Boerkrigen utkämpades mellan de sydafrikanska boerna och kolonialmakten Storbritannien. Första boerkriget utspelade sig 1880-1881 och det andra 1899-1902. Boerkriget som helhet vanns till slut av britterna.
Ordet boer betyder ungefär ”bonde” på nederländska och afrikaans. Boerna var ättlingar till europeiska bosättare i södra Afrika, framförallt med nederländsk bakgrund. Många av dem ville leva självständigt och slippa brittiskt styre, medan Storbritannien ville stärka sin kontroll över området.
Bakgrund
När Storbritannien i början av 1800-talet tog kontroll över Kapkolonin i södra Afrika, utvandrade många boer norrut. Boerna var framförallt nederländsktalande bosättare och deras ättlingar, senare ofta kallade afrikander. Där grundade boerna två självständiga republiker – Oranjefristaten och Sydafrikanska republiken, även kallad Transvaal.
När Storbritannien i slutet av 1800-talet ville stärka sitt imperium i södra Afrika låg boernas republiker i vägen. En viktig orsak till det andra boerkriget var också kampen om kontrollen över de rika guldfyndigheterna i Transvaal.
Det andra boerkriget blev mycket hårt. När boerna övergick till gerillakrig svarade britterna med brända jordens taktik, där gårdar förstördes och människor fördes till koncentrationsläger. Många boer, framförallt kvinnor och barn, dog i lägren. Även svarta afrikaner placerades i separata läger och drabbades svårt.
S LÄS MER: Boerna och Sydafrikas historia (artikelserie)
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
Robert Ross, Sydafrikas historia, Historiska Media, 2001
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
