Birger Magnusson (ca 1280-1321) var son till Magnus Ladulås och svensk kung 1290-1318. Birger var omkring tio år när hans far dog. Därför styrde rådet riket som förmyndarregering, under ledning av marsken Tyrgils Knutsson. En marsk var en av rikets högsta militära ledare.
Tyrgils Knutsson fortsatte att vara rikets mäktigaste man även efter Birgers kröning 1302, och Birger kom egentligen aldrig att styra landet utan att utmanas.
Genom att alliera sig med biskoparna och sina yngre bröder, hertigarna Erik och Valdemar, lyckades han visserligen få Tyrgils Knutsson avsatt och avrättad, men kort därefter vände sig bröderna mot honom.
En hertig var en mycket högt uppsatt furste, vanligtvis en nära släkting till kungen. Hertigen kunde styra över stora områden och ha egna inkomster, soldater och politiska anhängare. Därför kunde en mäktig hertig också bli ett hot mot kungen. |
I slutet av september 1306 överföll hertigarna Erik och Valdemar kung Birger på Håtuna kungsgård. Händelsen kallas Håtunaleken. Kungen fördes till Nyköpingshus, där han hölls fängslad fram till våren 1308. För att bli fri gick han med på att dela makten med sina bröder. Genom freden i Helsingborg 1310 tvingades han lämna kontrollen över norra och västra Sverige till hertigarna.
I ett försök att återta makten lät Birger fängsla sina bröder under julfirandet på Nyköpingshus 1317. Händelsen har blivit känd som Nyköpings gästabud. Enligt traditionen lämnade kungen hertigarna att svälta ihjäl i fängelsehålan, men när och hur de dog är oklart. I januari 1318 lät de upprätta sina testamenten, och när deras anhängare intog Nyköping i slutet av juni var båda döda.
Brödernas död utlöste ett uppror bland stormännen, som fick stöd av hertig Eriks svärfar, Norges kung. Eftersom Erik tidigare hade stött motståndare till Danmarks kung kunde Birger i sin tur räkna med hjälp från sin svåger, den danske kungen. Birger flydde därför till Danmark, där han senare dog.
Hans son Magnus hade återvänt från Danmark för att strida på sin fars sida, men togs till fånga av upprorsmännen. Han avrättades i Stockholm 1320, eftersom rådet efter Magnus Erikssons kungaval ville undvika nya strider om tronen.
Birger Magnussons tid som kung visar hur orolig den svenska medeltiden kunde vara. Makten låg inte bara hos kungen, utan också hos rådet, stormännen och mäktiga släktingar. I Birgers fall utvecklades kampen om riket till en familjekonflikt där bröder ställdes mot bröder. Håtunaleken och Nyköpings gästabud blev därför inte bara avgörande för hans eget liv, utan också viktiga händelser i Sveriges historia.
Berättelsen som gjorde Birger till skurkMycket av det vi tror oss veta om kung Birger och hans bröder kommer från Erikskrönikan, Sveriges äldsta bevarade rimkrönika. Den skrevs på 1320-talet, kort efter brödernas död, och berättar dramatiskt om fester, strider, svek och maktkamp. Texten är skriven på vers och kan nästan jämföras med en lång historisk berättelse på rim. Men Erikskrönikan är inte någon neutral nyhetsrapport. Hertig Erik är berättelsens hjälte, medan kung Birger och drottning Märta framställs betydligt mer negativt. Krönikan skrevs när Eriks son Magnus Eriksson hade blivit kung, och den hjälpte till att förklara varför just hans sida av familjen hade rätt till tronen. Det betyder inte att allt i berättelsen är påhittat. Krönikan är en mycket viktig historisk källa, men den måste läsas kritiskt och jämföras med brev, lagtexter och andra dokument från samma tid. Detaljer som att Birger efter Nyköpings gästabud ska ha kastat fängelsenyckeln i vattnet kan vara sanna – men de kan också ha lagts till för att göra berättelsen mer dramatisk. Bilden av Birger som den grymme brodern kan alltså delvis ha formats av hans motståndare. På medeltiden fanns inga sociala medier, men kampen om vem som skulle få berätta historien var redan i full gång. |