Alla medlemmar har en skyldighet att följa FN-stadgan (FN:s grundregler) och folkrättens principer. Idag (2026) är 193 länder med i FN. Det är i stort sett världens alla länder.
Förenta nationerna är en unik organisation som består av självständiga stater som har gått samman för att arbeta för fred och ekonomiska och sociala framsteg. FN är unikt därför att ingen annan organisation kan sägas företräda alla världens länder på det sätt som FN gör.
FN:s dagliga arbete leds av en generalsekreterare som utses för en period på fem år och kan utses på nytt.
I generalförsamlingen, där alla medlemsländer finns representerade, har alla en röst. Men generalförsamlingen kan oftast bara ge rekommendationer i frågor som gäller fred och säkerhet. Den kan alltså inte ensam fatta bindande beslut om militära insatser eller sanktioner.
Det är istället säkerhetsrådet som har huvudansvaret för internationell fred och säkerhet. Säkerhetsrådet är FN:s mäktigaste organ och kan fatta beslut som är bindande för medlemsstaterna. Fem av säkerhetsrådets länder är permanenta medlemmar: Frankrike, Kina, Ryssland, USA och Storbritannien. De övriga tio medlemmarna väljs av generalförsamlingen för två år i taget. För beslut krävs en majoritet av minst nio röster. Ett beslut i en viktig sakfråga kan emellertid inte fattas om en av säkerhetsrådets permanenta medlemmar lägger in sitt veto (veto = nejröst). Under kalla kriget blockerade vetot många förslag i säkerhetsrådet. FN fungerade därför dåligt mellan 1945 och 1990 när kalla kriget pågick – då USA och Sovjetunionen stod på olika sidor i många av en världens konflikter.
Vad är vetorätten?I FN:s säkerhetsråd finns fem permanenta medlemmar: USA, Storbritannien, Frankrike, Kina och Ryssland. De har vetorätt. Det betyder att ett av dessa länder kan stoppa ett viktigt beslut, även om de flesta andra i säkerhetsrådet röstar ja. Vetot infördes för att stormakterna skulle vilja vara med i FN, men det gör också att FN ibland får svårt att agera i stora konflikter. |
Efter kalla krigets slut fick FN under perioder större handlingsutrymme, men organisationens möjligheter att agera beror fortfarande på om medlemsländerna kan komma överens, särskilt i säkerhetsrådet. Detta har lett till bättre möjligheter till en gemensam syn på globala problem och global utveckling inom FN:s ramar.
Kuwaitkriget (1990-1991) är ett exempel på när säkerhetsrådet kunde enas och ge stöd till en internationell insats mot Iraks invasion av Kuwait. Beslutet om att stoppa Iraks invasion av Kuwait togs i säkerhetsrådet, utan att någon lade in sitt veto.
FN är en organisation som ofta har ekonomiska problem eftersom medlemsländer ibland betalar sina avgifter sent eller inte fullt ut. Många medlemsländer har periodvis legat efter med betalningarna, och USA:s betalningar har ofta varit särskilt viktiga eftersom landet står för en stor del av FN:s ordinarie budget. För närvarande betalar USA cirka 22 procent av FN:s budget (se FN:s finansiering).
FN:s största insats under perioden efter kalla kriget, då organisationen tidvis har fungerat ganska bra, är alla de projekt och insatser som har gjorts för hållbar utveckling, fattigdomsbekämpning, utbildning, hälsa och mänskliga rättigheter. Detta har gjorts genom att förbättra människors levnadsstandard, utbildning och hälsa i många fattigare länder.
S LÄS MER: Förenta nationerna (FN)
S LÄS MER: FN-historia och FN-insatser
M PODCAST: Hur fungerar FN:s säkerhetsråd?
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
Åke Holmberg, Vår världs historia – från urtid till nutid, Natur och Kultur, 1995
https://fn.se/vi-gor/
https://www.un.org/en/about-us
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare