Hattar och mössor var namnen på Sveriges två första riksdagspartier, som växte fram under frihetstiden på 1700-talet. De liknade dock inte dagens partier utan var lösa grupperingar med anhängare inom alla fyra stånden. Hattarna hade starkast stöd inom adeln och bland många borgare, medan mössorna ofta stod starkare bland präster och bönder. Under 1760-talet sökte de yngre mössorna även ett bredare stöd hos grupper som ville minska adelns särskilda rättigheter.
Hattpartiet, som bildades på 1730-talet, var en sammanslutning av olika oppositionsgrupper inom ståndsriksdagen. De hade alla en gemensam kritisk inställning till den försiktiga fredspolitik som Arvid Horn stod för. Han var kanslipresident och den tidiga frihetstidens mest inflytelserika politiker. Ämbetet gav honom stort inflytande över administrationen och utrikespolitiken fram till 1738. Han fungerade därmed länge som landets verklige regent. Hattpartiets medlemmar kallade Arvid Horn och hans anhängare för "mössor" – vilket syftade på "nattmössor", då de ansågs föra en alltför försiktig (och sömnig) utrikespolitik.
Den politiska makten skiftade mellan dessa två partier under frihetstidens gång. Mössorna förde i regel en försiktig utrikespolitik, medan hattarna förespråkade en merkantilistisk ekonomisk politik, där staten försökte gynna svensk tillverkning och export. Hattarna argumenterade också för en aggressiv utrikespolitik och ville bland annat ha revansch mot Ryssland (efter det stora nordiska kriget). Sveriges ära och storhet skulle återupprättas. Detta kom senare – efter att hattpartiet tagit makten – att leda till ett misslyckat krig mot Ryssland 1741-1743.
De politiska dispyterna mellan de båda partierna i riksdagen var många och ofta mycket hårda under stora delar av frihetstiden. Korruption och maktmissbruk förekom bland både politiker och ämbetsmän. Gustav III utnyttjade missnöjet och de politiska motsättningarna när han genomförde en oblodig statskupp 1772. Den efterföljande nya regeringsformen stärkte kungens makt kraftigt på riksdagens bekostnad, men först genom förenings- och säkerhetsakten 1789 blev han i praktiken enväldig. Därmed hade hattarnas och mössornas tid vid makten slut, liksom frihetstidens tidiga experiment med svensk partipolitik.
Efter representationsreformen 1866 växte nya riksdagsgrupper fram, och mot slutet av 1800-talet började moderna politiska partier bildas.
Världens första tryckfrihetslag försvann hos boktryckarenNär mössorna fick makten vid riksdagen 1765-1766 drev de igenom en lag som blev unik i världen. Den mössvänlige prästen Anders Chydenius var en av de viktigaste pådrivarna. Genom tryckfrihetsförordningen 1766 blev Sverige det första landet som grundlagsskyddade tryckfriheten. Förhandscensuren avskaffades till stor del, och människor fick större möjlighet att kritisera makthavarna i tryck. Lagen införde också offentlighetsprincipen. Det innebar att medborgarna kunde ta del av dokument från myndigheter och riksdagen, skriva av dem och sprida innehållet. Tanken var att människor skulle kunna granska hur landet styrdes – ungefär som när journalister idag undersöker politikers och myndigheters beslut. Det undertecknade originalet skickades till en boktryckare i Stockholm men lämnades aldrig tillbaka och är fortfarande försvunnet. Som tur var sparades andra versioner och dokument från arbetet med lagen. År 2023 utsågs dessa handlingar till världsminne av Unesco.
|
M LÄS MER: De fyra stånden och riksdagen under frihetstiden
S LÄS MER: Frihetstidens partivälde och gustavianska tidens envälde
M LÄS MER: Frihetstidens Sverige
S LÄS MER: Hattarnas ryska krig 1741-1743
S LÄS MER: Den svenska demokratins rötter
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
Litteratur:
Den svenska historien (Bonnier lexikon), del 9 – Hattar och mössor. Ostindiska kompaniet, Bonniers, 1994
Göran Behre m.fl., Sveriges historia 1521-1809, Almqvist & Wiksell, 1996
Susanna Hedenborg, Lars Kvarnström, Det svenska samhället 1720-2006, Studentlitteratur AB, 2006
Jakob Christensson (red), Frihetstiden - Signums svenska kulturhistoria 4, Signum, 2006
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.) och fördjupningen är skriven av Torbjörn Nilsson, professor i historia
Fördjupningen är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
