Genom sin pappa kom Ellen i kontakt med liberal politik, där skola och pedagogik blev en del av hennes intressen som hon brann för.
Ellen kritiserade den dåvarande skolan, som hon ansåg gjorde barnen likformade, alltså stöpta i samma form. Hon förespråkade istället undervisning där barnet står i centrum, där man utgår från individen, dess personlighet och behov. Hon liknade barn vid växter som behöver frihet och näring för att utveckla sina anlag. Ellen Key var därmed långt före sin tid med sitt för oss idag mer moderna pedagogiska synsätt.
År 1900 gav Ellen ut boken Barnets århundrade, i två delar. Boken utkom i flera upplagor och översattes till ett 20-tal språk. I boken kritiserar Ellen skolan, som enligt henne, bara matar eleverna med ”splittrad kunskap”. Hon var även emot en traditionell åldersdelning och förespråkade en modell där man istället skulle utveckla elevernas personligheter.
Ellen Keys pedagogiska idéer handlade om att barn skulle få utvecklas som egna personer. Hon ville att skolan skulle ta större hänsyn till barnets intressen, personlighet och mognad. Det kan jämföras med hur många idag talar om att undervisning inte bara ska handla om att lära sig fakta, utan också om att växa som människa.
Ellen stod på barnens sida när det gällde deras rättigheter och var emot barnaga, alltså att slå barn som en del av uppfostran. Däremot hade hon en stark tro på att vissa människor hade bättre utvecklingsmässiga förutsättningar och därför ansågs vara finare och mer värda. Hon stod även för tidstypiska men för oss idag kontroversiella idéer. Hon ansåg bland annat att tvångssteriliseringar skulle kunna användas mot personer med intellektuella funktionsnedsättningar och att läkare skulle kunna begränsa födslar av barn med svåra funktionsnedsättningar eller missbildningar. Detta var tankegångar som förekom hos många debattörer i början av 1900-talet.
Ellen Key är därför en person som behöver förstås i flera delar samtidigt. Hon var före sin tid när hon försvarade barns rättigheter, kvinnors rösträtt och nya sätt att tänka om skolan. Samtidigt hade hon idéer om människor och ärftlighet som idag ses som djupt problematiska. Det gör henne till en viktig men också motsägelsefull historisk person.
Trots sina politiska kopplingar och åsikter, var Ellen aldrig ansluten till något politiskt parti. Förutom skolfrågorna, som hon drev aktivt, var hon även en viktig kvinnosakskämpe. Hon drev kampen för kvinnors rösträtt och ansåg att äktenskapet var en ekonomisk och social institution. Hon hävdade istället att bara "de som älskar varandra, är makar”.
För Ellen var det viktigt med harmoni och att ha det vackert omkring sig. Hon lät därför bygga hemmet Strand, vackert beläget vid Vätterns strand och vid foten av Omberg i Östergötland. Huset stod färdigt 1911.
Ellen startade 1914 en stiftelse som fick i uppdrag att se till att hennes älskade hem Strand bevarades efter hennes död. Samtidigt skulle Strand göras till ett vilohem för arbetande kvinnor, som kunde få komma dit och vila upp sig under somrarna. Ellen Keys Strand finns fortfarande kvar och är idag öppet för visningar under sommarhalvåret. Även stipendieverksamheten som Ellen startade finns kvar och är fortfarande årligen återkommande.
Ellen Key blev en viktig röst i sin tid eftersom hon skrev om frågor som fortfarande känns aktuella: barns uppväxt, skola, kärlek, kvinnors rättigheter och människors möjlighet att leva friare liv. Hennes idéer fick stort genomslag både i Sverige och utomlands. Samtidigt avslöjar hennes liv och tänkande att historiska personer ofta rymmer både modiga och problematiska sidor.
Ellen Key gjorde hemmet till en samhällsfrågaI slutet av 1800-talet var många välbärgade hem fyllda med mörka tapeter, tunga gardiner, plyschmöbler och prydnadssaker. Ellen Key ogillade detta inredningsideal. Hon ville se ljusare rum med enklare möbler och föremål som både var vackra och praktiska. På Stockholmsutställningen 1897 såg hon Carl Larssons målningar av familjens hem i Sundborn. Bakom de ljusa rummen stod till stor del hans hustru Karin Larsson, som hade utformat möbler, textilier och inredning. Ellen Key lyfte den här nya typen av hem som ett alternativ till tidens mörka och övermöblerade bostäder. I skriften Skönhet för alla från 1899 hävdade hon att en vacker omgivning inte borde vara en lyx för ett fåtal. Även människor med små inkomster skulle kunna ha ett trivsamt hem genom dagsljus, genomtänkta färger och enkla bruksföremål av god kvalitet. Hennes tankar blev en del av den utveckling som senare förknippades med svensk design, där funktion och utseende skulle höra ihop. För Ellen Key började samhällsförändring inte bara i riksdagen eller skolan. Den kunde också börja när någon drog undan en tung gardin och lät ljuset nå hela rummet. |