Tagg om Magnus Eriksson
S
Kung Magnus Eriksson

Magnus Eriksson

Magnus Eriksson (1316-1374) var Sveriges kung 1319-1364 och den siste svenske kungen av Folkungaätten. Som treåring valdes Magnus till svensk kung samtidigt som han ärvde tronen i Norge efter sin morfar. Han övertog själv regeringen i Sverige 1331. Följande år tog han Skåne, Blekinge och Ven i pant från en av den danske kungens vasaller mot en summa om 34 000 mark silver. Affären kom att resultera i ekonomiska och utrikespolitiska svårigheter under resten av hans regering. År 1341 köpte han dessutom södra Halland av den danske kungen. Med dessa landförvärv blev Magnus härskare över det dåtida Europas största kungarike.

ANNONS

ANNONS

Förhållandet till Danmark blev dock inte konfliktfritt: 1342-1343 utkämpades ett kort krig, varvid Magnus intog Köpenhamn. Samma år understödde han även ett uppror mot danskarna i Estland och företog åren 1348-1351 ett korståg till Finska viken mot Novgorod, vilket kan ha syftat till att lägga beslag på Estland. Vid det laget hade dock danskarna redan sålt området till Tyska orden.

Traditionellt har man delat in Magnus Erikssons regering i den "lyckliga" och den "olyckliga" tiden. Under den lyckliga tiden, fram till 1350, genomfördes landförvärven och en rad viktiga inrikespolitiska reformer: Skarastadgan, Magnus Erikssons landslag, utfärdandet av gästgiveristadgor och gruvprivilegier m.m.(se faktarutan nedan). Det var också då (1335) som han gifte sig med den flamländska furstinnan Blanche av Namur (död 1363).

Den olyckliga tiden inleddes med digerdöden. Problemet med den skånska pantsumman förvärrades genom det ekonomiska avbräck farsoten medförde. Magnus tvingades lägga på extraskatter och ta upp stora lån, bl.a. från kyrkan. Missnöjet växte och hösten 1356 inledde hans son Erik ett uppror mot honom. Erik lyckades få sig tillerkänt merparten av rikets södra, folkrika delar och en ställning som medregent.

När Erik dog 1359 kunde Magnus visserligen åter bli ensam härskare i Sverige, men då gick den danske kungen Valdemar Atterdag till anfall och erövrade Skåne och Gotland. Magnus andre son Håkan, som övertagit tronen i Norge av honom 1343, erkändes 1362 dessutom som hans medregent i Sverige, möjligen efter att en kortare tid ha hållit sin far fängslad. Genom att Håkan gifte sig med Valdemars dotter Margareta 1363 skedde en försoning med Danmark. Den växande oppositionen i Sverige vände sig då i stället till Magnus systerson Albrekt av Mecklenburg, som inbjöds att bli svensk kung. Magnus och Håkan avsattes i februari 1364, och i mars följande år tillfångatogs Magnus av Albrekt i en strid vid Gata skog, på gränsen mellan Uppland och Västmanland.Efter sex års fångenskap på Stockholms slott återfick Magnus sin frihet 1371 genom att avträda kronan till Albrekt. I utbyte fick han Skara stift som underhållslän. Sina sista år tillbringade han hos sonen Håkan i Norge, där han drunknade under en sjöresa.

Viktiga förordningar och lagar under Magnus Eriksson

Frihetsbrevet 1319

Frihetsbrevet 1319 var den kungaförsäkran som utfärdades i den treårige Magnus Erikssons namn av hans förmyndarregering i samband med kungavalet på Mora äng den 8 juli 1319. Frihetsbrevet har även kallats "Sveriges Magna Charta" och "vår första konstitution". I andra europeiska länder hade under de föregående hundra åren aristokratin avtvingat kungarna liknande rättighetsförklaringar (England 1215, Ungern 1222, Danmark 1282).

