Magnus Eriksson (1316-1374) var Sveriges kung 1319-1364 och den siste svenske kungen av Folkungaätten.
Som treåring valdes Magnus till svensk kung samtidigt som han ärvde tronen i Norge efter sin morfar. Han övertog själv regeringen i Sverige 1331. Följande år tog han Skåne, Blekinge och Ven i pant från en av den danske kungens vasaller mot en summa om 34 000 mark silver. Affären kom att resultera i ekonomiska och utrikespolitiska svårigheter under resten av hans regering.
År 1341 köpte han dessutom södra Halland av den danske kungen. Med dessa landförvärv blev Magnus härskare över det dåtida Europas största kungarike.
Förhållandet till Danmark blev dock inte konfliktfritt: 1342-1343 utkämpades ett kort krig, varvid Magnus intog Köpenhamn. Samma år understödde han även ett uppror mot danskarna i Estland och företog åren 1348-1351 ett korståg till Finska viken mot Novgorod, vilket kan ha syftat till att lägga beslag på Estland. Vid det laget hade dock danskarna redan sålt området till Tyska orden.
Traditionellt har man delat in Magnus Erikssons regering i den "lyckliga" och den "olyckliga" tiden. Under den lyckliga tiden, fram till 1350, genomfördes landförvärven och en rad viktiga inrikespolitiska reformer: Skarastadgan, Magnus Erikssons landslag, utfärdandet av gästgiveristadgor och gruvprivilegier m.m.(se faktarutan nedan). Det var också då (1335) som han gifte sig med den flamländska furstinnan Blanche av Namur (död 1363).
Den olyckliga tiden inleddes med digerdöden. Problemet med den skånska pantsumman förvärrades genom det ekonomiska avbräck farsoten medförde. Magnus tvingades lägga på extraskatter och ta upp stora lån, bl.a. från kyrkan. Missnöjet växte och hösten 1356 inledde hans son Erik ett uppror mot honom. Erik lyckades få sig tillerkänt merparten av rikets södra, folkrika delar och en ställning som medregent.
När Erik dog 1359 kunde Magnus visserligen åter bli ensam härskare i Sverige, men då gick den danske kungen Valdemar Atterdag till anfall och erövrade Skåne och Gotland. Magnus andre son Håkan, som övertagit tronen i Norge av honom 1343, erkändes 1362 dessutom som hans medregent i Sverige, möjligen efter att en kortare tid ha hållit sin far fängslad. Genom att Håkan gifte sig med Valdemars dotter Margareta 1363 skedde en försoning med Danmark. Den växande oppositionen i Sverige vände sig då i stället till Magnus systerson Albrekt av Mecklenburg, som inbjöds att bli svensk kung.
Magnus och Håkan avsattes i februari 1364, och i mars följande år tillfångatogs Magnus av Albrekt i en strid vid Gata skog, på gränsen mellan Uppland och Västmanland.
Efter sex års fångenskap på Stockholms slott återfick Magnus sin frihet 1371 genom att avträda kronan till Albrekt. I utbyte fick han Skara stift som underhållslän. Sina sista år tillbringade han hos sonen Håkan i Norge, där han drunknade under en sjöresa.
LÄS MER: Folkungaätten
Frihetsbrevet 1319 var den kungaförsäkran som utfärdades i den treårige Magnus Erikssons namn av hans förmyndarregering i samband med kungavalet på Mora äng den 8 juli 1319. Frihetsbrevet har även kallats "Sveriges Magna Charta" och "vår första konstitution". I andra europeiska länder hade under de föregående hundra åren aristokratin avtvingat kungarna liknande rättighetsförklaringar (England 1215, Ungern 1222, Danmark 1282).
Av de 26 lagmän, riksråd och biskopar som undertecknat brevet hade åtminstone 29 stått på hertigarnas sida i striden mellan kung Birger Magnusson och hans bröder. Frihetsbrevet kan alltså ses som ett uttryck för de segrande upprorsmännens politiska program. I brevet lovas att inga nya skatter ska påläggas de underlydande utan deras hörande, att kronans gods inte får avsöndras, att ingen - vare sig fattig eller rik - får fängslas utan att ha dömts enligt lagarna i det landskap där brottet begåtts samt att utlänningar inte får förekomma i rikets styrelse. Därigenom framstår 1319 som en milstolpe i Sveriges medeltidshistoria. För första gången framträdde en riksomfattande aristokratisk opposition, välorganiserad och tillräckligt stark för att sätta gränser för kungamakten. Den politiska kampen gällde inte längre som på Birger jarls och Magnus Ladulås tid landskap mot centralmakt, utan frälset mot kronan.
