Storheter inom astronomin (viktigt för sjöfarten) var Anders Celsius och Pehr Wargentin, den senare också befolkningsstatistiker. Fysikern Mårten Triewald experimenterade med pumpångmaskiner för gruvnäringen. Kemister som universalgeniet Torbern Bergman (även astronom, fysiker och geograf) och Carl Wilhelm Scheele undersökte mineral till nytta för bergsbruket och ämnen nyttiga för åkerbruket. Som kronan på verket klassificerade Carl von Linné växterna. Den glansfulla svenska insatsen mattades emellertid under Gustav III, som föredrog konst och litteratur.
Upplysningen i Sverige
Upplysningen var en kulturell, politisk och vetenskaplig strömning i Europa som fick stor betydelse under 1700-talet, inte minst genom idéer från Frankrike och Storbritannien. Begreppet är ett av idéhistoriens och filosofins mest omdiskuterade. Trots att många företrädare i Sverige sinsemellan kunde ha vitt skilda uppfattningar hölls de ändå samman kring den utmanande tanken att kunskap måste sökas fördomsfritt. Kyrkans auktoritet och äldre vetenskapliga uppfattningar fick inte längre samma självklara giltighet utan kunde ifrågasättas.
Med idealet om fördomsfritt sökande följde också idéer om människans rättigheter, som tryckfrihet, åsiktsfrihet och religionsfrihet, samt vikten av en vetenskaplig metod.
Ett tydligt svenskt exempel på upplysningens idéer är 1766 års tryckfrihetsförordning. Sverige blev då det första landet i världen med en lag som reglerade rätten till det fria ordet. Förordningen minskade censuren och införde offentlighetsprincipen, som gav människor rätt att ta del av myndigheternas handlingar. Friheten var dock inte fullständig. Bland annat fanns särskilda begränsningar för religiösa skrifter.
Upplysningens företrädare drog dock skilda slutsatser av detta allmänna program. Den enväldige Gustav III såg sig som en upplyst monark med gudomligt uppdrag. En upplyst monark var en härskare som tog intryck av upplysningens idéer men ändå behöll en stark kungamakt. Andra betonade den politiska friheten gentemot kungamakten. Men även en ledande upplysningsman som Johan Henrik Kellgren ville använda censur mot s.k. irrläror som Emanuel Swedenborgs idéer. Andra såg ingen motsättning mellan att bedriva empirisk forskning (forskning som bygger på observationer och erfarenheter) och fördjupa sig i religiöst grubblande.
Kritiken riktades mot trångsynthet och fasta gränser för vad människor fick tänka och undersöka, inte mot dem som prövade nya förklaringar av världen.
Franskt inflytande
Under frihetstiden steg beundran för Frankrike, som var en av Europas ledande kulturmakter, och det franska inflytandet kulminerade under Gustav III. Både adelns och det högre borgerskapets söner skickades på utbildning i Paris, liksom konstnärer och arkitekter. Franska yrkesmän och experter hämtades till Sverige för att rita och inreda officiella byggnader och privata palats. Upplysningens litteratur spreds och franska pjäser blev populära.
Gustav III:s hov var delvis franskspråkigt och kungen själv, som två gånger besökte Paris, talade och skrev en utmärkt franska.
En reaktion mot tidens aristokratiska franska maner kan samtidigt spåras (t.ex. i Gyllenborgs pjäs Swenska sprätthöken från 1737). Även den dyrbara importen från Frankrike stred mot merkantilismens principer om överskott i handelsbalansen. Merkantilismen var en ekonomisk lära där staten bland annat försökte sälja mer varor till andra länder än den köpte därifrån. Idéer var dock gratis, och Frankrike gav dessutom ekonomiskt stöd till hattpartiet för att stärka sitt politiska inflytande i Sverige.
AkademierUnder perioden grundades flera akademier, ofta med kungligt stöd, för att främja kultur och vetenskap i upplysningens anda. Ordet "akademi" härrör från namnet på den trädgård i Aten där Platons lärjungar samlades. Vetenskapsakademien (1739) bildades av naturvetenskapspersoner som Carl von Linné och tekniker som Mårten Triewald. Ett starkt nyttotänkande präglade akademien: vetenskapen skulle gärna kunna användas i praktiken. Akademien diskuterade därför både jordnära frågor om åkerbruk och himlastormande astronomiska och matematiska teorier. Svenska Akademien (1786) var ett uttryck för Gustav III:s vilja att såväl uppmuntra litteraturen som kontrollera litteratörerna. Under devisen "Snille och smak" fick akademien i uppdrag att främja svenska språket, bland annat genom att arbeta med en ordbok och en grammatik.
|
