Selma Lagerlöf (1858-1940) är en av Sveriges mest folkkära och utomlands mest välkända författare. Hon fick nobelpriset i litteratur 1909 och valdes in i Svenska akademien 1914.
Hennes författarskap vilade på en värmländsk muntlig sagotradition, framgångsrikt gestaltad redan i debutverket Gösta Berlings saga (1891). Där skildras också en gammal bruksmiljö på väg att försvinna. Jerusalem (1-2, 1901-1902) handlar om utvandrare från Nås i Dalarna. Mest känd utomlands är ändå läseboken för folkskolan (hon började som lärare) Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (1-2, 1906-1907).
Bilden av en "sagotant" är dock ensidig. Hon var kommunalpolitiskt verksam för de frisinnade och deltog i föreningen för kvinnlig rösträtt. Första världskrigets fasor grep henne oerhört djupt, och hon fanns bland initiativtagarna till en svensk förening för Nationernas förbund 1919.
LÄS MER: Sverige under 1800-talet
LÄS MER: Berömda kvinnor
PODCAST: Att vara kvinna på 1800-talet
FÖRFATTARE
Text: Torbjörn Nilsson, professor i historia
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
