Fredrik I (1676-1751) var svensk kung 1720-1751. Från 1730 var han också lantgreve av Hessen-Kassel, vilket var en tysk furstetitel. År 1715 gifte han sig med Karl XII:s syster Ulrika Eleonora d.y.
Efter Karl XII:s död 1718 arbetade Fredrik snabbt för att Ulrika Eleonora skulle bli drottning. Hans motståndare spred obekräftade rykten om att han hade varit inblandad i dödsskjutningen, men några säkra bevis för detta finns inte. Fredrik hade dock redan tidigare arbetat för att stärka sin hustrus ställning i tronföljden.
Karl XII:s rådgivare Georg Heinrich von Görtz greps efter kungens död och avrättades 1719 efter en snabb rättegång inför en särskild kommission. Ulrika Eleonora blev regerande drottning, men avsade sig kronan 1720. Därefter valdes Fredrik till kung. Priset för det smidiga makttillträdet var dock en svag kungamakt. Enligt 1720 års regeringsform låg en stor del av den politiska makten hos riksrådet och riksdagen, inte hos kungen.
Fredriks egna dynastiska intressen påverkade hans agerande inför freden i Nystad 1721. Han ville bland annat hindra Karl Fredrik av Holstein-Gottorp från att bli svensk tronföljare. Historiker har på olika sätt bedömt hur mycket Fredrik lät sina personliga intressen gå före Sveriges.
Fredrik I försökte vid riksdagen 1723 stärka kungamakten med stöd av delar av bondeståndet, men ständerna avvisade försöket. Vid riksdagen 1726-1727 försvagades stödet för hans rival Karl Fredrik av Holstein-Gottorp. Fredriks ställning som kung stärktes, men riksdagen och riksrådet behöll den starkaste politiska makten.
Utan kulturella intressen och med svagt politiskt inflytande återstod nu bara de erotiska äventyren. Äktenskapet med Ulrika Eleonora var barnlöst, men med älskarinnan Hedvig Taube fick han fyra barn. Hedvig Taube upphöjdes 1743 till romersk riksgrevinna, medan deras söner fick namnet von Hessenstein.
Fredrik I:s regeringstid sammanföll med början av frihetstiden. Det kungliga enväldet hade avskaffats och mer makt hade förts över till riksdagen och riksrådet. Kungen var fortfarande rikets främsta representant, men kunde inte längre ensam bestämma över landets politik. Hans regeringstid visar därför hur Sverige gick från Karl XII:s starka kungamakt till ett mer parlamentariskt styre.
Fredrik I:s namnstämpelVåren 1748 drabbades Fredrik I av flera slaganfall och fick svårt att sköta sina uppgifter. Under en period tog tronföljaren Adolf Fredrik och riksrådet hand om regeringsärendena. Kungen kunde senare formellt återgå till arbetet, men hade svårt att skriva sin namnteckning. För att godkänna mindre viktiga handlingar användes därför en stämpel med kungens namn. Stämpeln hade tillverkats redan tidigare på Fredriks egen begäran för att han skulle slippa underteckna varje dokument för hand.
|
M LÄS MER: Frihetstidens Sverige
S LÄS MER: Ulrika Eleonora d.y.
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material som handlar om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Torbjörn Nilsson, professor i historia
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
