Tagg om hattar och mössor

Hattar och mössor

M
Arvid Horn (1664-1742).

Hattar och mössor var en benämning på Sveriges två första riksdagspartier som uppkom på frihetstiden under 1700-talet. De båda partierna företrädde - lite förenklat uttryckt - olika samhällsgrupper. Hattarna var främst adelns parti, medan mössorna i första hand representerade de lägre stånden.

Hattpartiet, som bildades på 1730-talet, var en sammanslutning av olika oppositionsgrupper inom ståndsriksdagen. De hade alla en gemensam kritisk inställning till den försiktiga fredspolitik som fördes av riksdagens ledare Arvid Horn, som styrde riksdagen under frihetstidens första skede fram till 1738. Han fungerade därmed länge som landets verklige regent. Hattpartiets medlemmar kallade Arvid Horn och hans anhängare för "mössor" - vilket syftade på "nattmössor", då de ansågs föra en alltför försiktig (och sömnig) utrikespolitik.

ANNONS

ANNONS

Den politiska makten skiftade mellan dessa två partier under frihetstidens gång. Mössorna förde en försiktig utrikespolitik, medan hattarna förespråkade en strikt merkantilistisk politik och en aggressiv utrikespolitik. Hattarna ville bland annat ha revansch mot Ryssland (efter det stora nordiska kriget). Sveriges ära och storhet skulle återupprättas. Detta kom senare - efter att hattpartiet tagit makten - att leda till ett misslyckat krig mot Ryssland 1741-1743.

De politiska dispyterna mellan de båda partierna i riksdagen var många, och ofta mycket hårda under stora delar av frihetstiden. Korruptionen var utbredd, likaså maktmissbruk bland politiker. Gustav III kunde därför genomföra en oblodig statskupp 1772 och återinföra det kungliga enväldet i Sverige. Frihetstiden, då riksdagen haft makten i Sverige, fick därmed ett abrupt slut. Nu inleddes istället den s.k. gustavianska tiden, då makten återigen låg hos kungen.

S  Fördjupning

Hattar och mössor var de två partierna bakom genombrottet för frihetstidens organiserade partisystem. Efter 1718 dominerade tronföljdsfrågan med dess konkurrerande "holsteinska" och "hessiska" lösa partibildningar. Mer sammanhållna partier tillkom i och med oppositionen mot Arvid Horn mot slutet av 1730-talet. De mest kritiska kallade Horns grupp för "nattrnössor", varefter beteckningarna hattar och mössor slog igenom.

De franskvänliga hattarna krävde revanschkrig mot Ryssland och stod för en storföretagsvänlig merkantilism gentemot Horns mera jordbruksinriktade linje. Vid riksdagen 1738-1739 övertog hattarna makten.

Mössorna ombildades nästan helt under 1760-talet ("de yngre mössorna") och sökte stöd hos ofrälse och småborgerliga grupper med paroller om tryckfrihet och avskaffande av privilegiesystemet. År 1765 var det mössornas tur, men flera maktskiften ägde rum innan Gustav III:s statsvälvning (statskupp) 1772 beskar partiernas makt.

Ett tredje s.k. hovparti omnämns ofta i litteraturen, men senare forskning betraktar snarare "hovpartiet" som det parti som för tillfället var allierat med hovet; på 1750-talet var det mössorna, vid frihetstidens slut huvudsakligen hattarna.

Partierna bestod av en fast kärna politiker men var i övrigt ganska lösa grupperingar. Ledarna sökte vinna stöd med röstuppköp (i Riddarhuset) och genom olika aktioner i samband med valen. Klubbar där "partifolket" fick mat och dryck samt politiska förhållningsorder spelade en stor roll, och det gjorde även det utländska biståndet (andra staters "mutor" till enskilda politiker).

Korruption under frihetstiden

S.k. utländskt bistånd var under 1700-talet ett stödsystem som fyllde ungefär motsvarande behov som dagens statliga partistöd eller statliga bistånd till olika utvecklingsländer. Understöd från andra stater, oftast som pris för svenskt deltagande i något krig, förekom såväl under frihetstiden som under Gustav III och Gustav IV Adolf. Mer särpräglat för frihetstiden (även om det också finns exempel från före 1719 och efter 1772) var utländska pengar till de stridande hattarna och mössorna. Stödet, eller mutorna om man så vill, har för många forskare grundlagt bilden av en korrumperad frihetstid.

