M

Israels och Palestinas historia

Efter att ha levt nästan två årtusenden i förskingringen bland andra folk skulle judarna åter få ett eget hemland. Det var målet för den sionistiska rörelsen som uppstod i slutet av 1800-talet bland judar i Europa. Planerna på att utropa en judisk stat i dåvarande Palestina kom dock på tragisk kollisionskurs med arabnationalistiska drömmar efter första världskriget.

Kring Jordanfloden fanns mycket tidiga jordbrukarkulturer. Lämningar av befästningsverk från 8000-talet före Kristi födelse har hittats i Jeriko.

Området under biblisk tid

Jerusalem nämns i egyptiska skrifter från 1400-talet f Kr. Staden beboddes då av jebuséer, ett kanaaneiskt folk. Hebréerna, som även kom att kallas israeliter och än senare judar, använde beteckningen kanaanéer om närbesläktade semitiska folk som bodde tillsammans med dem i Kaanans land.

Efter att ha levt nästan två årtusenden i förskingringen bland andra folk skulle judarna åter få ett eget hemland. Det var målet för den sionistiska rörelsen som uppstod i slutet av 1800-talet bland judar i Europa. Planerna på att utropa en judisk stat i dåvarande Palestina kom dock på tragisk kollisionskurs med arabnationalistiska drömmar efter första världskriget.

Kring Jordanfloden fanns mycket tidiga jordbrukarkulturer. Lämningar av befästningsverk från 8000-talet före Kristi födelse har hittats i Jeriko.

Området under biblisk tid

Jerusalem nämns i egyptiska skrifter från 1400-talet f Kr. Staden beboddes då av jebuséer, ett kanaaneiskt folk. Hebréerna, som även kom att kallas israeliter och än senare judar, använde beteckningen kanaanéer om närbesläktade semitiska folk som bodde tillsammans med dem i Kaanans land.

ANNONS

ANNONS

Kanaanéerna levde länge kvar vid sidan av judarna men assimilerades till slut och försvann ur historien. På 1200-talet f Kr bosatte sig filistéerna, som talade ett indoeuropeiskt språk, längs kusten i söder. Namnet Palestina är avlett av filisté (pelishitim på hebreiska, Filastin på arabiska).

Till skillnad från grannfolken tillämpade judarna strikt monoteism (tro på en enda gud). Den religiösa lagen, Torah, som profeten Moses enligt Bibeln mottagit direkt av Gud, skulle genom årtusenden hjälpa judarna att bevara sin särart (se judendomen). Sedan forntidens judiska stammar enats under kung Saul intog hans efterträdare David Jerusalem omkring år 1000 f Kr. På jebuséernas heliga berg uppförde Davids son, Salomo, det första judiska templet.

Det judiska riket splittrades 930 f Kr i två, Israel i norr och Juda rike i söder. Sedan Nordriket, Israel, på 700-talet f Kr erövrats av assyrier kallades området där det hade legat för Samarien. Drygt hundra år senare intogs Juda rike av babylonierna. Templet förstördes, och judarnas ledande skikt tvångsförflyttades till Babylonien åren 586–539 f Kr (”babyloniska fångenskapen”); andra judar flydde till bland annat Egypten.

Sedan perserna krossat Babylonien fick judarna där återvända hem. Stora grupper, den så kallade diasporan (judarna i ”förskingringen”), bodde dock från denna tid utanför det judiska kärnland som nu var en tempelstat inom perserriket. Templet i Jerusalem återuppbyggdes till år 515 f Kr.

Alexander den store erövrade området 331 f Kr. Seleukiderna, som var efterföljare till en av Alexanders generaler, plundrade templet 166 f Kr. Judarna svarade med ett uppror, lett av Judas Mackabeus och hans bröder, och behöll sitt oberoende tills Rom tog över.

Romarna invaderar Jerusalem

År 64 f Kr intog romarna Jerusalem. Sedan romarnas judiske lydkung Herodes dött blev hans rike år 6 efter Kristi födelse en romersk provins, Iudaea, underställd provinsen Syria men styrd av prokuratorer. En av dessa var Pontius Pilatus (26–36 e Kr).

