Atens demokrati

Den atenska demokratin var något unikt för sin tid och byggde på medborgarnas direkta deltagande. Endast en mindre del av Atens befolkning räknades som medborgare. Kvinnor och slavar var helt uteslutna från medborgarskap. Grundprinciperna var att det skulle råda politisk jämlikhet bland de fria männen och att alla skulle vara med. Viktigt var att man som medborgare skulle ha makt över andra samtidigt som man själv kunde bli styrd.

Bild: SO-rummet.se

Det gällde att kunna tala högt och tydligt för att de tusentals deltagarna i folkförsamlingen skulle höra. Atenarna måste klara sig utan mikrofon och högtalare.

En vandring i antikens Aten

Det är en solig vårdag i Aten för omkring 2 400 år sedan. I ett av stadens många hus vaknar medborgaren Eufiletos. Som vanligt stiger han upp när solen går upp. Så gör nästan alla andra i Aten också.

Frukosten är den vanliga: bröd doppat i vin, några oliver och ett par fikon. Efter frukosten ger sig Eufiletos av nedåt Atens centrum. Inom kort kan han höra ljuden från Agora, stadens centrum och stora marknadsplats. Han hälsar på flera bekanta, liksom han själv klädda i sandaler och tunika. I Aten hälsar man genom att höja högerhanden med handflatan utåt.

Solen börjar bränna hetare, men en rad cypresser, almar och plataner skyddar delar av torget för middagssolen. I trädens skugga rör sig hela tiden människor som handlar hos de köpmän som slagit upp sina bodar runt torget. Det hörs sorl av prat och trampet av många fötter.

Eufiletos möter för det mesta män. De kvinnor som är ute är antingen slavar eller fattiga. Atens kvinnor skulle hålla sig inom husets väggar. Utomhus gick alla till fots, även de mäktigaste.

Runt Agora står statens viktigaste byggnader, en imponerande syn. Men så är också Aten en av de mäktigaste stadsstaterna i Grekland. I en av byggnaderna sitter boulen, Atens rådgivande organ, som består av 500 personer. Varje medlem bär en krans av örten myrten på huvudet som ett tecken på sin värdighet. Intill rådets hus står en rund byggnad. Där sover rådets medlemmar på nätterna för att vara redo att snabbt rycka in i krislägen. Bredvid den finns generalernas högkvarter. Varje år väljs tio generaler som blir högsta kommando för Atens väpnade styrkor. Generalerna får titeln strateg och är Atens mäktigaste män.

Regler mot för stor makt

Till de flesta ämbeten väljs man en gång med lottens hjälp och får sedan inte ha något annat ämbete under återstoden av sin livstid. Atenarna vill inte att det ska bildas en speciell klass av politiker och har därför infört systemet med lottdragning och begränsad ämbetstid. Men en strateg kan sitta längre. Trots att generalerna har så stor makt är de ansvariga inför folkförsamlingen.

När Eufiletos lyfter blicken åt sydväst, kan han på kullen Pnyx se folkförsamlingens byggnad, som saknar tak. Alla manliga medborgare i Aten över 20 år har rätt att delta i överläggningarna. Vem som helst fick yttra sig i församlingen, men det gällde att kunna tala väl. Att bli utskrattad eller utbuad av tusentals personer var en skrämmande upplevelse. Det gällde också att kunna tala högt. I Aten på 400-talet f.Kr fanns det inga högtalare och mikrofoner, bara den egna rösten. Att kunna tala så att tusentals personer hörde var en konst.

En av de allra främsta talarna i Aten genom tiderna, Demosthenes, hade sina speciella knep när han tränade. Han gick ner till havsstranden, stoppade stenar i munnen och försökte sedan tala så högt att han överröstade vågornas brus.

Ingen i folkförsamlingen fick tala för länge. Tiden kontrollerades med hjälp av vattenur. Vatten rann ur i en kruka och ner i en annan. När den första krukan var tom var det slut på talarens tid.

