En fattig ö långt från Sverige
När de första svenskarna kom till den lilla ön blev de besvikna. På ön fanns det bara 739 personer, av dem var 281 svarta slavar. Det saknades vägar på den klippiga ön och det var ont om dricksvatten.
På ön producerades en del jordbruksvaror: bomull, socker, kakao, tobak och frukter. Men det handlade om små mängder. En av öns största tillgångar var dess skyddade naturhamn.
Öns enda stad döptes till Gustavia
Den svenske kommendanten lät nu bygga flera hus i öns enda stad, som fick namnet Gustavia.
Huvudspråket på S:t Barthélemy var franska, men det talades även engelska i staden, där cirka 500 personer bodde. Svenska talades nästan bara av öns högre tjänstemän, en del affärsmän och bland de soldater som bemannade öns lilla garnison.
Uppbyggnadsarbetet på ön var svårt eftersom man drabbades av svåra orkaner och gula febern-epidemier. Men ändå såg det ganska ljust ut efter några år eftersom ön förklarades vara ett frihandelsområde. Det lockade till sig handelsmän från andra öar och folkmängden ökade kraftigt. Hundratals skepp från olika länder anlände till ön årligen.
1787 invigdes en svensk kyrka (Sofia Magdalena) på ön som nu också hade en svensk präst.
Svenska Västindiska Kompaniet
1786 inrättades det Svenska Västindiska Kompaniet som fick handelsrättigheterna på Västindien och Nordamerika samt förvaltningsrätt över kolonin.
På ön representerades den svenska kronan (staten) av en guvernör. Men det var Svenska Västindiska Kompaniet som ansvarade för underhåll av hamnen och lönerna till tjänstemännen. Inkomster och tullavgifter fördelades så att guvernören (svenska staten) fick en fjärdedel, medan resten (3/4) tilldelades kompaniet. År 1805 upphörde kompaniets privilegier på ön varefter inkomsterna från tullavgifter och annat övergick till svenska staten.
Öns blomstringsperiod
Tiden kring år 1800 var öns blomstringsperiod. Befolkningen uppgick då till cirka 6000 personer varav omkring 5000 bodde i Gustavia. Krigen (Napoleonkrigen) rasade runtomkring och svenskarnas neutrala frihamn användes flitigt av alla krigförande parter.
Men när Sverige, Danmark, Preussen och Ryssland år 1800 bildade ett neutralitetsförbund för att skydda sig mot britternas kaperier tröt Storbritanniens tålamod och en brittisk flotta erövrade ön. Men de återlämnade ön efter ett år.
Under 1840 uppstod det diskussioner i Sverige om det var lämpligt att vi skulle ha en ö där det fanns slavar. Därför anslog den svenska riksdagen medel till friköpande av de 539 slavar som då fanns i kolonin. År 1847 kunde fästningen i Gustavia med fyra skott signalera att slaveriet på S:t Barthélemy nu för alltid var slut.
Sverige var sent ute med att frige slavar. Då hade USA:s nordstater för länge sedan förbjudit slaveriet och Storbritannien hade följt efter, hela fjorton år tidigare än Sverige.
1863 uppgick befolkningen på S:t Barthélemy till cirka 2800 personer. Vid den sista folkräkningen 1875 hade den minskat till 2300 invånare varav cirka 800 bodde i Gustavia.
I samband med att slaveriet förbjöds började nedgångsperioden för den lilla ön, och i Sverige försökte man göra sig av med kolonin som kostade staten ca 25 000 riksdaler om året. Varken Italien eller USA ville köpa vår koloni. Det var inte förrän under Oscar II:s tid (var kung 1872-1907) som Sverige lyckades sälja ön till Frankrike. Priset blev 320 000 franc samt 80 000 franc för svenskarnas fallfärdiga egendomar på ön.
Slavhandeln på S:t Barthélemy
I databasen Trans-Atlantic Slave Trade Database finns 1283 slavar registrerade som anlända till S:t Barthélemy. Av dessa hade 421 transporterats på brittiska fartyg, 536 på danska eller baltiska fartyg, 250 på franska fartyg och 76 på amerikanska fartyg.
Den svenska slavhandeln var liten till sin omfattning jämfört med många andra länder. Enligt den hittills mest detaljerade kartläggningen av den transatlantiska slavhandeln identifieras totalt 34 941 slavtransporter över Atlanten. I denna databas (se ovan) finns endast tio resor där skeppet är registrerat som svenskt.
|
LÄS MER: Svensk slavhandel
LÄS MER: Slaveriet och triangelhandeln, del 1 : Sverige och slavhandeln
LÄS MER: Slaveriet och triangelhandeln, del 4 : Saint Barthélemy - den svenska slavön
