Men det var bara vuxna manliga medborgare som hade rätt att rösta och debattera. Kvinnor och slavar hade inget att säga till om.
Det fanns också domstolar i Aten. De skulle se till att folkförsamlingens beslut följdes, och de bestämde straffen för dem som bröt mot de lagar som församlingen stiftade. Alla manliga medborgare fick vara med när domstolarna sammanträdde. Juryn bestod av mellan 201 och 2 500 personer. Genom att ta med så många medlemmar i juryn ansågs det svårare att muta den.
Alla fick bli kandidater
Alla medborgare i Aten fick ställa upp som kandidater till domstolen och det rådgivande organet boulen. Sedan valdes medlemmarna genom lottdragning. Den som valts tjänstgjorde ett år och kunde sedan inte väljas på nytt. På det sättet skulle ingen enskild person kunna bli för mäktig.
Det fanns ytterligare en anledning för boulens och domstolens medlemmar att sköta sig. Om 6 000 personer röstade emot någon jurymedlem eller medlem av rådet, blev denne landsförvisad från Aten i tio år. Därför var det ganska lätt för atenarna att göra sig av med personer som visade tecken på att vilja bli diktatorer.
Församlingen röstade en gång om året om någon skulle förvisas. Röstade församlingen ja, följde en annan omröstning två månader senare. De som då inte fallit i smaken fick sina namn ristade på en lerskärva, en ostraka. 6 000 röster emot innebar att den olycklige fick tio dagar på sig att packa, för att sedan förvisas från staden under tio år.
Så såg demokratin ut i Aten och flera andra grekiska stadsstater för 2 400 år sedan. I Grekland uppstod de första formerna av organiserad demokrati. En teori är att detta berodde på att Aten organiserade sin krigsmakt på ett nytt sätt. Aten införde hopliter, tungt beväpnade fotsoldater. Det förväntades att medborgarna gemensamt skulle försvara sin stat, men också själva betala sin rustning. Då måste de också få vara med och bestämma.
Perikles blir Atens mäktigaste man
Trots de regler som skulle förhindra att någon blev för mäktig kunde statsmannen Perikles under lång tid hålla sig kvar som Atens verklige härskare. Åren 450-430 f.Kr valdes han flera gånger till strateg. Perikles var en duktig talare och kunde konsten att få deltagarna i folkförsamlingen att lyssna. Han föreslog flera populära lagändringar. En av dessa innebar att medlemmarna i en jury fick betalt. Därmed kunde även fattiga atenare sitta med i juryn utan att behöva oroa sig för en förlorad inkomst. Perikles dominerade så mycket att historikern Thukydides skrev att Aten "var en demokrati till namnet, men i verkligheten den främste mannens herravälde."
Perikles skaffade sig fiender, men hans ställning var så stark att de inte vågade utmana honom direkt. Istället anklagades hans hustru Aspasia, hans lärare Anaxagoras och hans vän konstnären Fidias för olika brott. Fidias, vars staty av guden Zeus räknades som ett av världens sju underverk, förvisades, och även Anaxagoras tvingades att lämna Aten. Perikles fiender vände sig nu mot honom. Samtidigt utbröt krig mellan Aten och dess gamla fiende Sparta år 431 f.Kr.
Perikles ledde fortfarande krigsmakten. Det var en kritisk tid för Aten. Mängder av människor flydde undan kriget från landsbygden och sökte skydd innanför Atens murar. Pest utbröt bland de sammanpackade människorna år 430 f.Kr.
Perikles motståndare krävde att hans räkenskaper skulle granskas i hopp om att finna något att anklaga honom för. Perikles, som tidigare behärskat folkförsamlingen, kunde inte längre få folk att lyssna. Hans tal avbröts av burop och visslingar. Perikles avsattes som strateg av folkförsamlingen och dömdes till höga böter. Nästa år, 429 f.Kr, omvaldes han på nytt, men kort därefter föll Perikles själv offer för pesten.
Arvet från Aten
Vi har ärvt mycket av atenarna. Själva ordet demokrati är grekiskt, bildat av orden demo (folk) och kratia (välde). Det betyder folkstyre. Så långt är alla överens. Däremot skiljer sig åsikterna kraftigt åt hur en demokrati ser ut. I de flesta länder i världen säger ledningen att deras land är en demokrati.
Atens demokrati hade fyra delar:
En liknande uppdelning kan vi se i många länder idag. Regeringen motsvaras av rådet, parlamentet av församlingen, och domstolar och militär har vi också.
I Aten var demokratin direkt (s.k. direktdemokrati). Alla kunde vara med och rösta om allting. I Sverige är demokratin representativ. Vi väljer de politiker som vi bäst tror representerar våra intressen, och sedan får de rösta i vårt ställe.
I Aten fungerade den direkta demokratin därför att antalet manliga medborgare inte var så stort. Det gick att samla de flesta av dem. Men det skulle vara omöjligt att låta de miljontals svenskar som har rösträtt samlas för att rösta om alla de frågor som finns i ett modernt samhälle.
Demokratin i Aten hade ett annat viktigt drag: Den var inte påverkad av religion. Religionen och statsmakten har annars följts åt genom historien. Ibland har präster och härskare samarbetat, ibland bekämpat varandra.
