Viktiga förordningar och lagar under Magnus Eriksson
Frihetsbrevet 1319
Frihetsbrevet 1319 var den kungaförsäkran som utfärdades i den treårige Magnus Erikssons namn av hans förmyndarregering i samband med kungavalet på Mora äng den 8 juli 1319. Frihetsbrevet har även kallats "Sveriges Magna Charta" och "vår första konstitution". I andra europeiska länder hade under de föregående hundra åren aristokratin avtvingat kungarna liknande rättighetsförklaringar (England 1215, Ungern 1222, Danmark 1282).
Av de 26 lagmän, riksråd och biskopar som undertecknat brevet hade åtminstone 29 stått på hertigarnas sida i striden mellan kung Birger Magnusson och hans bröder. Frihetsbrevet kan alltså ses som ett uttryck för de segrande upprorsmännens politiska program. I brevet lovas att inga nya skatter ska påläggas de underlydande utan deras hörande, att kronans gods inte får avsöndras, att ingen - vare sig fattig eller rik - får fängslas utan att ha dömts enligt lagarna i det landskap där brottet begåtts samt att utlänningar inte får förekomma i rikets styrelse. Därigenom framstår 1319 som en milstolpe i Sveriges medeltidshistoria. För första gången framträdde en riksomfattande aristokratisk opposition, välorganiserad och tillräckligt stark för att sätta gränser för kungamakten. Den politiska kampen gällde inte längre som på Birger jarls och Magnus Ladulås tid landskap mot centralmakt, utan frälset mot kronan.
Betecknande nog omtalas 1319 rådet inte längre som kungligt råd utan som rikets råd. Dess lojalitet gällde inte kungen personligen, utan ett förment (förmodat) statsintresse.
Skarastadgan
Skarastadgan utfärdades av Magnus Eriksson under hans eriksgata i Västergötland den 28 januari 1335. Stadgan upphävde träldomen i Västergötland och Värmland. Sannolikt utfärdade kungen samma bestämmelse i rikets övriga delar. Efter en rad bestämmelser om frälserättigheter, arv, jordköp, dikning och lösdriveri kommer påbudet om träldomen sist i brevet: "allt mankön eller kvinnokön, som i Västergötland eller Värmlands lagsaga fötts av kristen man eller kvinna, må aldrig träl eller trälinna vara eller detta namn bära, ty liksom Gud från hedendomen frälst oss, har Han också frälst trälarna.
Skarastadgan påbjuder också att ingen behöver erlägga ättbot (en slags böter) för sina släktingars förbrytelser.
Magnus Erikssons landslag
Magnus Erikssons allmänna landslag var den första i hela riket giltiga lagsamlingen och infördes omkring 1350. Det är framför allt Upplands och Södermanlands landskapslagar som har fungerat som förebild. Fram till 1734 års lag kom landslagen i stora drag att ligga till grund för den svenska rättskipningen, även om de olika landskapens rättspraxis parallellt levde vidare.
Landslagen slår fast att Sverige ska vara ett valrike, att 1319 års frihetsbrev ska ligga till grund för kungamaktens rättigheter samt att rådet ska vara en fast institution i rikets styrelse. Någon kyrkobalk kunde man inte enas om, då kyrkan tycks ha fruktat för sina privilegier. Istället användes under resten av medeltiden de olika landskapslagarnas kyrkobalkar. Upplandslagens under Andreas Ands ledning utarbetade kyrkobalk kom dock att spela en viktig roll.
