Telegrafens historia

Optiska telegrafer började användas redan i slutet av 1700-talet. De bestod av speglar som reflekterade ljus som kunde sändas som signaler till en mottagare inom synhåll.

När sedan elektriciteten togs i bruk en bit in på 1800-talet, uppfanns en elektrisk telegraf som kunde sända meddelanden längre sträckor genom kabel. Den första elektriska telegraflinjen anlades i Sverige 1853.

Italienaren Guglielmo Marconi (1874-1937) är mest känd för att ha utvecklat den trådlösa telegrafin. När han studerade vid universitetet i Bologna läste han en artikel om den tyske fysikern Hertz som gjort viktiga upptäckter om elektromagnetiska vågbildningar. Det var en artikel som inspirerade Marconi. Marconi var teoretiker, men han var duktig på att finna praktiska lösningar på olika problem.

Marconi beslöt sig för att göra vågorna till budbärare för människan - ”trådlös telegrafi”. Efter många misslyckade försök lyckades han till sist. Detta sedan han infört en effektiv vertikal antenn vid både sändare och mottagare.

Vid 27 års ålder lyckades han sända signaler över Atlanten, det ägde rum 1901. Signalerna sändes från Cornwall i England till Newfoundland i Kanada. Det var ett avstånd på 3540 kilometer. För att lyckas med sändningen tvingades Marconi skicka upp sin antenn till väders med en pappersdrake.

Text: Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare