Hedvig Elisabet Charlotta (1759-1818) var drottning av Sverige 1809-1818 och av Norge 1814-1818. Hon kom från en tysk furstesläkt och giftes som 15-åring bort med sin kusin hertig Karl, som var tio år äldre och senare blev kung Karl XIII. Äktenskapet blev olyckligt, och Karl hade många kärleksaffärer. Paret fick en dödfödd dotter 1797 och en son 1798, men sonen dog efter en vecka.
Hedvig Elisabet Charlotta var inte bara en iakttagare av politiken utan deltog själv i den. Hon gav råd till sin make, hade kontakter med inflytelserika personer och hjälpte till att sprida politisk information. Under konflikten mellan Gustav III och adeln i slutet av 1780-talet ställde hon sig på adelns sida. Hon planerade även politiska aktioner, men flera av dem genomfördes aldrig.
Hedvig Elisabet Charlotta var omtyckt och en skarpsynt iakttagare av sin samtid. Mellan 1775 och 1817 skrev hon en politisk journal som till en början bestod av månadsbrev till väninnan Sophie von Fersen. Senare fick anteckningarna en mer personlig och dagboksliknande form. Verket gavs ut i nio band 1902-1942 och har blivit en viktig källa till tidens politik, hovliv och kultur.
Dagböcker och memoarer var populära litterära genrer bland Europas elit under 1700-talet. Genom dem kunde personer nära makten berätta om sin samtid och påverka hur eftervärlden skulle uppfatta både dem själva och historiska händelser. Sådana texter har därför haft stor betydelse för vår bild av upplysningstiden. Samtidigt måste de granskas källkritiskt eftersom författarna skrev ur sina egna perspektiv.
Dagboken som skulle hållas hemlig i 50 årHedvig Elisabet Charlotta visste att hennes anteckningar innehöll känsliga uppgifter om kungafamiljen, hovet och politiken. I oktober 1817 låste hon därför in dem i en kista och bestämde att de skulle hållas hemliga i 50 år. Hon skrev framförallt för framtidens läsare, inte för människorna i sin egen tid. Anteckningarna omfattar över 7 000 tätt skrivna sidor och är till största delen skrivna på franska, som var ett vanligt språk vid Europas hov. Där berättar hon om politiska intriger, konflikter, fester, relationer och vardagsliv nära maktens centrum. Den första delen gavs ut 1902, mer än 80 år efter hennes död. Dagboken är en historisk skatt, men den berättar inte hela sanningen. Hedvig Elisabet Charlotta framställde sig gärna som en utomstående betraktare och tonade ibland ned sin egen roll i politiken. Anteckningarna visar därför varför källkritik behövs även när författaren själv bevittnade händelserna.
|
FÖRFATTARE
Text: Torbjörn Nilsson, professor i historia
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