När en fråga hade diskuterats tillräckligt, röstade man genom handuppräckning. Det förslag som fick flest röster vann. Minst 6 000 personer måste dock vara på plats för att folkförsamlingens beslut skulle vara giltiga.

Ibland, när inte tillräckligt många hade kommit till folkförsamlingen, hände det att folk på Agora samlades ihop och föstes mot Pnyx av ordningsmän. De använde ett rep som dröp av färg. Den som smet under repet fick färg på sina kläder och fick gå omkring som ett levande bevis på att han smitit från sina medborgerliga plikter.

Men det var bara vuxna manliga medborgare som hade rätt att rösta och debattera. Kvinnor och slavar hade inget att säga till om.

Det fanns också domstolar i Aten. De skulle se till att folkförsamlingens beslut följdes, och de bestämde straffen för dem som bröt mot de lagar som församlingen stiftade. Alla manliga medborgare fick vara med när domstolarna sammanträdde. Juryn bestod av mellan 201 och 2 500 personer. Genom att ta med så många medlemmar i juryn ansågs det svårare att muta den.

Alla fick bli kandidater

Alla medborgare i Aten fick ställa upp som kandidater till domstolen och det rådgivande organet boulen. Sedan valdes medlemmarna genom lottdragning. Den som valts tjänstgjorde ett år och kunde sedan inte väljas på nytt. På det sättet skulle ingen enskild person kunna bli för mäktig.

ANNONS

Det fanns ytterligare en anledning för boulens och domstolens medlemmar att sköta sig. Om 6 000 personer röstade emot någon jurymedlem eller medlem av rådet, blev denne landsförvisad från Aten i tio år. Därför var det ganska lätt för atenarna att göra sig av med personer som visade tecken på att vilja bli diktatorer.

Församlingen röstade en gång om året om någon skulle förvisas. Röstade församlingen ja, följde en annan omröstning två månader senare. De som då inte fallit i smaken fick sina namn ristade på en lerskärva, en ostraka. 6 000 röster emot innebar att den olycklige fick tio dagar på sig att packa, för att sedan förvisas från staden under tio år.

Så såg demokratin ut i Aten och flera andra grekiska stadsstater för 2 400 år sedan. I Grekland uppstod de första formerna av organiserad demokrati. En teori är att detta berodde på att Aten organiserade sin krigsmakt på ett nytt sätt. Aten införde hopliter, tungt beväpnade fotsoldater. Det förväntades att medborgarna gemensamt skulle försvara sin stat, men också själva betala sin rustning. Då måste de också få vara med och bestämma.

Perikles blir Atens mäktigaste man

Trots de regler som skulle förhindra att någon blev för mäktig kunde statsmannen Perikles under lång tid hålla sig kvar som Atens verklige härskare. Åren 450-430 f.Kr valdes han flera gånger till strateg. Perikles var en duktig talare och kunde konsten att få deltagarna i folkförsamlingen att lyssna. Han föreslog flera populära lagändringar. En av dessa innebar att medlemmarna i en jury fick betalt. Därmed kunde även fattiga atenare sitta med i juryn utan att behöva oroa sig för en förlorad inkomst. Perikles dominerade så mycket att historikern Thukydides skrev att Aten "var en demokrati till namnet, men i verkligheten den främste mannens herravälde."

Perikles skaffade sig fiender, men hans ställning var så stark att de inte vågade utmana honom direkt. Istället anklagades hans hustru Aspasia, hans lärare Anaxagoras och hans vän konstnären Fidias för olika brott. Fidias, vars staty av guden Zeus räknades som ett av världens sju underverk, förvisades, och även Anaxagoras tvingades att lämna Aten. Perikles fiender vände sig nu mot honom. Samtidigt utbröt krig mellan Aten och dess gamla fiende Sparta år 431 f.Kr.

Perikles ledde fortfarande krigsmakten. Det var en kritisk tid för Aten. Mängder av människor flydde undan kriget från landsbygden och sökte skydd innanför Atens murar. Pest utbröt bland de sammanpackade människorna år 430 f.Kr.