Av de 26 lagmän, riksråd och biskopar som undertecknat brevet hade åtminstone 29 stått på hertigarnas sida i striden mellan kung Birger Magnusson och hans bröder. Frihetsbrevet kan alltså ses som ett uttryck för de segrande upprorsmännens politiska program. I brevet lovas att inga nya skatter ska påläggas de underlydande utan deras hörande, att kronans gods inte får avsöndras, att ingen - vare sig fattig eller rik - får fängslas utan att ha dömts enligt lagarna i det landskap där brottet begåtts samt att utlänningar inte får förekomma i rikets styrelse. Därigenom framstår 1319 som en milstolpe i Sveriges medeltidshistoria. För första gången framträdde en riksomfattande aristokratisk opposition, välorganiserad och tillräckligt stark för att sätta gränser för kungamakten. Den politiska kampen gällde inte längre som på Birger jarls och Magnus Ladulås tid landskap mot centralmakt, utan frälset mot kronan.

Betecknande nog omtalas 1319 rådet inte längre som kungligt råd utan som rikets råd. Dess lojalitet gällde inte kungen personligen, utan ett förment (förmodat) statsintresse.

Skarastadgan

Skarastadgan utfärdades av Magnus Eriksson under hans eriksgata i Västergötland den 28 januari 1335. Stadgan upphävde träldomen i Västergötland och Värmland. Sannolikt utfärdade kungen samma bestämmelse i rikets övriga delar. Efter en rad bestämmelser om frälserättigheter, arv, jordköp, dikning och lösdriveri kommer påbudet om träldomen sist i brevet: "allt mankön eller kvinnokön, som i Västergötland eller Värmlands lagsaga fötts av kristen man eller kvinna, må aldrig träl eller trälinna vara eller detta namn bära, ty liksom Gud från hedendomen frälst oss, har Han också frälst trälarna.

Skarastadgan påbjuder också att ingen behöver erlägga ättbot (en slags böter) för sina släktingars förbrytelser.

Magnus Erikssons landslag

Magnus Erikssons allmänna landslag var den första i hela riket giltiga lagsamlingen och infördes omkring 1350. Det är framför allt Upplands och Södermanlands landskapslagar som har fungerat som förebild. Fram till 1734 års lag kom landslagen i stora drag att ligga till grund för den svenska rättskipningen, även om de olika landskapens rättspraxis parallellt levde vidare.

Landslagen slår fast att Sverige ska vara ett valrike, att 1319 års frihetsbrev ska ligga till grund för kungamaktens rättigheter samt att rådet ska vara en fast institution i rikets styrelse. Någon kyrkobalk kunde man inte enas om, då kyrkan tycks ha fruktat för sina privilegier. Istället användes under resten av medeltiden de olika landskapslagarnas kyrkobalkar. Upplandslagens under Andreas Ands ledning utarbetade kyrkobalk kom dock att spela en viktig roll.

LÄS MER: Folkungaätten

LÄS MER: Erik Magnusson

LÄS MER: Ingeborg

LÄS MER: Albrekt av Mecklenburg

Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan

Här hittar du material som kan relateras till Magnus Eriksson.

Uppdaterad:
Publicerad:
16 juli 2019

ANNONS

ANNONS

Artiklar om Magnus Eriksson

M

Magnus Eriksson - Folkungaättens siste regent

av: Herman Lindqvist
2019-09-29

Kring midsommar 1319 lyftes den treårige Magnus Eriksson - kung av Sverige och Norge - upp på Mora stenar för att mottaga svenskarnas hyllning. I det lyftet inleddes en lysande kunglig bana som under lång tid sammanföll med glansperioden i svensk medeltid, för att mot slutet, efter att digerdöden drabbat landet, vända till det motsatta...

+ Läs mer

SO-rummet bok
M

Sverige under medeltiden, del 2 av 3: Sverige kristnas

av: Hans Thorbjörnsson
2016-02-21

Den andra delen i en artikelserie om Sveriges medeltid. Under slutet av vikingatiden och början av Sveriges medeltid kom kristna missionärer från Tyskland och England för att sprida sin tro. Under 1100-talet lät allt fler svenskar döpa sig. Klangen från klockorna i nybyggda kyrkor började höras i byarna...

+ Läs mer

Länkar om Magnus Eriksson

ANNONS

ANNONS

Loading content ...
Loading content ...
Loading content ...

ANNONS

ANNONS

ANNONS