Betecknande nog omtalas 1319 rådet inte längre som kungligt råd utan som rikets råd. Dess lojalitet gällde inte kungen personligen, utan ett förment (förmodat) statsintresse.
Skarastadgan utfärdades av Magnus Eriksson under hans eriksgata i Västergötland den 28 januari 1335. Stadgan upphävde träldomen i Västergötland och Värmland. Sannolikt utfärdade kungen samma bestämmelse i rikets övriga delar. Efter en rad bestämmelser om frälserättigheter, arv, jordköp, dikning och lösdriveri kommer påbudet om träldomen sist i brevet: "allt mankön eller kvinnokön, som i Västergötland eller Värmlands lagsaga fötts av kristen man eller kvinna, må aldrig träl eller trälinna vara eller detta namn bära, ty liksom Gud från hedendomen frälst oss, har Han också frälst trälarna.
Skarastadgan påbjuder också att ingen behöver erlägga ättbot (en slags böter) för sina släktingars förbrytelser.
Magnus Erikssons allmänna landslag var den första i hela riket giltiga lagsamlingen och infördes omkring 1350. Det är framför allt Upplands och Södermanlands landskapslagar som har fungerat som förebild. Fram till 1734 års lag kom landslagen i stora drag att ligga till grund för den svenska rättskipningen, även om de olika landskapens rättspraxis parallellt levde vidare.
Landslagen slår fast att Sverige ska vara ett valrike, att 1319 års frihetsbrev ska ligga till grund för kungamaktens rättigheter samt att rådet ska vara en fast institution i rikets styrelse. Någon kyrkobalk kunde man inte enas om, då kyrkan tycks ha fruktat för sina privilegier. Istället användes under resten av medeltiden de olika landskapslagarnas kyrkobalkar. Upplandslagens under Andreas Ands ledning utarbetade kyrkobalk kom dock att spela en viktig roll.
LÄS MER: Erik Magnusson
LÄS MER: Ingeborg
LÄS MER: Albrekt av Mecklenburg
LÄS MER: Landskapslagar
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
Här hittar du material som kan relateras till Magnus Eriksson.
Kring midsommar 1319 lyftes den treårige Magnus Eriksson - kung av Sverige och Norge - upp på Mora stenar för att mottaga svenskarnas hyllning. I det lyftet inleddes en lysande kunglig bana som under lång tid sammanföll med glansperioden i svensk medeltid, för att mot slutet, efter att digerdöden drabbat landet, vända till det motsatta...
Den andra delen i en artikelserie om Sveriges medeltid. Under slutet av vikingatiden och början av Sveriges medeltid kom kristna missionärer från Tyskland och England för att sprida sin tro. Under 1100-talet lät allt fler svenskar döpa sig. Klangen från klockorna i nybyggda kyrkor började höras i byarna...
Faktafilm (19:51 min) från YouTubekanalen Vilken historia där det berättas om Sveriges kungar och regenter under medeltiden. I denna första del av två ges en kort introduktion till Sveriges medeltida regenter, från Vikingatidens Erik Segersäll till Kalmarunionens Kristian Tyrann.
0:00 Sen vikingatid
1:57 Äldre medeltid
12:13 Bjälboättens tid (Folkungatiden)
15:42 Kalmarunionen
Genomgång (60:39 min) av SO-läraren Håkan som berättar om några viktiga händelser och personer under medeltiden.
