Erik av Pommern

Erik av Pommern var systerdotterson till unionsdrottningen Margareta och adopterades av henne när hennes egen son Olof avlidit. Han kröntes till unionskung vid Kalmar möte 1397, men började inte regera själv förrän efter Margaretas död 1412.

Förutom ekonomiska problem för staten ärvde han då också en besvärlig utrikespolitisk konflikt med hertigdömet Holstein om inflytandet över Slesvig. Åren 1416-1423 pågick krig mot Holstein, i vilket även svenska trupper sattes in. Hansan stödde honom först, men när striderna med Holstein blossade upp på nytt 1426 hade förbundet bytt sida, eftersom Erik börjat motarbeta Hansans handelsprivilegier. Han införde 1429 Öresundstullen, en avgift som fartyg fick betala för att passera genom Öresund. Tullen kom att bestå fram till 1857 och spelade tidvis en viktig roll i nordisk politik.

Handelspolitiken och Öresundstullen var ett sätt att få in pengar till de kostsamma krigen. I Sverige försökte Erik dessutom skaffa inkomster genom höjda skatter, sänkt myntvärde och reduktion av frälsejord, alltså att kronan tog tillbaka jord från adeln. Detta skapade missnöje, och Sverige drabbades dessutom hårt av den handelsblockad som Hansan riktade mot Norden.

Liksom Albrekt av Mecklenburg försökte även Erik göra sig oberoende av de gamla svenska frälsesläkterna genom att använda tyska fogdar i slottslänen, alltså de områden som styrdes från kungens borgar. Det stred mot landslagens bestämmelser. Adel och kyrka motsatte sig också hur han lade sig i biskopsutnämningar för att gynna sina egna anhängare. Sedan Engelbrekts uppror hade brutit ut sa det svenska riksrådet upp sin trohetsed i september 1435. Erik tvingades nu sluta fred med Hansan på dåliga villkor för att kunna återta kontrollen över sitt svenska rike. Efter att ha gjort stora eftergifter till det svenska rådet erkändes han åter som svensk kung hösten 1436. Då hade emellertid uppror utbrutit i Norge, och även i Danmark började tronen vackla. Sedan det danska rådet avsatt honom som kung i Danmark sommaren 1439 följde Sverige och Norge snabbt efter. Erik drog sig då tillbaka till Gotland, där han ägnade sig åt sjöröveri och misslyckade försök att ta tillbaka makten över Norden. År 1449 tvingades han lämna över ön till Danmark och bosatte sig i sitt hemland Pommern.

För många svenskar blev Erik en symbol för ett styre som kändes både främmande och hårt. Höjda skatter, utländska fogdar och kungens försök att styra över kyrkliga utnämningar väckte motstånd hos både bönder, bergsmän, adel och kyrka. Det var denna breda irritation som gjorde att Engelbrektsupproret kunde växa från ett lokalt missnöje till en större politisk kris.

Erik av Pommerns liv vittnar om hur svårt det var att hålla ihop Kalmarunionen. Han försökte stärka kungamakten och få in pengar till krig och politik, men hans metoder skapade starkt motstånd. Öresundstullen blev ett av hans mest långvariga arv, medan konflikterna i Sverige, Norge och Danmark till slut kostade honom kungakronan.

S  LÄS MER: Kronborgs och Öresundstullens historia

M  LÄS MER: Drottning Margareta – kvinnan bakom Kalmarunionen

M  LÄS MER: Kalmarunionen

M  LÄS MER: Engelbrektsupproret

Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
 

FÖRFATTARE

Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).