Algerier som firar sin nyvunna självständighet, 5 juli 1962.
Algeriet var franskt område sedan 1830. Här levde en miljon fransmän samt nio miljoner araber och berber. En befrielserörelse mot fransmännen FLN (Front de libération) uppstod i landet. Ett smutsigt krig växte fram. FLN bombade i själva Frankrike. Franska armén i Algeriet svarade med att använde tortyr.
Många i Frankrike protesterade mot detta krig. Regeringen i Paris började bli villig att inleda förhandlingar med de algeriska rebellerna.
1958 tog den franska armén i Algeriet makten i egna händer. Parisregeringen förnekades. Generalerna i Algeriet tänkte inte tillåta politikerna att sälja "den franska soldatäran". De ville inte ha någon uppgörelse med FLN om Algeriet. Militärens revolt mot regeringen i Paris stöddes av de franska kolonisterna i Algeriet, de så kallade "svartfötterna". De ville inte till något pris veta av ett självständigt Algeriet. Deras paroll, som ständigt skanderades på massmötena, ljöd "l'Algérie est française" (Algeriet är franskt). Generalerna och fransmännen i Algeriet kallade då på Charles de Gaulle (se tidigare artikel).
När Frankrike befriats från den tyska ockupationsmakten under andra världskriget, drog sig de Gaulle 1946 tillbaka från politiken. Fransmännen i Algeriet, liksom många av generalerna, hade under kriget varit varma Vichyanhängare och motståndare till de Gaulle och hans "fria fransmän".
Ingen visste egentligen hur de Gaulle ställde sig när det gällde frågan om Algeriet. Trots sina tidigare Vichysympatier, hoppades nu de högerextrema krafterna i Algeriet - generalerna och kolonisterna - att de Gaulle skulle ställa upp på ett franskt Algeriet.
Avkoloniseringen av Algeriet blev ett av de blodigaste kapitlen i afrikansk kolonialhistoria.
Fallskärmsgeneralen Massu (han kallades så för att han gärna hoppade fallskärm ned till sina trupper vid inspektioner) var mannen som framförallt kom att symbolisera den hårda handen, den oförsonliga kampen, vägran att kompromissa. Han krävde en ny Vichyförfattning. De politiska partierna var i hans ögon endast "verktyg för privata intressen" och skulle därför bort. Fransmännen skulle samlas under parollen "familj, yrke och hembygd".
De Gaulle blev nu regeringschef. Först gav han intryck av att stödja européerna i Algeriet. Men han var ovillig att införliva nio miljoner muslimer med Frankrike. Han inledde därför förhandlingar med den algeriska befrielsearmén FLN.
Dessa förhandlingar resulterade så småningom i ett fritt Algeriet. Åren 1961-1963 återvände drygt en miljon fransmän, de så kallade "svartfötterna", till Frankrike. De flesta slog sig ner i södra Frankrike, där de snart assimilerades. Annorlunda blev det med de arabiska algerierna som under 1970- och 1980-talen kom till Frankrike. Men då var också det ekonomiska klimatet i Frankrike betydligt kärvare.
Frankrike kom att vända sig alltmer från Tredje världen och sina gamla kolonier för att istället inrikta sig mot Europa och EU.
Jean-Marie Le Pen hade sin största valframgång i det franska presidentvalet 2002 då han fick 17% av rösterna.
De Gaulles erkännande av Algeriets självständighet gjorde att han vid flera tillfällen utsattes för mordförsök från högerextremisternas sida. De ansåg att han svikit Frankrikes sak i Algeriet. För officerare från den franska armén i Algeriet blev de Gaulle förrädaren. De grundade organisationen OAS (Organisation Armée Secrète) för att med terrorns hjälp hindra ett självständigt Algeriet. I Frederick Forsyths roman Schakalen kan man läsa hur en OAS-lejd mördare försöker skjuta de Gaulle.
Den västeuropeiska extremhögern har haft sina största framgångar just i Frankrike. Framförallt gäller det Sydfrankrike, där det högernationella och främlingsfientliga partiet Nationella fronten med sin partiledare Jean-Marie Le Pen gått framåt under slutet av 1990-talet och början av 2000-talet.
Le Pen deltog i det franska kolonialkriget i Algeriet. Det är också hos den miljon "svartfötter", som tvingades lämna Algeriet för att slå sig ned i Sydfrankrike, Le Pen har sina flesta anhängare.
LÄS MER: Fransk nationalism under slutet av 1800-talet
LÄS MER: Frankrikes nationella identitet under världskrigens tid
Text: Jan-Gunnar Rosenblad och Gundel Söderholm, författare
Omständigheterna kring den tragiska flygolyckan 1961 då Dag Hammarskjöld omkom är fortfarande...
Att kolonierna blev en god affär för de allra flesta entreprenörer och bolag som verkade där är...
Få epoker i historien har en sådan strålglans som upplysningstiden under 1700-talet. Överallt (...
Nato är en försvarsallians mellan 31 länder i Nordamerika och Europa. Nato bildades 1948 efter...
Terrorism kan användas för att försöka uppnå olika mål, oftast politiska eller religiösa. Terrorism...
Christine de Pizan fick en bättre utbildning än de flesta flickor på 1300-talet. När hennes make...
Efterkrigstidens huvudlinjer och viktiga händelser (1945-1991). Efterkrigstiden var en period av stora politiska...
Fördjupa dig i Frankrikes historia. Här finns material som behandlar landets historia i små och stora drag.
Få en helhetsbild av Algeriets historia eller fördjupa dig i viktiga händelser och särdrag som utmärker vissa perioder...
När andra världskriget var över och vunnet levde fortfarande en majoritet av världens folk kvar...
I veckans avsnitt pratar Mattias Axelsson (gymnasielärare i bl.a. historia och samhällskunskap) om Sovjetunionen.
I veckans avsnitt pratar Mattias Axelsson (gymnasielärare i bl.a. samhällskunskap och historia) om NATO och dess historia. Vad är NATO?
I veckans avsnitt av I fokus berättar Mattias Axelsson (gymnasielärare i samhällskunskap, historia och religion) om talibanerna i Afghanistan. Vilka är de? Vad vill de? Var kommer de ifrån?
I veckans avsnitt pratar Mattias Axelsson (gymnasielärare i samhällskunskap och historia) om Skottland och kraven på skotsk självständighet.
I veckans avsnitt pratar gymnasieläraren Mattias Axelsson om Nordirlands historia under 1900-talet och framåt.
