Folkskolan
Genom folkskolestadgan 1842 blev folkskolan Sveriges första obligatoriska folkundervisning. Redan tidigare hade dock troligen de flesta kunnat läsa tack vare de frivilliga skolor som fanns i många församlingar.
Folkskolan förutsatte att barnen skulle lära sig att läsa hjälpligt hemma. När detta visade sig vara svårt i industrialismens alltmer föränderliga samhälle, inrättades från 1863-1864 "småskolor" som förberedande skolor.
Kvaliteten på lärarna skiftade rejält; vid mindre folkskolor krävdes inte examinerade lärare, istället kunde t.ex. äldre soldater anlitas.
Kyrkans grepp om folkskolan var starkt genom kyrkoherdens ordförandeskap i skolrådet och kontrollen över lärarseminarierna.
Folkskolan kunde tillgodose flera gruppers krav. Staten ville att underklassens barn skulle kunna läsa, räkna och skriva samt studera katekesen och Bibeln.
Bönderna stödde folkskolan men ogillade läroverk och universitet, som betraktades som överklassens skolor, medan liberalernas ideologi var att så småningom ge alla barn samma utvecklingsmöjligheter.
LÄS MER: Sverige under 1800-talet
LÄS MER: Sveriges industrialisering
Text: Torbjörn Nilsson, professor i historia
Här nedan hittar du material som kan relateras till folkskolan.
Uppdaterad:
4 oktober 2020
Publicerad:
13 december 2019