Hammarskjöld blev FN:s generalsekreterare 1953 som en typisk kompromisskandidat – relativt okänd i Sverige och ännu mer okänd internationellt. Han uppfattades till en början som en något färglös ämbetsman, men vann respekt i sin strävan att skapa ett starkare FN samt genom försöken att ge generalsekreteraren en mer central position. Han sökte också värna om de små staterna och kom därmed att bli alltmer omstridd bland säkerhetsrådets permanenta ledamöter som representerade stormakterna.
Hammarskjölds bakgrund som ekonom, jurist och ämbetsman påverkade hur han arbetade i FN. Han ville att FN:s generalsekreterare inte bara skulle vara en administrativ chef, utan också en person som kunde agera självständigt i internationella kriser. Det gjorde honom viktig för många mindre stater, men ibland också omstridd bland stormakterna.
Genom ett skickligt agerande lyckades Hammarskjöld få flera amerikanska piloter frigivna från Kina 1955, vilket gjorde att han togs på allvar, åtminstone i USA.
År 1956 var han med och skapade den första fredsbevarande FN-styrkan som ett led i försöken att få slut på kriget mellan Egypten och Israel.
År 1960 bröt en allvarlig kris ut i det nyligen självständiga Kongo, och Hammarskjöld ingrep med stor kraft – kanske alltför stor – för att få slut på stridigheterna. FN-trupper med rätt att ingripa i striderna sattes in. Hans försök avbröts dock när flygplanet han färdades i störtade nära Ndola i dåvarande Nordrhodesia, dagens Zambia, under en medlingsresa med koppling till Kongokrisen. Olika teorier har framförts om orsakerna till olyckan. En del har hävdat att bränslet till planet tog slut, andra att Hammarskjöld utsattes för attentat av politiska grupperingar som ogillade hans verksamhet – precis vad som hände med Folke Bernadotte i Israel 1948. Någon säker förklaring finns fortfarande inte, men senare utredningar har gjort att misstanken om yttre påverkan har stärkts.
Hammarskjölds begravning i Uppsala domkyrka blev en nationell sorgehögtid, och han hyllades på ett sätt som få svenskar har gjort i modern tid. Han tilldelades 1961 Nobels fredspris postumt, alltså efter sin död.
Dag Hammarskjölds fick stor betydelse i världspolitiken. Som FN:s generalsekreterare försökte han stärka organisationens roll i konflikter och skydda mindre staters intressen. Hans död under uppdraget i Afrika gjorde honom till en symbol för FN:s fredsarbete, men också till en person vars död fortfarande väcker frågor.
Dag Hammarskjöld bakom kostymenDag Hammarskjöld förknippas ofta med allvarliga tal, internationella konflikter och förhandlingar mellan stormakter. Men utanför arbetet hade han flera sidor som få människor kände till. Han var fjällvandrare, författare, översättare och en skicklig amatörfotograf. Naturen betydde mycket för honom. Han gjorde långa vandringar i de svenska fjällen och var under flera år ordförande i Svenska Fjällklubben. Med kameran fotograferade han bland annat landskap, byggnader, vardagsliv och människor han mötte på sina resor. Bilderna var inte bara semesterminnen. Han arbetade noggrant med motiv, ljus och perspektiv och beskrev själv hur kameran hade lärt honom att se. Hammarskjöld var också intresserad av språk och litteratur. År 1954 valdes han in i Svenska Akademien på samma stol som hans far tidigare hade haft. Han översatte poesi och skrev egna korta texter, ibland i en form som liknade japanska haikudikter. Efter hans död hittades ett manuskript med personliga anteckningar i lägenheten i New York. Texterna hade skrivits under flera årtionden och publicerades 1963 med titeln Vägmärken. Där skrev Hammarskjöld om ensamhet, ansvar, tvivel, tro och de krav han ställde på sig själv. Boken visade en betydligt mer sökande och känslig person än den behärskade diplomat som världen hade sett.
|
S LÄS MER: Dag Hammarskjöld – den gåtfulle världsmedborgaren
S LÄS MER: Kongokrisen
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