Utländska ambassadörer förmedlade bidrag till partier eller enskilda politiker. Stödet etablerades under 1730-talets partistrider och växte sedan successivt till epokens slut. Mössorna tog emot ryska och brittiska pengar, hattarna franska. Även danskt och preussiskt stöd förekom. Det behövde inte betyda att röster köptes. Snarare rörde det sig om att de som förde en rysk-, brittisk- eller franskvänlig politik gavs möjlighet att verka för sin övertygelse. Propaganda kostade pengar, och det gjorde även partiernas gästabud (bjudningar/fester), där riksdagsmän fylldes med mat, dryck och politiska riktlinjer.

Mer förödande var att inrikespolitiken fick en utrikespolitisk dimension. Hänsyn skulle tas inte bara till situationen i Sverige utan också till stormaktspolitikens svårgenomträngliga värld, präglad av hemlig diplomati. Tidvis kom utländska ambassadörer närmast att få rollen som partiledare, (t.ex. fransmannen Charles Louis de Biaudos de Castéja på 1730-talet samt ryssen Ivan von Korff och engelsmannen Guy-Dickens på 1740-talet).
 


LÄS MER: De fyra stånden och riksdagen under frihetstiden

LÄS MER: Frihetstidens partivälde och gustavianska tidens envälde

LÄS MER: Frihetstidens Sverige

LÄS MER: Hattarnas ryska krig 1741-1743

LÄS MER: Den svenska demokratins rötter

Text: Robert de Vries (red.) och fördjupningen är skriven av Torbjörn Nilsson, professor i historia

Här hittar du material som kan relateras till frihetstidens politiska partier - hattar och mössor.

Uppdaterad: 20 november 2021
Publicerad:
14 mars 2011

ANNONS

ANNONS

Artiklar om Hattar och mössor

S

Frihetstidens partivälde och gustavianska tidens envälde

av: Torbjörn Nilsson
2021-11-08

På ett plan är perioden 1719-1809 lättöverskådlig. Den omsluts av två katastrofer med såväl maktpolitiska nederlag som svåra lidanden för befolkningen. Stormakten Sverige, ett militariserat bondesamhälle med Östersjön som innanhav, upplöstes efter Karl XII:s död. Illa förberedda revanschkrig mot Ryssland - hattarnas ryska krig (1741-1743) och Gustav III:s ryska krig (1788-1790) - kan ses som bekräftelser på att storhetstiden var förbi. Med finska kriget 1808-1809 och förlusten av den östra rikshalvan, Finland, etablerades Sverige som en randstat i norr...

+ Läs mer

M

De fyra stånden och riksdagen under frihetstiden

av: Herman Lindqvist
2019-06-05

Med skottet i Halden försvann det kungliga enväldet. Nu kom makten att ligga hos riksdagen. Kungen, Fredrik I, behövde till slut inte ens vara närvarande vid dess sammanträden - råden kunde styra med hjälp av kungens namnstämpel. Under kortare perioder i framtiden kom riksdagens makt att begränsas, men aldrig mer skulle en svensk kung regera helt på egen hand. Frihetstiden kallas denna period i Sveriges historia...

+ Läs mer

SO-rummet bok
M

Den svenska demokratins rötter

av: Riksdagsförvaltningen
2019-05-16

Den moderna demokratin har funnits i ungefär hundra år. Men folkstyrets rötter går djupare än så. Så länge som det har bott människor i vårt land har det funnits höjda röster, strävan efter samarbete och politisk kamp...

+ Läs mer

L

1700-talet var nyttans tidevarv i Sverige

av: Herman Lindqvist
2018-02-18

Låt dig inte luras av 1700-talets pudrade peruker och glänsande sidenrockar, för där under finns de första svenskar som vi helt känner igen, som tänker som vi, som nynnar samma melodier och kanske sitter i likadana möbler som vi har hemma...

+ Läs mer

Länkar om Hattar och mössor

ANNONS

ANNONS

Loading content ...
Loading content ...
Loading content ...

ANNONS

ANNONS

ANNONS