Då judarna försökte frigöra sig förstörde romarna som straff templet i Jerusalem år 70 e Kr. Endast Västra muren blev kvar. Man tror att det vid denna tid fanns ca åtta miljoner judar i världen, av vilka drygt två miljoner bodde i Iudaea. Många judar i förskingringen var proselyter, det vill säga de var inte födda judar men hade antagit judendomen som sin religion. En judisk sekt, som erkände Jesus från Nasaret som Messias (Kristus), avskilde sig efter hand från judenheten och började kalla sig kristna.

Efter ett nytt judiskt uppror 132–135 fördrevs nästan alla judar från Iudaea, som romarna från och med nu kallade Syria Palaestina eller enbart Palestina. För att ersätta judarna införde romarna icke-judiska kolonister.

Från 330-talet e Kr styrdes Palestina från det kristna Östrom (Bysans). Kejsar Konstantin lät uppföra Heliga gravens kyrka, där Jesu grav och Golgata enligt traditionen legat. Från Europa gick kristna pilgrimsfärder till ”det heliga landet”.

Islam uppstår

En ny världsreligion, islam, och ett nytt, arabiskt imperium såg dagens ljus då profeten Muhammed framträdde på Arabiska halvön. Efter Muhammeds död 632 erövrade hans anhängare bland annat Palestina. Jerusalem kom under arabiskt islamiskt styre 638. År 691 byggdes Klippmoskén på Tempelberget i Jerusalem, där Salomos tempel legat. Söder om Klippmoskén restes al-Aqsa-moskén. Sedan denna tid räknas Jerusalem oftast som islams tredje heligaste plats, efter Mekka och Medina.

Under det arabiska styret levde kristna och judar som skyddsfolk under islamisk överhöghet. Ännu på 900-talet var arabisktalande kristna den största folkgruppen i Palestina. Genom islamisk mission och invandring kom dock muslimerna i majoritet på 1000-talet.

På 1100- och 1200-talen var Palestina krigsskådeplats för korsfarare, turkiska seldjuker och mongoler. Genom korstågen, som utgick från Europa, försökte den romersk-katolska kyrkan återupprätta kristen kontroll över ”det heliga landet”. Snart fick dock korstågen karaktären av erövringskrig, där de religiösa syftena blev mindre viktiga.

Det första korståget föregicks av att en arabisk härskare år 1009 raserade kristenhetens heligaste plats, Heliga gravens kyrka i Jerusalem. Nyheten om att gravkyrkan förstörts utlöste masshysteri och blodiga judeförföljelser i Europa, där judarna grundlöst utpekades som medskyldiga. 1099 intogs Jerusalem av korsriddare, främst fransmän, som anställde blodbad på muslimer och judar. Staden blev centrum i det kristna Kungariket Jerusalem.

År 1187 besegrades korsriddarna av Salaheddin (Saladin), en kurdisk härförare som blivit sultan av Egypten och Syrien. Saladin gav dock de kristna fritt tillträde till den heliga graven. 1291 fördrev egyptiska mamluker, slavsoldater, de sista korsriddarna från Palestina. Några mörka århundraden följde med hungersnöd och krig.

    ANNONS

    ANNONS

    Är detta en olämplig annonsör? Klicka här

    Det Osmanska riket erövrar Palestina

    År 1517 erövrades Palestina av de osmanska turkarna. Levnadsvillkoren förbättrades, men de fyra århundradena av osmanskt styre blev ändå en period av stagnation. Under denna tid fanns inte Palestina som politisk enhet. Landet var känt som ”det heliga landet” eller som en del av det geografiska Stor-Syrien. Turkarna överlät en stor del av administrationen på den lokala arabiska eliten, ofta stora jordägare som bodde i städerna.

    Vid slutet av 1800-talet växte sionismen fram som en rörelse bland judar i Europa. Den allmänna nationalistiska väckelsen i Europa vid denna tid inspirerade sionismens grundare, Theodor Herzl, till tanken att judarna åter borde ha ett eget land. Sionismen var också en reaktion mot växande antisemitism och blodiga judeförföljelser, pogromer, i framför allt Ryssland. Den första världssionistiska kongressen hölls i Basel 1897. Målet var att upprätta ett judiskt ”nationalhem” i Palestina.

