Under den här delen av hundraårskriget var Frankrike politiskt och militärt splittrat. Engelsmännen och deras burgundiska allierade kontrollerade stora områden i norra Frankrike, däribland Paris. Karl, son till den avlidne franske kungen Karl VI och senare kung Karl VII, behärskade tillsammans med sina anhängare främst områden längre söderut. Både han och den engelske kungen Henrik VI gjorde anspråk på den franska kronan. Kriget handlade därför inte bara om mark, utan också om vem som hade rätt att styra Frankrike.
Några år senare – 1429 – fick hon audiens (blev mottagen) vid det franska hovet. Där mötte hon Karl, som gjorde anspråk på den franska tronen och senare kröntes till kung Karl VII. Jeanne lyckades övertyga honom om sitt uppdrag. Efter att hennes uppgifter hade granskats fick hon en framträdande roll i den franska styrka som skulle undsätta staden Orléans, som vid tillfället belägrades av engelsmännen.
Operationen blev en stor framgång. Den 8 maj 1429 tvingades engelsmännen häva belägringen. Segern blev en viktig vändpunkt och stärkte fransmännens självförtroende och kampvilja. Jeanne d'Arc blev nu en hjältinna och en viktig symbol för fransmännen, som kunde hävda att Gud stod på deras sida i konflikten.
Efter segern vid Orléans följde flera franska framgångar. Jeanne uppmanade Karl att resa till Reims, där Frankrikes kungar av tradition kröntes. Färden gick genom områden som nyligen hade kontrollerats av fienden. Den 17 juli 1429 kröntes Karl till kung Karl VII i katedralen i Reims, med Jeanne närvarande. Kröningen avslutade inte kriget, men den stärkte Karls ställning och visade att han var Frankrikes rättmätige kung.
Omkring tio månader efter kröningen, den 23 maj 1430, blev Jeanne tillfångatagen av burgunderna, som stod på Englands sida i konflikten. Senare samma år överlämnades hon mot betalning till engelsmännen. Hon ställdes därefter inför en kyrklig domstol i Rouen som stödde den engelska sidan. Där anklagades hon för kätteri – religiösa uppfattningar eller handlingar som kyrkan ansåg stred mot den rätta tron. Anklagelserna gällde bland annat hennes röster och att hon bar manskläder. Den 30 maj 1431 brändes hon på bål.
År 1456 ogiltigförklarade en ny kyrklig domstol den tidigare domen och slog fast att rättegången mot henne hade varit orättvis. Jeanne d'Arc helgonförklarades 1920 och räknas som ett av Frankrikes skyddshelgon.
En tonårings egna ord finns bevaradeRättegången mot Jeanne d'Arc dokumenterades ovanligt noggrant. Skrivare antecknade frågorna och hennes svar, och materialet sammanställdes senare i flera officiella exemplar. Därför kan vi nästan 600 år senare läsa hur en omkring 19-årig bondflicka svarade när hon förhördes av ett stort antal lärda präster och teologer. Det är mycket ovanligt att en ung människa från en enkel familj under medeltiden har lämnat efter sig så utförliga uppgifter om sitt liv och sina tankar. Flera frågor var formulerade som fällor. Vid ett tillfälle frågade domarna om Jeanne visste att hon befann sig i Guds nåd. Svarade hon ja kunde hon anklagas för högmod, eftersom kyrkans lära sa att ingen människa kunde vara helt säker på detta. Svarade hon nej kunde det användas som bevis mot henne. Jeanne undvek fällan genom att svara att hon hoppades att Gud skulle föra henne till sin nåd om hon inte redan befann sig där – och låta henne stanna där om hon gjorde det. Rättegångsprotokollen är ovärderliga historiska källor, men de måste läsas kritiskt. De skrevs ner av personer som deltog i en domstol som var fientligt inställd till Jeanne. Protokollen berättar därför både om Jeanne själv och om hur hennes motståndare försökte få henne dömd. |
S LÄS MER: Jeanne d'Arc (artikelserie)
M LÄS MER: Jeanne d'Arc – bondflickan som sadlade om till krigare
M LÄS MER: Hundraårskriget
S LÄS MER: Medeltidens tio viktigaste kvinnliga normbrytare
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
Litteratur:
Yvonne Hirdman m.fl., Kvinnohistoria: Om kvinnors villkor från Antiken till våra dagar, Sveriges utbildningsradios förlag AB, 1999
Bra Böckers lexikon 2000, band 12, Bra Böcker AB, 1997
https://sourcebooks.web.fordham.edu/basis/joanofarc-trial.asp
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)