Sexdagarskriget

Den 22 maj stängde Egypten sjöfarten från Eilat till Röda havet för israeliska fartyg. Detta var en krigsförklaring (casus belli) och ett brott mot FN:s folkrätt.

Den 5 juni gjorde det israeliska flygvapnet en föregripande attack mot det egyptiska flygvapnet som näst intill utplånades. Därefter gick israeliska marktrupper in i Sinai mot de egyptiska trupperna som var stationerade där. I samband med det anföll Jordaniens styrkor Israel från östra Jerusalem, trots att länderna hade ett icke-angreppsavtal. Samtidigt angreps Israel av Syrien och Irak från norr.

Efter sex dagars intensiva strider erövrade Israel Sinaihalvön och Gaza från Egypten, Västbanken med östra Jerusalem från Jordanien, och Golanhöjderna från Syrien. Efter att Golanhöjderna tagits av Israel den 10 juni godkände även Syrien FN:s krav på eldupphör.

Följder

FN:s säkerhetsråd hade åberopat resolution 242 för att stoppa kriget. Resolutionen slår bl.a. fast att alla stater har rättighet "att leva i fred inom säkra och erkända gränser fria från hot eller våldshandlingar”, vilket innebär att anfallskrig är olagliga. Israel hade därför rätt till ett fredsavtal som skulle skapa fastställda gränser.

I fredsavtalet fastslogs ett ”tillbakadragande av israeliska styrkor från territorier som ockuperats i den senaste konflikten”, vilket innebar att Israel måste lämna tillbaka områden, men inte alla områden. Vissa områden skulle kunna behövas för att förhindra nya anfall. I detta stödde sig Israel på FN:s stadgar om varje stats rätt att försvara sig mot angrepp. Arabförbundets deklaration blev ”nej till förhandling med Israel, nej till att erkänna Israel och nej till fred med Israel". Arabländerna ansåg inte att Israel var en legal stat. Något fredsavtal undertecknades därför inte.

Följden blev att den israeliska ockupationen av Sinaihalvön efter sexdagarskriget blev långvarig (till skillnad från efter Suezkrisen 1956, då ockupationen av Sinaihalvön bara varade några månader). Det var först efter att fred slutits mellan Israel och Egypten 1982 som Sinai återlämnades till Egypten. Egypten gjorde dock inga anspråk på Gazaremsan (Israel drog sig ur Gazaremsan 2005).

1994 ingick Jordanien och Israel ett fredsavtal efter att Jordanien avstått från sina anspråk på Västbanken (Östra Jerusalem, Judéen och Samarien). Israel har därefter annekterat Östra Jerusalem, lämnat de flesta muslimska städerna på Västbanken till den Palestinska myndigheten, men ockuperar fortfarande resten av Västbanken av strategiska och civila skäl.

Golanhöjderna annekterades helt av Israel 1980, men enligt folkrätten är området fortfarande en del av Syrien.
 

LÄS MER: Mellanösternkonflikten

LÄS MER: 1948 års arabisk-israeliska krig

LÄS MER: Suezkrisen

LÄS MER: Oktoberkriget

LÄS MER: Libanonkrigen 1982 och 2006

LÄS MER: Intifadan

LÄS MER: Gazakrigen

LÄS MER: Förenklat om Palestinakonflikten

LÄS MER: Israels och Palestinas historia

Källor:
Sune Persson, Palestinakonflikten, Studentlitteratur, 2012
Sören Wibeck, Ett land två folk: Israel-Palestinakonfliktens historia, Historiska media, 2009
Chaim Herzog, The Arab-Israeli Wars, Arms & Armour Press, 1982
Michael B. Oren, Six Days of War: June 1967 and the Making of the Modern Middle East, Presidio press - Ballantine Books, 2002
https://www.bpb.de/shop/zeitschriften/apuz/30496/der-sechstagekrieg/
https://www.thoughtco.com/1967-six-day-war-4783414

Text: Anders Bjerkhoel (författare) och Robert de Vries (red.)