Läskunnighet
Redan vid 1800-talets början kunde 85-90 procent av svenskarna läsa, om än stapplande. Även i fattiga hem fanns oftast bibel, psalmbok och kanske några andaktsböcker. En förklaring till läskunnigheten är den statliga kampanjen, inledd med kyrkolagen 1686, för att föräldrarna skulle lära barnen att läsa med hjälp av prästen, som också vid de årliga husförhören kontrollerade färdigheten.
Att läskunnighet var ett krav för nattvard, i sin tur ett krav för giftermål, påverkade också. Detta sociala tryck försvagades dock genom folkomflyttningar och religiös splittring.
Folkskolan (1842) krävde formellt läskunnighet, men den låga nivån tvingade fram småskolor. Skrivkunnigheten var länge sämre. T.ex. år 1875 saknade en procent av rekryterna (till armén) helt läsförmåga medan elva procent inte kunde skriva.