S Fördjupning
Birger jarl var rikets jarl från ca 1248 och grundare av Folkungadynastin (Folkungaättens kungliga gren). Han tillhörde den mäktiga Bjälboätten (se Folkungaätten), var svåger till kung Erik Eriksson och tycks ha varit den starke mannen både under slutet av dennes och under sin egen son Valdemars regering.
Birger jarls politik präglades av en målmedveten strävan att stärka kungamakten på lokala intressens bekostnad. Den opposition som de s.k. äkta folkungarna representerade krossades genom slagen vid Sparrsätra 1247 och Herrevadsbro 1251.
Under Birger jarls tid vid makten gjordes de första stapplande försöken att skapa en riksomfattande lagstiftning.
Relationerna till kyrkan normaliserades vid Skänninge möte och med Lübeck och Hamburg slöts handelsavtal vilka innebar befrielse från tullar och gav tyskar rätt att bosätta sig och driva handel i riket.
Birger jarl utpekas i Erikskrönikan som Stockholms grundare. Klart är att staden nämns i källorna för första gången under hans tid.
Utrikespolitiskt fortsatte han expansionen österut. Det är känt att han vid någon tidpunkt ledde ett korståg till Finland och att han 1256 tillsammans med Tyska orden företog en expedition till Estland.
Erikskrönikan framställer honom bitvis som en hårdhänt maktmänniska. Efter slaget vid Herrevadsbro ska han genom falska löften om amnesti ha fått de besegrade oppositionsmännen att överlämna sig och sedan låtit avrätta dem.
Han ligger begravd i Varnhem i Västergötland.