    I Palestina bodde före 1880 färre än 25 000 judar, de flesta i Jerusalem. Den första judiska invandringsvågen, aliya, kom i slutet av 1800-talet. Under den andra aliyan (1904–1914) byggdes ett judiskt samhällsliv vid sidan av det arabiska. Kibbutzen, det kollektiva jordbruket, blev symbolen för både sionismen och för pionjärernas idealistiska socialism.

    Första världskriget 1914–1918 blev en vändpunkt i Palestinas historia. Det osmanska Turkiet slöt upp på Tysklands och Österrike-Ungerns sida. Genom att utlova självständighet för araberna i det sönderfallande Osmanska riket (den så kallade McMahon-Hussein-korrespondensen 1915–1916) sökte britter och fransmän arabiskt stöd i kampen mot turkarna. Men britternas löften till araberna var svävande, och man tvistade om vilka områden som skulle undantas från den arabiska självständigheten.

    Storbritannien stödjer judar i Palestina

    År 1916 slöt britter och fransmän ett avtal, Sykes-Picot-avtalet, om att dela regionen. Stor-Syrien och Irak delades upp i franska och brittiska inflytelsesfärer, medan Palestina skulle ställas under internationell administration. 1917 erövrade britterna Palestina från turkarna. I Balfourdeklarationen samma år lovade Storbritannien att bistå den sionistiska rörelsen med att upprätta ett judiskt nationalhem i Palestina. Storbritannien förde således en motstridig politik vad gällde Palestina.

    Balfour-deklarationen väckte starka reaktioner bland Palestinas araber. En palestinsk nationalism började växte fram, först bland den jordägande eliten. I den större arabvärlden växte sig samtidigt en panarabisk nationalistisk rörelse allt starkare. Palestina-araberna lierade sig med den och såg sig som en del av en större arabisk nation. Den dominerande åsikten var att Palestina skulle ingå i en storsyrisk statsbildning. Dock fanns specifika palestinska förtecken i denna rörelse. Läs mer om nationalism >

    1922 blev Palestina ett brittiskt mandatområde under FN:s föregångare, Nationernas förbund. Den judiska invandringen fortsatte och sköt fart i samband med Hitler-Tysklands judeförföljelser på 1930-talet. I Palestina ökade spänningarna mellan judar och araber.

    Det arabiska missnöjet resulterade 1936–1939 i ett islamiskt inspirerat uppror, ”den stora revolten”. Britterna slog ned upproret med hårda metoder. Invandringen minskade för en tid och judiska jorduppköp begränsades; fortfarande ägde dock judar bara en mycket liten del av jorden. Oroligheterna intensifierades emellertid med våld från båda sidor. Terror riktades också mot det brittiska mandatstyret.

    Gradvis byggdes två ekonomier upp i Palestina, en judisk och en arabisk. Det judiska samhällsbygget hade aktivt stöd i den brittiska administrationen. När andra världskriget upphörde 1945 utgjorde det judiska samhället i Palestina redan en sorts statsbildning med kontroll över ekonomi, hälsovård, utbildning och en egen militär organisation, Haganah.

    Läs i Landguiden om Israels historia från 1947 och framåt. 
    Läs i Landguiden om Palestinska självstyrets historia från 1948 och framåt.

     

    Text: Utdrag från Landguiden, Utrikespolitiska institutet

    Läs mer om

    Kartor

    Sidan uppdaterad: 15 mars 2019
    Ursprungligen publicerad: 14 oktober 2010

    ANNONS

    ANNONS

    Är detta en olämplig annonsör? Klicka här

    Artiklar om Israels och Palestinas historia

    S

    Balfourdeklarationen och staten Israels tillkomst

    av: Magnus Västerbro
    2017-11-28

    Genom den s.k. Balfourdeklarationen (1917) visade den brittiska regeringen att de stödde inrättandet av ett judiskt hemland i Palestina. Därmed hade ett frö planterats som så småningom skulle leda till staten Israels födelse och till starten på Palestinakonflikten...

