L

Lätta fakta om Saint Barthélemy - Sveriges sista koloni

1878 sålde Sverige sin koloni S:t Barthélemy i Västindien till Frankrike. Innan försäljningen genomfördes en folkomröstning bland S:t Barthélemys invånare som resulterade i att 351 av 352 röstade ja till en återförening med Frankrike som tidigare varit ägare till ön. Därmed hade Sverige förlorat sin sista koloni.
Bild:

Drottninggatan i Gustavia, Saint Barthélemy i Västindien, 1870. Saint Barthélemy var en svensk koloni 1784–1878.

"På modet" med kolonier

År 1655 förlorade Sverige kolonin Nya Sverige vid Delawarefloden i Nordamerika till holländarna. Under kolonialismens era på 1700-talet ville många betydelsefulla personer i Sverige att svenska staten skulle skaffa en ny koloni. Det gällde för Sverige att finna ett område som kunde förse landet med billiga råvaror och bli en marknad för det svenska järnet.

Under ett besök i Frankrike år 1784 lyckades kung Gustav III överta den lilla ön S:t Barthélemy i Västindien mot att fransmännen fick vissa handelsrättigheter i Göteborg.

En fattig ö långt från Sverige

När de första svenskarna kom till den lilla ön blev de besvikna. På ön fanns det bara 739 personer, av dem var 281 svarta slavar. Det saknades vägar på den klippiga ön och det var ont om dricksvatten.

På ön producerades en del jordbruksvaror: bomull, socker, kakao, tobak och frukter. Men det handlade om små mängder. En av öns största tillgångar var dess skyddade naturhamn.

Slavhandeln på S:t Barthélemy

I databasen Trans-Atlantic Slave Trade Database finns 1283 slavar registrerade som anlända till S:t Barthélemy. Av dessa hade 421 transporterats på brittiska fartyg, 536 på danska eller baltiska fartyg, 250 på franska fartyg och 76 på amerikanska fartyg.

Den svenska slavhandeln var liten till sin omfattning jämfört med många andra länder. Enligt den hittills mest detaljerade kartläggningen av den transatlantiska slavhandeln identifieras totalt 34 941 slavtransporter över Atlanten. I denna databas (se ovan) finns endast tio resor där skeppet är registrerat som svenskt.

Öns enda stad döptes till Gustavia

Den svenske kommendanten lät nu bygga flera hus i öns enda stad, som fick namnet Gustavia.

Huvudspråket på S:t Barthélemy var franska, men det talades även engelska i staden, där cirka 500 personer bodde. Svenska talades nästan bara av öns högre tjänstemän, en del affärsmän och bland de soldater som bemannade öns lilla garnison.

Uppbyggnadsarbetet på ön var svårt eftersom man drabbades av svåra orkaner och gula febern-epidemier. Men ändå såg det ganska ljust ut efter några år eftersom ön förklarades vara ett frihandelsområde. Det lockade till sig handelsmän från andra öar och folkmängden ökade kraftigt. Hundratals skepp från olika länder anlände till ön årligen.

1787 invigdes en svensk kyrka (Sofia Magdalena) på ön som nu också hade en svensk präst.

Svenska Västindiska Kompaniet

1786 inrättades det Svenska Västindiska Kompaniet som fick handelsrättigheterna på Västindien och Nordamerika samt förvaltningsrätt över kolonin.

På ön representerades den svenska kronan (staten) av en guvernör. Men det var Svenska Västindiska Kompaniet som ansvarade för underhåll av hamnen och lönerna till tjänstemännen. Inkomster och tullavgifter fördelades så att guvernören (svenska staten) fick en fjärdedel, medan resten (3/4) tilldelades kompaniet. År 1805 upphörde kompaniets privilegier på ön varefter inkomsterna från tullavgifter och annat övergick till svenska staten.

Bild:

Karta över Saint Barthélemy, 1801. Ön är i storlek ungefär som Visingsö i Vättern. Klicka på länken ovan så kan du se kartan i högre upplösning.

Öns blomstringsperiod

Tiden kring år 1800 var öns blomstringsperiod.  Befolkningen uppgick då till cirka 6000 personer varav omkring 5000 bodde i Gustavia. Krigen (Napoleonkrigen) rasade runtomkring och svenskarnas neutrala frihamn användes flitigt av alla krigförande parter.

Men när Sverige, Danmark, Preussen och Ryssland år 1800 bildade ett neutralitetsförbund för att skydda sig mot britternas kaperier tröt Storbritanniens tålamod och en brittisk flotta erövrade ön. Men de återlämnade ön efter ett år.

Under 1840 uppstod det diskussioner i Sverige om det var lämpligt att vi skulle ha en ö där det fanns slavar. Därför anslog den svenska riksdagen medel till friköpande av de 539 slavar som då fanns i kolonin. År 1847 kunde fästningen i Gustavia med fyra skott signalera att slaveriet på S:t Barthélemy nu för alltid var slut.

Bild:

Öns garnison (fortet).

Sverige var sent ute med att frige slavar. Då hade USA:s nordstater för länge sedan förbjudit slaveriet och Storbritannien hade följt efter, hela fjorton år tidigare än Sverige.

1863 uppgick befolkningen på S:t Barthélemy till cirka 2800 personer. Vid den sista folkräkningen 1875 hade den minskat till 2300 invånare varav cirka 800 bodde i Gustavia.

I samband med att slaveriet förbjöds började nedgångsperioden för den lilla ön, och i Sverige försökte man göra sig av med kolonin som kostade staten ca 25 000 riksdaler om året. Varken Italien eller USA ville köpa vår koloni. Det var inte förrän under Oscar II:s tid (var kung 1872-1907) som Sverige lyckades sälja ön till Frankrike. Priset blev 320 000 franc samt 80 000 franc för svenskarnas fallfärdiga egendomar på ön.

Uppgifter och frågor

  1. Hur hamnade ön S:t Barthélemy i svensk ägo?
     
  2. Ge en kort beskrivning av ön S:t Barthélemy.
     
  3. Vilka var de vanligaste språken som talades på ön?
     
  4. Hur många bodde på ön under dess blomstringstid i början av 1800-talet?
     
  5. När upphörde slaveriet och slavhandeln på S:t Barthélemy?
     
  6. Sverige var sena med att förbjuda slaveri. Motivera.
     
  7. Tycker du det var bra eller dåligt att Sverige sålde sin sista koloni? Motivera.

 

Källor:
Trans-Atlantic Slave Trade Database
http://stbarthsallskapet.se
Jan-Öjvind Swahn och Ola Jennersten, Saint-Barthélemy Sveriges sista koloni, Wiken, 1985
https://popularhistoria.se/sveriges-historia/nar-sverige-skulle-bli-kolonialmakt


Text: Robert de Vries (red) och Carsten Ryytty författare och f.d. SO-lärare

Uppdaterad: 29 augusti 2018
Publicerad: 28 augusti 2018