Marie Antoinette var ung och levnadsglad och blev till en början populär både i Paris och vid hovet. Efterhand väckte hennes sätt att leva och hennes svårigheter att anpassa sig till hovets strikta regler alltmer kritik.
Marie Antoinette sökte sig gärna bort från det strikta hovlivet till det mindre slottet Petit Trianon i närheten av Versailles, som hon fick av Ludvig XVI. Där kunde hon umgås mer privat med sina vänner och låta anlägga trädgårdar, en teater och så småningom en liten byliknande miljö som kallades drottningens by. För Marie Antoinette blev platsen en tillflykt från hovets många regler och ceremonier. Men för hennes kritiker blev den istället ännu ett exempel på drottningens lyxiga liv och på hur långt hon tycktes stå från vanliga människors vardag.
Under förspelet till franska revolutionen blev hon alltmer impopulär bland delar av det franska folket. Hon kallades för österrikiskan, och hennes lyxiga livsstil gjorde henne till en symbol för hovets slöseri. Samtidigt spreds många överdrivna eller helt falska rykten om henne.
Ett tydligt exempel var den så kallade halsbandsaffären 1785-1786. Några bedragare lyckades lura en högt uppsatt kyrkoman att tro att han i hemlighet på uppdrag av drottningen köpte ett oerhört dyrbart diamanthalsband åt henne. Marie Antoinette hade inget med bedrägeriet att göra och hade tidigare tackat nej till att köpa halsbandet. När historien blev känd trodde ändå många att hon var inblandad. Skandalen skadade därför hennes rykte ytterligare.
I oktober 1789, några månader efter revolutionens utbrott, tvingades kungafamiljen lämna Versailles och flytta till Tuileriepalatset i Paris. Två år senare, i juni 1791, hade stämningen blivit alltmer hotfull. Kungafamiljen bestämde sig då för att försöka fly från Paris. Marie Antoinettes svenske vän Axel von Fersen hjälpte till att planera flykten och ordna transporten. Men familjen blev igenkänd och stoppades i staden Varennes nära Frankrikes östra gräns. De fördes tillbaka till Paris, och det misslyckade flyktförsöket skadade förtroendet för kungafamiljen ytterligare.
Efter flyktförsöket gick det snabbt utför för kungafamiljen. I augusti 1792 störtades monarkin och kungafamiljen fängslades. Ludvig XVI ställdes inför rätta och dömdes till döden. I januari 1793 avrättades Ludvig XVI genom giljotinering. I oktober samma år ställdes även Marie Antoinette inför rätta och dömdes till döden. Den 16 oktober 1793 avrättades också hon i giljotinen.
Marie Antoinettes mest berömda ord – som hon aldrig saEn av historiens mest kända berättelser om Marie Antoinette handlar om bröd. När drottningen fick höra att fattiga människor saknade bröd ska hon enligt berättelsen ha svarat: ”Låt dem äta brioche!” Brioche är ett fint bröd som innehåller bland annat smör och ägg och därför var dyrare än vanligt bröd. Orden har ofta använts som ett exempel på hur lite drottningen skulle ha förstått vanliga människors fattigdom. Problemet är att det inte finns några belägg för att Marie Antoinette sa detta. Den franske filosofen Jean-Jacques Rousseau berättar om en liknande händelse i sin självbiografi Bekännelser. Där är det en namnlös ”stor prinsessa” som säger att bönder utan bröd kan äta brioche. Rousseau skrev denna del av boken omkring 1765, när Marie Antoinette bara var omkring tio år gammal och fortfarande bodde i Österrike. Hon kan därför inte ha varit prinsessan han syftade på. Ändå kom orden senare att kopplas till Marie Antoinette. Det passade väl ihop med bilden av henne som en bortskämd och slösaktig drottning, en bild som hennes motståndare hjälpte till att sprida både före och under revolutionen.
|
M LÄS MER: Franska revolutionen 1789-1799
M LÄS MER: Marie Antoinette mötte döden i giljotinen
S LÄS MER: Axel von Fersens försök att rädda det franska kungaparet från revolutionen
S SE FILMEN: 1. Kvinnorna och konsten under franska revolutionen: Elisabeth Vigée Le Brun, drottningens hovmålare
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
Litteratur:
Bengt Ankarloo, Franska revolutionen, Studentlitteratur, 1992
Antonia Fraser, Marie Antoinette, Bokförlaget Forum, 2002
Kåre Tønnesson, Bra Böckers världshistoria, del 10 – Två revolutioner, Bokförlaget Bra Böcker, 1986
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