    + Läs mer

    SO-rummet bok
    M

    Judarnas historia under 1900-talet

    av: Hanna Hägerland
    2017-03-22

    Du har i en rad tidigare artiklar kunnat läsa om judarnas historia från forntiden fram till 1800-talet. Här kommer nu slutligen judarnas dramatiska historia under 1900-talet att skildras kortfattat med fokus på sionismen, Förintelsen och Palestinakonflikten...

    + Läs mer

    SO-rummet bok
    M

    Judarnas historia under antiken

    av: Hanna Hägerland
    2017-02-19

    Den bibliska historieskrivningen sträcker sig som vi sett i en tidigare artikel till tiden kring 400-talet f.Kr. Här kommer nu judarnas historia under antiken att skildras. Händelserna spänner över Alexander den stores erövring av området (där nutidens Israel ligger), romarnas erövring och slutligen judarnas uppror mot romarna som slutar med att de utvisas från landet 135 e.Kr...

    + Läs mer

    SO-rummet bok
    M

    Bakgrund till Gamla testamentet

    av: Hanna Hägerland
    2017-02-18

    Den hebreiska bibeln som judar och kristna delar kallas i kristen tradition för Gamla testamentet och inom judisk tradition för Tanakh. De böcker som ingår i den växte fram under lång tid, cirka tusen år. Gamla testamentet innehåller en stor samling böcker, nämligen 39 stycken...

    + Läs mer

    SO-rummet bok
    M

    Gamla testamentets berättelser: Kung David, landets delning och babyloniska fångenskapen

    av: Hanna Hägerland
    2017-02-18

    I den här artikeln om Gamla testamentets berättelser kan du läsa kortfattat om några av de viktigaste händelserna från 1200-talet f.Kr fram till 332 f.Kr. Här berättas bland annat om kung David, hur landet delas och om den babyloniska fångenskapen...

    + Läs mer

    Länkar om Israels och Palestinas historia

    ANNONS

    ANNONS

    Loading content ...
    Loading content ...
    Loading content ...

    ANNONS

    ANNONS

    Relaterade ämneskategorier

    Riddare och riddarordnar

    Livet som riddare, riddarväsendet och de mest kända riddarordnarna under medeltiden. Här berättas om Tempelherreorden,...

    Korstågen

    De medeltida korstågen (1096-1291) innefattar de krig som skulle befria Jerusalem och andra platser i det Heliga landet...

    Medeltidens muslimska värld

    I samband med islams uppkomst på 600-talet växte en ny kultur fram i Mellanöstern under medeltiden.

    Israels och Palestinas geografi

    Fördjupa dig i Israels och Palestinas geografi. Här hittar du texter och faktamaterial som behandlar områdets geografi...

    Judendomen

    Judendomen är en monoteistisk religion som ligger som grund för både kristendomen och islam. Enligt judendomen är...

    Fakta om Israel och Palestina

    Aktuell samhällsfakta om Israel och Palestina. Här hittar du en kortfattad politisk och ekonomisk bakgrund om landet...

    Efterkrigstidens huvudlinjer

    Efterkrigstidens huvudlinjer och viktiga händelser (1945-1991). Efterkrigstiden var en period av stora politiska...

    Relaterade taggar

    Mellanösternkonflikten

    Staten Israel bildades den 14 maj 1948 som följd av ett beslut i FN. Beslutet grundade sig till...

    Judarnas historia

    Judarnas och judendomens historia sträcker sig mer än 4000 år tillbaks i tiden och är till stor del...

    Johanniterorden

    Johanniterorden var en andlig riddarorden som grundades omkring 1080 i Jerusalem där ett stort...

    Tyska orden

    Tyska orden var en militär organisation som grundades 1198 (läs mer om riddarordnar). Orden hade...

    Jerusalem

    Jerusalem är en stad i Israel som ligger 60 kilometer från Medelhavet. Den utropades 1950 ensidigt...

    Suezkrisen

    Suezkrisen är en benämning på den väpnade konflikt som uppstod 1956 efter att Egyptens president...

    Jesus

    Jesus är kristendomens centralgestalt och upphovsman (grundare). Kristendomen som religion uppstod...

    Sionismen

    Sionismen var en slags judisk nationalism i form av en strävan att återförena det judiska folket...