Albrekt av Mecklenburg (ca 1338/1340-1412) var svensk kung 1364-1389. Albrekt var son till hertig Albrekt II av Mecklenburg och Eufemia av Sverige, som var syster till kung Magnus Eriksson.
När svenska stormän gjorde uppror mot Magnus Eriksson blev Albrekt ett alternativ som ny kung. Han stöddes av mäktiga svenska stormän och den nordtyska Hansan. I februari 1364 valdes han till kung.
Magnus Eriksson och hans son Håkan Magnusson gav dock inte upp utan fortsatte kämpa om makten. Albrekt lyckades ta Magnus Eriksson till fånga 1365, men Håkan fortsatte striden med stöd från Danmark.
Motståndet mot Albrekt ökade också eftersom många svenska stormän ogillade det starka tyska inflytandet. Tyska adelsmän och tjänstemän fick viktiga uppdrag, särskilt i områden som kontrollerades av Albrekts far.
År 1371 bröt ett uppror ut mot Albrekt, samtidigt som Håkan Magnussons trupper närmade sig Stockholm. För att behålla kronan tvingades Albrekt gå med på en kungaförsäkran, alltså ett löfte om hur han skulle styra landet. Han lovade bland annat att inte använda utlänningar i rikets styrelse och att låta riksrådet få större kontroll över slott och län. På så sätt kunde Albrekt behålla kungatiteln, men hans makt blev svagare. Genom nya kungaförsäkringar 1375, 1378 och 1383 fick riksrådet allt större inflytande. Särskilt mäktig blev riksrådets ledare Bo Jonsson Grip.
Vad var en kungaförsäkran?En kungaförsäkran var ett löfte som en kung gav om hur han skulle styra landet. Under medeltiden kunde stormännen kräva en sådan försäkran för att begränsa kungens makt. För Albrekt av Mecklenburg blev kungaförsäkringarna ett stort problem. Han fick behålla titeln som kung, men riksrådet och mäktiga stormän fick alltmer av den verkliga makten. Det kan jämföras med att någon får vara lagkapten, men att andra bestämmer spelreglerna.
|
När Bo Jonsson Grip dog 1386 uppstod en konflikt om hans stora egendomar och län. Albrekt försökte stärka kungamakten, men många stormän blev oroliga och sökte stöd hos Margareta, som redan styrde Danmark och Norge. År 1388 erkände de henne som Sveriges regent.
I februari 1389 besegrades Albrekt av Margaretas styrkor i slaget vid Åsle utanför Falköping. Han tillfångatogs tillsammans med sin son Erik. De fick sedan tillbringa sex år i fångenskap på Lindholms slott i Skåne.
Efter flera år i fångenskap släpptes Albrekt och Erik mot en stor lösensumma. Albrekt återvände till Mecklenburg men försökte senare vinna tillbaka makten.
År 1396 lyckades han ta kontroll över Gotland, där hans son Erik ledde försöket att fortsätta kampen om Sverige. Erik dog på Gotland 1397, och ön togs 1398 över av Tyska orden. År 1405 uppgav Albrekt sina krav på den svenska kronan.
M LÄS MER: Sverige och Norden på medeltiden 1050-1520
S LÄS MER: Margareta I av Danmark
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet!
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
