Caligula

Eftersom Caligulas far var adoptivson till kejsar Tiberius (42 f.Kr - 37 e.Kr), tillbringade Caligula flera år på ön Capri där Tiberius hade sitt residens. När Tiberius dog hade han utnämnt Caligula och sitt barnbarn Tiberius Gemellus till sina arvingar. Men Tiberius önskan om att de två tillsammans skulle styra romarriket gick inte i uppfyllelse. Det blev istället Caligula själv som utropades till kejsare år 37 efter att ha fått stöd från pretoriangardet, den kejserliga livvaktsstyrkan i Rom.

Under den första tiden som kejsare var Caligula uppskattad och omtyckt. Det förändrades dock snart efter att han fått många mäktiga fiender bland Roms elit. Caligula ägnade en stor del av sin regeringstid åt festande och använde mycket grymhet i sitt maktutövande. Under hans styre förekom angiveri och konfiskationer av romerska medborgares egendom, ofta utan rättslig grund. Han blev även anklagad för att ha inlett ett incestförhållande med sin syster Drusilla.

Det finns samtida källor som påstår att Caligula hade fått en psykisk sjukdom redan samma år som han blev kejsare. Det skulle kunna förklara en del av det beteende som källorna beskriver som märkligt och motsägelsefullt.

Caligula lät utvidga kejsarkulten, alltså dyrkan av kejsaren, och övergick till ett mer enväldigt styrelseskick efter mönster av det egyptiska kungadömet, där faraon betraktades som en gud. Det gjorde honom illa omtyckt av de flesta medlemmarna i den romerska senaten.

Många av de inflytelserika i Rom ville se honom död. Det förekom därför flera attentatsförsök mot Caligula under hans regeringstid. Till sist mördades han av några officerare ur pretoriangardet, alltså hans egen livvakt.

Efter hans död var Caligula fortfarande så hatad att den romerska senaten försökte utradera minnet av honom. Alla bilder som kunde förknippas med honom skulle förstöras. Försöken att utplåna minnet av Caligula stoppades senare av hans farbror Claudius (10 f.Kr - 54 e.Kr), som efterträdde honom som kejsare.

Mycket av det vi vet om Caligula kommer från romerska författare som ogillade honom. Därför är det svårt att veta exakt vad som är sant och vad som kan vara överdrifter. Det gör Caligula till ett bra exempel på varför historiska källor behöver granskas kritiskt.

M  LÄS MER: Romarriket

M  LÄS MER: De romerska kejsarna

Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
 

Litteratur:
Mary Beard, SPQR – historien om det antika Rom, Norstedts, 2016
Aloys Winterling, Caligula - A Biography, University of California Press, 2011

FÖRFATTARE

Text: Johan Vickberg IT-pedagog och Leg. gymnasielärare i historia och religion