Följande punkter behandlas:
Vad var medeltiden?: 1.00 | Karl den store: 6.29 | Vikingarna: 10.47 | Olof Skötkonung: 15.32 | Slaget vid Hastings: 19.01 | Birger jarl: 23.54 | Magnus Ladulås: 28.51 | Marco Polo: 32.34 | Hansan: 35.39 | Digerdöden: 39.06 | Magnus Eriksson: 43.48 | Kalmarunionen: 48.00 | Engelbrekt Engelbrektsson: 51.33 | Johan Gutenberg: 55.32
På historikern Bo Erikssons sajt Historievärlden kan du läsa en bokrecension om Erikskrönikan. Erikskrönikan tillkom på 1320-talet och återberättar de viktigaste händelserna i det politiska livet, från kung Erik Eriksson och Birger jarl till kung Magnus Eriksson. För första gången finns nu denna intressanta och åberopade historiska källa i en smidig modern språkdräkt. Den rimmade knittelversen kompletteras av en prosaversion i slutet av boken, för den som mot all förmodan inte mäktar med dikt.
Artikel i tidningen Populär Historia där Henric Bagerius berättar om kung Magnus Eriksson. Få svenska regenter har fått utstå lika mycket smutskastning som Magnus Eriksson. En av hans hårdaste vedersakare var heliga Birgitta som påstod att Sveriges kung älskade män mer än något annat. Därför måste han bort.
Faktasida på Tacitus webbplats där du hittar fakta om Folkungaätten (Bjälboätten) och några av dess viktigaste representanter: Valdemar Birgersson, Magnus Ladulås, Birger Magnusson, Magnus Eriksson, Erik Magnusson och Håkan Magnusson. Den ätt som regerade över Sverige åren 1250-1364 kallas vanligen för Folkungaätten även om vissa moderna historiker anser att den borde kallas för Bjälboätten efter den ort i Östergötland som de härstammade ifrån. Det var egentligen först på 1600-talet som ätten började kallas för Folkungaätten...
Avsnitt (45 min) i radioprogrammet Vetenskapsradion Historia som här bl.a. handlar om Magnus Eriksson. Korrumperad, homosexuell och pestdrabbad. Anklagelserna mot rekordkungen Magnus Eriksson har varit många, men nu, 700 år efter att ha valts till kung, tas han åter till heders...
Biografiskt lexikon för Finland (BLF) har många omfattande artiklar om historiska kändisar med anknytning till Sverige och Finland. Här kan du läsa om kung Magnus Eriksson (1316–1374) . Magnus Eriksson var sonson till Magnus Ladulås och är den som längst innehaft den svenska tronen (44 år och 7 månader). Han valdes till kung redan vid tre års ålder och blev myndig efter att ha fyllt femton. Han förvärvade Skåne, vilket medförde betydande ekonomiska problem. Hans försök att begränsa stormännens makt ledde till att han fördrevs 1363. Sina sista år tillbringade han hos sonen kung Håkan i Norge. Under Magnus regering fick hela riket en gemensam lagstiftning...
Kalmar läns museums faktasidor om kända nordiska makthavare under medeltiden. Här kan du läsa om: Drottning Margareta, Erik av Pommern, Valdemar Atterdag, Ingeborg Håkansdotter, Magnus Eriksson, Bo Jonsson Grip, Albrekt av Mecklenburg, Vicke van Vitzen, den heliga Birgitta, Torgils Knutsson m.fl.
Historia om några av medeltidens mest kända personer och deras levnadsöden (500-1500).
Här hittar du material som behandlar Sveriges historia i små och stora perspektiv. Få en helhetsbild eller fördjupa dig...
Nordens medeltid (1050-1520) räknas senare än i övriga Europa eftersom det tog lång tid för det som utmärker medeltiden...
De sammansvurna som mördade Julius Caesar hade hävdat att de dödat honom för att rädda den romerska...
Albrekt av Mecklenburg (ca 1340-1412), svensk kung 1364-1389. Albrekt var son till hertig Albrekt...
Erik Magnusson (1282-1318) var hertig och son till Magnus Ladulås. Erik ärvde Sveahertigdömet, i...
Ingeborg (1301-ca 1360), hertiginna av Sverige. Ingeborg var dotter till Håkon V av Norge och...
Folkungaätten, traditionell benämning på den kungadynasti som styrde Sverige åren 1250-1364 och som...
Ett korståg var ett krig som utkämpades på den kristna trons vägnar. Kyrkan var negativ till våld...
Erikskrönikan är benämningen på den äldsta av de svenska rimkrönikorna. Den skildrar Sveriges...
