S Fördjupning
Carl Michael Bellman är Sveriges genom tiderna mest populäre visdiktare. Släkten hade tyska anor och var relativt välbärgad. Bellman blev ämbetsman, men ett slösaktigt nöjesliv gjorde att han ständigt hade dålig ekonomi. Gustav III:s intresse för Bellman gav honom dock en statuspräglad tjänst: hovsekreterare vid nummerlotteriet.
Hans mest kända verk, Fredmans epistlar och Fredmans sånger, för in även den nutide läsaren/lyssnaren i en värld med "de tre stora Bellmansämnena, törsten, lusten och döden, där döden alltid är starkast" (författaren Lars Gustafsson) - en värld med ett myllrande folkliv och odödliga gestalter som den försupne Fredman och den lockande nymfen Ulla Winblad.
Bellman lånade pengar av alla, men också populära melodier från alla håll. Han skildrade både högt och lågt, krogar och natur, människor och miljöer.
Han var gift med Lovisa Grönland, en hantverkardotter som slet hårt med hem och familj - vilka var områden som den slarvige visdiktaren försummade. Trots ekonomiska besvär hade familjen en hygglig tillvaro, särskilt jämfört med den omfattande nöden i dåtidens Stockholm. Lovisa, som blev 90 år gammal, lär vid avtäckandet av skaldens byst på Djurgården 1829 i förundran över hyllningarna ha utbrustit: "Jag må väl undra, vad de skulle ha sagt, om de haft honom till man."
