Det viktiga med regeringsformen var maktdelningen. Man ville undvika både kungligt envälde och riksdagsvälde.
Nu valdes Karl XIII till tillfällig kung. Han var farbror till Gustav IV Adolf. Eftersom Karl XIII inte hade någon son eller dotter som kunde ärva tronen och dessutom började bli gammal, letade man med ljus och lyckta efter någon annan passande kung. Först valdes den danske prinsen Kristian August, som i Sverige fick namnet Karl August, till tronföljare. Men när han plötsligt dog 1810 började sökandet på nytt. Den person som till slut valdes fann man i Frankrike.
År 1810 valde riksdagen i Örebro Jean Baptiste Bernadotte (1763-1844), en framgångsrik fransk militär och marskalk, till svensk tronföljare. Orsaken till den ovanliga tronföljden var att Sverige nyligen hade förlorat hela Finland till Ryssland och många svenskar ville ta tillbaka sin östra rikshalva. Dessutom hade Sverige som sagt inte någon självklar tronföljare sedan Gustav IV Adolf avsatts och Karl August avlidit.
Sverige behövde därför en skicklig militär befälhavare på tronen som hade förmåga att ge militär revansch. Jean Baptiste Bernadotte, som var en av Napoleons marskalkar men hade haft en stundtals konfliktfylld relation till den franske kejsaren, tycktes vara ett starkt val. Han var dessutom extremt rik och en duktig administratör. Till saken hör att riksdagen faktiskt hade som krav att Bernadotte skulle bidra till att lösa Sveriges stora statsskuld med sin privata förmögenhet, vilket han senare också gjorde. En annan fördel var att han redan hade en son, Oscar. Därmed fanns också en möjlig arvinge till den svenska tronen.
Jean Baptiste Bernadotte utsågs 1810 till svensk kronprins under namnet Karl Johan. Karl XIII adopterade honom som sin son, och kronprinsen fick snart ett mycket stort inflytande över Sveriges politik. När han kröntes till kung 1818 fick han kunganamnet Karl XIV Johan.
Karl Johan övergav planerna på att återta Finland från Ryssland och inriktade istället Sveriges utrikespolitik på att få Norge som ersättning för det förlorade Finland.
År 1812 ingick Sverige en allians med Ryssland mot Napoleon. Efter Napoleons nederlag och ett kort krig mellan Sverige och Norge 1814 förenades de båda länderna i en union. Norge fick behålla sin egen grundlag och ett omfattande självstyre, men länderna fick gemensam kung och utrikespolitik.
Denna helomvändning blev avgörande för Sveriges framtid. Istället för att försöka återerövra Finland valde Karl Johan att acceptera den nya gränsen mot Ryssland och söka säkerhet genom andra allianser. Kriget mot Norge sommaren 1814 blev också Sveriges sista krig (fram till idag). Därefter inleddes den långa fredsperiod som har präglat svensk historia sedan dess.
Våra dagars kungafamilj härstammar från Karl XIV Johan eller Jean Baptiste Bernadotte som han också kallas.
Napoleons marskalk vände vapnen mot sin kejsareÅr 1805 stod Jean Baptiste Bernadotte på höjden av sin franska militärkarriär. Som en av Napoleons marskalkar förde han befäl över en armékår vid slaget vid Austerlitz, en av Napoleons största segrar. Åtta år senare var situationen den motsatta. Bernadotte hade blivit svensk kronprins Karl Johan och ledde nu en stor allierad armé i kriget mot sin förre kejsare. Hösten 1813 fick Karl Johan befälet över Nordarmén, med omkring 150 000 preussiska, ryska, svenska och andra soldater. Armén deltog i fälttåget som slutade med det väldiga slaget vid Leipzig den 16-19 oktober. Där mötte hundratusentals soldater varandra i ett av Europas största slag före första världskriget. Napoleon besegrades och tvingades dra sig tillbaka västerut. För Karl Johan måste situationen ha varit märklig. Han hade gjort nästan hela sin militära karriär i Frankrike och hade både kämpat tillsammans med Napoleon och blivit marskalk under honom. Nu bidrog han istället till Napoleons fall. Den franske kejsaren såg hans sidbyte som ett svek. Karl Johan försvarade däremot sitt agerande med att hans främsta skyldighet nu låg hos Sverige. Några månader efter Leipzig förde han de svenska trupperna mot Danmark, med målet att tvinga fram överlämnandet av Norge till Sverige. |
Kungen som gav namn åt en svampDen välkända karljohanssvampen, eller stensoppen, har fått sitt namn efter Karl XIV Johan. När den franskfödde kungen kom till Sverige var svamp som mat betydligt mindre populärt här än i många delar av Europa. Karl Johan var däremot van vid det franska köket och uppskattade stensoppen mycket. Historikern Dick Harrison beskriver den som kungens personliga favoritsvamp. Enligt traditionen försökte Karl Johan också uppmuntra svenskarna att äta mer stensopp, bland annat som ett sätt att ta vara på en matresurs som växte rikligt i skogarna. Så småningom började svampen kallas karljohanssvamp efter honom. Det finns även uppgifter om att han lät odla den vid Rosersberg. Kopplingen har överlevt i mer än 200 år. Än idag säger många svampplockare helt enkelt ”karljohan” när de hittar en stensopp i skogen. |