Upproret började till stor del som en folklig och lokalt organiserad protest. Grupper med koppling till PLO fick senare en viktig samordnande roll. Hamas, som bildades 1987, deltog också i upproret.
Under de första fyra åren dödades 27 israeler och 3 100 skadades, medan 1 100 palestinier dödades av israeliska militären och tusentals skadades. Ytterligare nästan 1 000 palestinier dödades av andra palestinier under perioden. Många misstänktes för att samarbeta med israeliska myndigheter, medan andra dödades i konflikter mellan rivaliserande palestinska grupper.
Under intifadans våldsvåg började Israels försvarsminister Rabin inse att det inte fanns något alternativ till fred. Att fortsätta att styra de ockuperade områdena med militär skulle leda till ändlösa strider och konflikter. Våldet minskade under 1991, och den första intifadan brukar anses ha avslutats när Osloavtalet undertecknades i Washington den 13 september 1993. Avtalet ledde till att den palestinska myndigheten bildades 1994.
Osloavtalet skapade hopp om fred, men flera svåra frågor lämnades olösta. Det gällde bland annat Jerusalems status, israeliska bosättningar, framtida gränser och de palestinska flyktingarnas situation. När fredsförhandlingarna körde fast och misstron ökade bröt en ny intifada ut år 2000.
Andra intifadan (al-Aqsa-intifadan) 2000-2005
Den andra intifadan pågick i ungefär fem år. En utlösande händelse var den israeliske oppositionsledaren Ariel Sharons omstridda besök på Tempelberget/al-Haram al-Sharif i Jerusalems gamla stad den 28 september 2000. Där ligger bland annat Klippdomen och al-Aqsamoskén. Besöket skedde under omfattande polisbevakning och uppfattades av många palestinier som en provokation. Bakom upproret låg också ett växande missnöje över att fredsprocessen hade kört fast. Palestinska protester och stenkastning möttes av israeliska säkerhetsstyrkor, som bland annat använde skarp ammunition. Flera palestinier dödades, och våldet spred sig snabbt.
Israel framhöll å andra sidan att Sharon inte gick in i moskéerna. Enligt den israeliska beskrivningen kastade palestinska demonstranter därefter sten mot judiska bedjare vid Västra muren nedanför området. Tempelberget är judendomens heligaste plats, medan Haram al-Sharif med al-Aqsamoskén räknas som islams tredje heligaste plats. Den jordanskt stödda islamiska stiftelsen Waqf sköter den religiösa förvaltningen av området, medan Israel har ansvar för säkerheten och kontrollerar tillträdet.
Vissa israeliska företrädare hävdade att Yasser Arafat hade planerat upproret för att lämna fredsprocessen och använda civila i kampen mot Israel. Den internationella Mitchellkommissionen fann dock ingen grund för slutsatsen att den palestinska myndigheten i förväg hade planerat en våldskampanj. Den palestinska myndigheten uppmanade samtidigt palestinier att försvara al-Aqsamoskén. Israel ansåg att beväpning av civila och uppmaningar till våld stred mot Osloavtalen.
Uppgifterna varierar mellan olika källor, men omkring 1 000 israeler och 3 000 palestinier dödades under den andra intifadan 2000-2005. Upproret skadade också ekonomin på båda sidor och minskade kraftigt förtroendet för en fredlig lösning på Palestinakonflikten.
Skillnaden mellan de två intifadornaDen första intifadan bestod till stor del av demonstrationer, strejker, bojkotter och civil olydnad, även om våld också förekom. Den andra intifadan blev betydligt mer våldsam och omfattade bland annat palestinska självmordsattacker och omfattande israeliska militära operationer. En enkel jämförelse är att den första intifadan främst liknade ett brett folkligt uppror, medan den andra mer liknade en väpnad konflikt.
|
S LÄS MER: Mellanösternkonflikten
M LÄS MER: Hamas
S LÄS MER: Balfourdeklarationen och staten Israels tillkomst
M LÄS MER: Förenklat om Palestinakonflikten
S LÄS MER: 1948 års arabisk-israeliska krig
S LÄS MER: Suezkrisen
S LÄS MER: Sexdagarskriget
S LÄS MER: Oktoberkriget
S LÄS MER: Libanonkrigen 1982 och 2006
S LÄS MER: Gazakrigen
S LÄS MER: Efterkrigstidens huvudlinjer 1945-1991
M LÄS MER: Nutidshistoria
S LÄS MER: Israels och Palestinas historia
M LÄS MER: Israel-Palestina idag
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
