Fördjupning
Birgitta var fram till 2016 Sveriges enda av katolska kyrkan erkända helgon. Under medeltiden var hon den internationellt mest kända personen från Sverige.
Birgitta tillhörde en förnäm stormannasläkt och var dotter till lagmannen i Uppland, Birger Persson. Hennes man Ulf Gudmarsson var lagman, riddare och riksråd. Tillsammans fick de åtta barn.
Efter makens död 1344 började hon få religiösa uppenbarelser. Dessa översattes till latin av hennes biktfäder och spreds internationellt, vilket blev grunden för hennes berömmelse. Birgitta, som tjänade vid hovet, började också engagera sig politiskt under denna period. Hon uppmuntrade Magnus Eriksson i hans korstågsplaner mot Finland. Senare, i Rom, anslöt hon sig till oppositionen mot kungen och beskyllde honom för homosexualitet ("Magnus smek").
Hon är också känd för att ha försökt mäkla fred mellan England och Frankrike i hundraårskriget, och för att ha försökt förmå påven att återvända från landsflykten i Avignon.
År 1349 lämnade hon Sverige för Rom och stannade där större delen av sitt återstående liv. År 1370 lyckades hon få påvens stadfästelse för den klosterorden som hon länge drömt om att grunda, Birgittinorden.
Hon kanoniserades (helgonförklarades av påven) 1391, den 7 oktober, och hennes festdag detta datum blev en av de populäraste i Sverige under senare delen av medeltiden.
