Den svåra perioden i fångenskap under barndomen kan ha bidragit till hans starka ihärdighet och känsla av att ha ett gudomligt uppdrag. Han drog snart till sig anhängare och till sist lyckades han ena mongolerna till ett folk.
Djingis khan var en mycket hård härskare som kunde använda extremt brutalt våld mot sina fiender. När han hade besegrat sina huvudmotståndare, tatarerna, lät han avrätta alla tatarer som var ”högre än axeln på ett kärrhjul”. De små barnen fick leva eftersom han räknade med att de skulle växa upp utan minnen av sina föräldrar och därför bli lojala mongoler.
År 1206 hade Temujin besegrat sina viktigaste fiender på stäppen. Vid ett stort möte som hölls vid floden Onon fick han titeln Djingis khan, som betyder "allhärskare" – härskare över allt som finns.
Djingis khans väldisciplinerade ryttararmé var både snabb och slagkraftig. När hans trupper intog större städer använde de katapulter och stegar på ett snabbt och djärvt sätt.
Mongolernas framgångar berodde inte bara på disciplin och brutalitet. De var också skickliga ryttare, bågskyttar och organisatörer. Armén kunde röra sig snabbt över stora avstånd och använda information från spejare för att överraska sina fiender. Det gjorde att mongolerna kunde besegra riken som på papperet verkade mycket mäktigare än de själva.
År 1215 erövrade mongolerna Zhongdu, som idag är Peking i Kina. Därefter ledde Djingis khan ytterligare två stora fälttåg. Först angrep han khwarezmiderna, ett mäktigt turk-persiskt rike i Centralasien och Persien. Under kriget utsatte de mongoliska trupperna civilbefolkningen för omfattande våld, plundring och andra övergrepp. Senare fortsatte Djingis khan mot Afghanistan, medan andra delar av hans armé anföll områden i Rus, som omfattade delar av dagens Ryssland, Ukraina och Belarus.
Djingis khan dog 1227, omkring 65 år gammal. Enligt vissa uppgifter hade han tidigare fallit av sin häst och dog av skadorna, men den exakta dödsorsaken är okänd.
Han gick till historien som en härskare som spred skräck genom storskaliga massakrer och plundringar. I Mongoliet ses Djingis khan däremot som en nationalhjälte. Där uppmärksammas han främst för att ha enat de mongoliska folken och lagt grunden till ett mäktigt rike, inte för de blodiga erövringarna. Hans födelsedag firas som en nationell högtidsdag, och hans namn finns på bland annat gator, hotell och ett vodkamärke. Hans porträtt syns också på sedlar, frimärken, kalendrar och vykort.
Världens mest eftersökta grav?Djingis khan dog 1227, men ingen har med säkerhet hittat hans grav. Enligt gamla berättelser begravdes han på en hemlig plats utan gravsten eller annat synligt märke. Det finns också dramatiska historier om att människor dödades för att platsen inte skulle avslöjas, men de uppgifterna har inte kunnat bevisas. Många tror att graven finns i närheten av det heliga berget Burkhan Khaldun i norra Mongoliet. Berget hade stor betydelse för Djingis khan och räknas fortfarande som en helig plats. Området blev 2015 ett av Unescos världsarv. Forskare har undersökt området med bland annat satellitbilder och mätinstrument. De har hittat platser som skulle kunna dölja en grav, men ingen teori har kunnat bekräftas genom en utgrävning. Därför är Djingis khans sista viloplats fortfarande ett av historiens stora mysterier.
|
M LÄS MER: Djingis khan – mongolernas härskare och Guds piska
M LÄS MER: Mongolerna
S LÄS MER: Mongoliets historia
M LÄS MER: Ryttarfolken på stäppen: skyterna, Hsiung-nu, hunnerna och mongolerna
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
Knut Helle, Bra Böckers världshistoria, del 5 – Nomadfolk och högkulturer (1000-1300), Bokförlaget Bra Böcker, 1984
William J Duiker, World History: To 1500, Thomson/Wadsworth Publishing, 2006
Sven Skovmand, Bonniers världshistoria, Bonniers, 2008
Bra Böckers lexikon 2000, band 6, Bra Böcker AB, 1996
https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/djingis-khans-grav-kan-vara-hittad
https://whc.unesco.org/en/list/1440/
FÖRFATTARE
Text: Carsten Ryytty, författare och f.d. SO-lärare