Perikles motståndare krävde att hans räkenskaper skulle granskas i hopp om att finna något att anklaga honom för. Perikles, som tidigare behärskat folkförsamlingen, kunde inte längre få folk att lyssna. Hans tal avbröts av burop och visslingar. Perikles avsattes som strateg av folkförsamlingen och dömdes till höga böter. Nästa år, 429 f.Kr, omvaldes han på nytt, men kort därefter föll Perikles själv offer för pesten.

Arvet från Aten

Vi har ärvt mycket av atenarna. Själva ordet demokrati är grekiskt, bildat av orden demo (folk) och kratia (välde). Det betyder folkstyre. Så långt är alla överens. Däremot skiljer sig åsikterna kraftigt åt hur en demokrati ser ut. I de flesta länder i världen säger ledningen att deras land är en demokrati.

Atens demokrati hade fyra delar:

folkförsamlingen
rådet
domstolarna
överkommandot

En liknande uppdelning kan vi se i många länder idag. Regeringen motsvaras av rådet, parlamentet av församlingen, och domstolar och militär har vi också.

ANNONS

I Aten var demokratin direkt (s.k. direktdemokrati). Alla kunde vara med och rösta om allting. I Sverige är demokratin representativ. Vi väljer de politiker som vi bäst tror representerar våra intressen, och sedan får de rösta i vårt ställe.

I Aten fungerade den direkta demokratin därför att antalet manliga medborgare inte var så stort. Det gick att samla de flesta av dem. Men det skulle vara omöjligt att låta de miljontals svenskar som har rösträtt samlas för att rösta om alla de frågor som finns i ett modernt samhälle.

Demokratin i Aten hade ett annat viktigt drag: Den var inte påverkad av religion. Religionen och statsmakten har annars följts åt genom historien. Ibland har präster och härskare samarbetat, ibland bekämpat varandra.

LÄS MER: Idén om medborgarskapet - antikens Grekland och Rom

LÄS MER: Antikens Grekland

LÄS MER: Demokratins historia

PODCAST: Demokratin i antikens Aten

Platon kritiserar demokratin

Det var inte alla som tyckte att Atens form av demokrati var bra. En kritiker var den berömde filosofen Platon (428-348 f.Kr). Han ansåg att de bästa skulle styra riket, inte folk som utsetts med hjälp av lottdragning. Enligt Platons mening passade filosofer som han själv bäst att styra. Han talade om att filosofer borde vara kungar.

Atens maktställning skapade fiender. Med Sparta utkämpade Aten flera krig. År 405 f.Kr led atenarnas flotta ett nederlag mot Sparta, och året efter kapitulerade Aten. Det demokratiska systemet avskaffades. Även om demokraterna efter en tid kunde ta tillbaka kontrollen hade Atens maktställning fått sig en knäck som statsmakten aldrig hämtade sig ifrån.

I norr fanns Makedonien styrt av enväldiga kungar. Aten och Makedonien var rivaler och fiender. År 322 f.Kr besegrades en atensk flotta av makedonierna. Med atenarnas flotta sjönk också deras demokrati. Men idén överlevde. Den grekiska demokratin har inspirerat människor i över 2 000 år.

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

Nämn några regler som skulle begränsa att ingen enskild medborgare skulle få för stor politisk makt.
Vad kunde hända om en kandidat misskötte sitt ämbete (om han misskötte sitt politiska uppdrag)?
Nämn en teori som förklarar varför demokratin uppstod i Aten.
Nämn några exempel på reformer som Perikles införde i den atenska demokratin.
Perikles var under sin tid både populär och mäktig i Aten. Hur försökte Perikles fiender komma åt honom?
Vilken var Platons främsta kritik mot Atens demokrati?
Varför är inte direktdemokrati ett lämpligt sätt att styra Sverige på? Vilken typ av demokrati har vi i Sverige istället?

Text: Lars Hildingson (historielärare och läromedelsförfattare) och Kaj Hildingson (journalist och läromedelsförfattare)

Senast uppdaterad: 21 februari 2022

Publicerad: 28 oktober 2021

Spara som favorit

ANNONS

Liknande filmer och poddradio