Jacob Johan Anckarström (1762-1792) var kapten i den svenska armén och är känd som Gustav III:s mördare.
Vid tiden för mordet på Gustav III levde Anckarström under enkla förhållanden i Stockholm. Han hade lämnat soldatlivet och försörjde sig på låneaffärer. En period hade han för övrigt Carl Michael Bellman som granne.
Hatet mot kungen hade både privata och ideologiska motiv. Kungens finanspolitik hade gjort att Anckarström förlorat mycket pengar. Liksom flera andra adelsmän såg han Gustav III som en tyrann och förbrytare mot regeringsformen, som bestämde hur Sverige skulle styras. ”En menedare och våldgörare”, skrev han i sin bekännelse.
Missnöjet bland adeln hade vuxit eftersom Gustav III hade stärkt kungens makt och minskat adelns politiska inflytande. Genom Förenings- och säkerhetsakten 1789 fick kungen ännu större makt. Det bidrog till att en grupp missnöjda adelsmän och officerare började planera ett attentat mot honom. Anckarström var alltså inte ensam om mordplanerna, men det var han som tog på sig uppgiften att skjuta kungen.
Planen sattes i verket den 16 mars 1792, då Gustav III deltog i en maskeradbal på Operan i Stockholm. Anckarström tog sig fram till kungen i folkmassan och sköt honom i ryggen på nära håll. Efter attentatet hittade polisen vapen som kunde kopplas till Anckarström.
Redan dagen efter maskeraden på Operan greps Anckarström. Efter att ha piskats offentligt under tre dagar på tre av Stockholms torg avrättades han den 27 april 1792 på Galgbacken utanför Skanstull.
Släkten tog därefter namnet Löwenström. Anckarströms yngre bror, Gustav Adolf Löwenström, skänkte senare mark till staten och bekostade bygget av det sjukhus som 1811 fick namnet Löwenströmska sjukhuset i Upplands Väsby utanför Stockholm.
Anckarströms avrättning var brutalNär Anckarström dömdes för mordet på Gustav III fick han ett av tidens hårdaste straff. Under tre dagar fördes han till tre av Stockholms torg. Där fick han stå i halsjärn – en järnring som höll honom fast – och piskades inför allmänheten. Den 27 april 1792 fördes han till Galgbacken utanför Skanstull. Först högg bödeln av hans högra hand och därefter halshöggs han. Kroppen steglades sedan, vilket innebar att den delades och placerades på hjul och pålar för att visas upp. På 1700-talet var dödsstraff, kroppsstraff och skamstraff fortfarande en del av det svenska rättssystemet. Straffen utfördes ofta offentligt för att förödmjuka den dömde, visa statens makt och avskräcka andra från att begå liknande brott. Anckarströms avrättning var därför inte bara ett straff mot honom. Den skulle också visa vad som kunde hända med den som angrep kungen och den rådande samhällsordningen. Under upplysningstiden började alltfler kritisera de grymma offentliga straffen. Under 1800-talet minskade användningen av kroppsstraff, medan fängelse och andra frihetsberövande straff blev vanligare. De sista offentliga avrättningarna i Sverige genomfördes 1876.
|
M LÄS MER: Gustav III:s sista maskerad – mordet som gjorde slut på en era
L LÄS MER: Mordet på Gustav III
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Torbjörn Nilsson, professor i historia
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
