För landets och allas bästa
Nu skulle människan befrias från fördomar och förtryck. De svenska forskarna gick i täten. Under mitten av 1700-talet stod vetenskapen i Sverige på lika hög nivå som i Frankrike och England. Svenska botaniker som Linné, fysiker som Celsius, astronomer och statistiker som Wargentin och många andra, vann världsrykte. I en klass för sig stod matematikern, uppfinnaren och andeskådaren Emanuel Swedenborg. Utforskningen av naturen skulle vara praktisk och nyttig och leda till allas bästa.
Därför grundades Vetenskapsakademien, inte bara för att syssla med naturvetenskaper utan också för att undersöka hur man kunde utveckla och förbättra handel, teknik och industri.
I denna anda gjordes många uppfinningar som fortfarande pryder svenska hem, kakelugnen till exempel. Staten satsade på inhemska (inom landet) manufakturer (en tidig form av industrier). Snart arbetade över 14 000 svenskar i nyöppnade textilfabriker i bland annat Norrköping och Jonas Alströmers ylleindustri i Alingsås.
Nu utforskades det egna landet. Linné reste till Lappland och andra landskap och skrev böcker om sina iakttagelser som fortfarande är läsvärda. Här fann man områden som måste tas tillvara. Ungdomar uppmuntrades med skattefrihet att lämna Norrlandskusten och söka sig in i Lappmarken för att odla ny mark. Där fanns tidigare inga fasta bosättningar. Därför kom många i konflikt med samerna om fiskevatten och betesmarker. Men odlingen och bosättningen hade börjat.
För att få fart på Sverige, dess fabriker och nybyggen behövdes det fler människor. Befolkningsökningen uppmuntrades och en särskild tabellkommission grundades för att hålla räkning på folket. Det blev sedan vår Statistiska centralbyrå, världens första.
Allt nytt som tänktes drömdes och planerades, skrevs och debatterades i en ström av nya tidskrifter, för under frihetstiden rådde tryckfrihet i landet. Vår förste författare som fick en större publik var Olof Dalin (1708-1763) med sin tidskrift Then Swänska Argus.
Kulturell blomstring
Senare under den gustavianska tiden (1772-1809) blomstrade konsten och litteraturen som aldrig tidigare. Gustav III lät grunda Svenska Akademien, konstnärer och författare fick kungliga stipendier. Vi sjunger fortfarande Bellmans sånger. Vi kan njuta av Sergels skulpturer och Tessins vackra hus, kungliga slottet och herrgårdar i rokokostil, och skickliga hantverkare snickrade möbler som man ännu slåss om på auktioner runt om i landet. Nu byggdes Operan i Stockholm och Kungliga dramatiska teatern grundades.
Från Frankrike kom även konsten, modet och inredningen. I Sverige utvecklades en egen variant av fransk rokoko – den gustavianska stilen som aldrig blivit omodern och som lever kvar i många svenska hem än idag.
AlmanackorAlmanackor var genom kungligt privilegium en viktig inkomstkälla för Vetenskapsakademien 1747-1972. De äldsta almanackorna från 1500-talets mitt översattes från tyskan. Almanackorna innehöll även viktiga upplysningar om planeter, helgdagar, namnlängder och praktiska råd. De katolska staterna hade 1582 övergivit den julianska kalendern för den gregorianska genom att hoppa från den 5 till den 15 oktober. Efter långa debatter blev den svenska linjen från 1600-talets slut mer försiktig. En dag togs bort, men sedan avstannade reformen. Det innebar att Sverige fram till 1712 hade en egen tideräkning. Först 1753 kom vi i fatt Europa genom att efter 17 februari övergå till i mars.
|
LÄS MER: Frihetstidens Sverige 1719-1772
LÄS MER: Gustavianska tidens Sverige 1772-1809
LÄS MER: Svenska Ostindiska Kompaniet (artikelserie)
LÄS MER: Upplysningen
LÄS MER: Naturvetenskap och upplysning i 1700-talets Sverige
Litteratur:
E. Heckscher, Den svenska handelns- och sjöfartens historia sedan Gustaf Vasa, Almqvist & Wiksells, 1940
E. Heckscher, Sveriges ekonomiska historia från Gustav Vasa. 1.2, Bonniers, 1936
G. Behre m.fl., Sveriges historia 1521-1809, Stormaktsdröm och småstatsrealiteter, Esselte studium, 1991
Sten Carlsson, Ståndssamhälle och ståndspersoner 1700-1865, Gleerup, 1973
Michael Roberts, Sverige under frihetstiden, 1719-1772, Tiden, 1995
FÖRFATTARE
Text: Herman Lindqvist, journalist och författare
Webbsida: http://www.hermanlindqvist.se
