Sättet människor begraver sin avlidna anhöriga inom olika religioner återspeglar oftast religionernas synsätt på vad som sker efter döden.
Sedan upplysningstiden under 1700-talet har det också blivit vanligt med ett rent vetenskapligt förhållningssätt till döden, ett synsätt som utgår ifrån ett rent biologiskt svar på frågan om vad som händer efter döden; att alla biologiska livsformer förr eller senare dör och att det handlar om ett utslocknande av liv. Detta synsätt är vanligt bland ateister som inte tror på existensen av en gudomlig högre makt.
Oavsett vilket synsätt vi människor har kring döden och vad som händer sen, så är döden ett skeende som är ofrånkomligt att både undkomma och att inte beröras av. I vår sekulariserade del av världen har likväl döden blivit mer avlägsen än tidigare. Medellivslängden har ständigt ökat under de senaste decennierna - människor är mindre sjuka än tidigare samtidigt som ungdomlighet har blivit ett ideal i medierna och i samhället.
Förr i tiden då spädbarnsdödligheten var stor och kvinnor ständigt riskerade att dö i barnsäng samtidigt som sjukdomar och krig härjade, var döden ständigt närvarande. Detta har varit en del av livet för alla människor i Sverige genom historien och är det fortfarande för befolkningen i krigsdrabbade och fattiga områden i världen.
Gravskick
Sättet människor har begravt sina döda (gravskick) har skiftat, inte bara mellan religioner och kulturer, utan även över tid.
Under forntiden fanns flera olika gravskick i Norden, till exempel begravning i dös, hällkista, gånggrift, röse, gravhög, stenkammargrav, brandgrav och båtgrav. Andra gravskick som har funnits i historien är urnegravar, mausoleer och de egyptiska pyramiderna.
LÄS MER: Världsreligionernas syn på döden och begravning
Litteratur:
Catherine Bell, Ritual theory, ritual practice, OUP USA, 2010
Tim Jensen, Mikale Rothstein, Jørgen Sørensen Podemann. Religionshistoria - Ritualer, mytologi, ikonografi, Nya Doxa, Nora, 1996
Andrew Lang, Myth, ritual and religion, Indypublich.com, 2006
FÖRFATTARE
Text: Carl-Henrik Larsson, fil.mag i historia. Leg. gymnasielärare i historia, religion och samhällskunskap samt skribent i kulturtidskriften Nordisk Filateli