Ebba Brahe (1596-1674) var dotter till greve Magnus Brahe och Brita Stensdotter Leijonhufvud. Hon var grevinna och hovdam hos änkedrottning Kristina.
Efterlämnade brev visar att hon hade ett förhållande med den unge Gustav II Adolf och att han ville gifta sig med henne.
Ebba Brahe är ofta ihågkommen för sin ungdomskärlek till Gustav II Adolf, men hennes liv handlade om mycket mer än det. Hon föddes in i en av Sveriges mäktigaste adelssläkter och lärde sig tidigt hur hovet, släkterna och politiken hängde ihop. För en adelskvinna på 1600-talet kunde äktenskap, släktband och kontakter vara viktiga vägar till inflytande.
Änkedrottningen motsatte sig dock äktenskapet av politiska skäl – kungen borde gifta sig med någon ur ett lämpligt utländskt furstehus. Ebba Brahe gifte sig istället med riksmarsken (överbefälhavaren) Jakob De la Gardie, och de fick 14 barn tillsammans, däribland sonen Magnus Gabriel.
Som vuxen blev Ebba Brahe också en viktig gods- och bruksägare. Hon ansvarade för stora egendomar och järnbruk, alltså platser där järn framställdes och bearbetades. Det gav henne både pengar och makt. På så sätt kunde hon påverka inte bara sin egen familjs ställning, utan också människor och verksamheter på de platser där hon ägde mark och bruk.
Ebba Brahe var en av sin tids mäktiga kvinnor. Som änka bodde hon i "Ebba Brahes palats" i Götgatsbacken i Stockholm. Palatset hade uppförts för Louis de Geer och ritades troligen av holländaren Justus Vingboons eller hans son Philip. Idag finns Nederländernas ambassad i byggnaden.
Ebba Brahes liv visar hur kvinnor i stormaktstidens adel kunde utöva makt, även om de sällan hade formella ämbeten. Genom släktband, äktenskap, egendomar och kontakter kunde hon påverka både politik och ekonomi. Därför är hon inte bara intressant som Gustav II Adolfs ungdomskärlek, utan också som ett exempel på hur adelskvinnor kunde få stort inflytande i 1600-talets Sverige.
Ebba Brahe styrde över järnbruk och slottEbba Brahe är mest känd för sin kärleksrelation med Gustav II Adolf. Förhållandet varade dock bara omkring tre år, medan hon levde tills hon var 77. Under större delen av sitt vuxna liv var hon godsägare, bruksägare och en inflytelserik person inom den svenska adeln. När hennes far dog 1633 ärvde Ebba fyra järnbruk i Bergslagen. Hennes brev visar att hon reste till bruken, följde arbetet och själv deltog i viktiga beslut. Efter makens död 1652 ledde hon familjens många gods och järnbruk. Hon fick även ensamrätt under tio år på att exportera stångjärn till Amsterdam. Stångjärn var långa järnstänger som kunde smidas till bland annat verktyg, vapen och byggnadsdelar. Ebba använde också sina kontakter för att stärka familjens ställning. Hon såg till att barnen lärde känna personer vid hovet och inom mäktiga adelssläkter. Sonen Magnus Gabriel De la Gardie blev senare en av Sveriges främsta politiker, medan dottern Maria Sofia De la Gardie drev flera egna företag. Att bara minnas Ebba som kungens olyckliga kärlek gör därför hennes liv betydligt mindre än det var. Hon styrde över stora egendomar, deltog i järnhandeln och byggde nätverk som gav familjen makt långt efter att förhållandet med kungen hade tagit slut.
|
S LÄS MER: Per Brahe d.y.
S LÄS MER: Magnus Gabriel De la Gardie
S LÄS MER: Brahe
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (utg. av Bonnier Alba).
Faktarutan är skriven av Robert de Vries (red.)
Källor till faktarutan:
https://skbl.se/sv/artikel/EbbaBrahe
https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/ebba-brahe
