Fördjupning
Karl Knutsson var herre till Fågelvik i Tjust. Hans politiska karriär var osedvanligt dramatisk och växlingsrik, även för det oroliga 1400-talet. Den inleddes genom deltagande i Engelbrektsupproret, där han snart lyckades manövrera sig fram till ledningen. Sedan han efter Engelbrekts död slagit ner Erik Pukes uppror utmanövrerade han även sina rivaler inom ätterna Vasa och Natt och Dag och blev 1438 riksföreståndare. Möjligen umgicks han redan då med tankar på att göra sig till kung, men mötte motstånd från övriga delar av rådskretsen. Istället valdes unionskungen Kristoffer av Bayern till svensk kung. Karl Knutsson lyckades dock förhandla till sig Finland, Öland och områden i Östergötland som förläningar. Här kunde han bygga upp en säker maktställning.
När Kristoffer avlidit 1448 anlände Karl till Stockholm med ett väpnat följe och tillförsäkrade sig tronen. Karl Knutssons avsikt var troligen inte att lösgöra Sverige ur Kalmarunionen utan att konkurrera ut den danska kungaätten som härskardynasti. Hans trupper invaderade Norge, Gotland och Skånelandskapen.
År 1449 kröntes han till kung av Norge i Trondheim. Efter ett möte mellan de nordiska råden i Halmstad följande år tvingades han dock avstå denna värdighet till sin danske rival kung Kristian I. Också Gotland gick förlorat, och kriget i Skåne begränsade sig till härjningståg över gränsen.
Inrikespolitiskt tvingades Karl Knutsson försöka ordna krigsfinansieringen, och detta påskyndade hans fall. Tullar och skatter höjdes och en inflationistisk myntordning (Sveriges första kända) infördes 1450. Gods och län drogs in från kyrkan och adeln, inte sällan för att omfördelas till kungen och hans släktingar.
Försöken att bryta Sveriges ekonomiska beroende av Lübeck genom närmanden till Polen och Danzig ledde dessutom till avsättningssvårigheter för Bergslagens järnproducenter.
Det landsomfattande missnöjet tvingade till slut Karl Knutsson att fly till Danzig. År 1464 återkallades han ur landsflykten och valdes åter till kung av ett väpnat bondeuppbåd, som deltagit i upproret mot kung Kristian I. Valet var emellertid inte förankrat inom rådsaristokratin och följande år måste han abdikera på nytt. Endast sedan han lierat sig med några av sina ledande motståndare, Axelssönerna kunde han åter ta tronen i besittning och behöll den till sin död. Han hade då emellertid tvingats avstå det mesta av den reella makten till sina bundsförvanter.
Karl Knutsson har ofta jämförts med Gustav Vasa. Man har pekat på hur han liksom denne motarbetade katolska kyrkan och Hansan, drog ekonomiska fördelar av sin ställning och aktivt arbetade för att forma bilden av sig själv, främst genom Karlskrönikan.
