Denna period av umbäranden i barndomen gav honom en seg ihärdighet och en känsla av att ha ett gudomligt uppdrag. Han drog snart till sig anhängare och till sist lyckades han ena mongolerna till ett folk.
Djingis khan var en hård, grym, girig och hämndlysten härskare. När han hade besegrat huvudmotståndarna tatarerna lät han avrätta alla tartarer som var ”högre än axeln på ett kärrhjul”. De små barnen fick leva. Syftet med denna blodiga åtgärd var att att han räknade ut att barnen skulle växa upp utan minnen av sina föräldrar och därför bli lojala mongoler.
År 1206 hade Temujin besegrat alla fiender på stäppen. Vid ett stort möte som hölls vid floden Onon proklamerades titeln khan, som betyder "allhärskare", kejsare över allt som finns.
Djingis khans ryttararmé utgjorde en väldisciplinerad maktfaktor. Hans armé var snabb och slagkraftig. När hans trupper intog större städer använde man katapulter och stegar på ett snabbt och djärvt sätt.
1225 nådde hans trupper Peking i Kina. Djingis khan hann med ytterligare två stora krig innan han dog. Han anföll Khwaeezimperiet i Centralasien och Persien där hans trupper mördade, plundrade och våldtog den stackars befolkningen. Ett följande fälttåg förde honom till Afghanistan samtidigt som andra delar av hans armé attackerade Ryssland.
Djingis khan dog år 1227 vid 65 års ålder, efter att ha fallit av sin häst. Han skulle gå till historien som den härskare som injagade skräck i sina fiender genom massakrer och plundring i stor skala.
Djingis khan hyllas som en nationalhjälte i Mongoliet. Inte för sina blodiga gärningars skull, utan för att han lyckades ena mongolerna. Nu firar man hans födelsedag med stora fester i Mongoliets huvudstad Ulan Bator. Gator, hotell och ett vodkafabrikat har uppkallats efter honom. Hans ansikte kan beskådas på kalendrar, frimärken och vykort.
LÄS MER: Djingis khan - mongolernas härskare och Guds piska
LÄS MER: Mongolerna
LÄS MER: Mongoliets historia
LÄS MER: Ryttarfolken på stäppen: skyterna, Hsiung-nu, hunnerna och mongolerna
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare
