Engelsmännens och fransmännens styrkor var troligtvis ganska jämnstarka (några exakta siffror finns inte) och innehöll mellan 6 000 och 8 000 man vardera.
Den anglosaxiska armén bestod enbart av infanteri där kungens tungt beväpnade livvakt - de s.k. huskarlarna - utgjorde kärnan och eliten. Normandernas styrkor var av mer varierande truppslag. Här fanns ett starkt tungt kavalleri som antagligen var bland det bästa i Europa vid denna tiden, men merparten av armén bestod av professionella infanterisoldater och bågskyttar.
Normanderna hade en bättre tränad och rustad armé, men anglosaxerna lyckades å andra sidan välja fördelaktig terräng och ställde upp sina led med krigare i en sköldmur uppe på en höjd. Det innebar att normanderna skulle bli tvungna att anfalla i uppförsbacke.
Slaget blev jämt. Striden böljade fram och tillbaka under flera timmar, men till slut fick normanderna övertaget. Hertig Vilhelm visste hur man skulle kombinera kraften hos bågskyttar, fotsoldater och kavalleri till att försvaga och krossa anglosaxarnas motstånd.
När sedan Harald Godwinsson stupade efter att ha fått en pil i ögat, och det normandiska kavalleriet bröt igenom den anglosaxiska sköldmuren på flera ställen, var det hela över.
Det anglosaxiska England gick under. Normanderna segrade och Vilhelm lade under sig både England och Wales.
Vilhelm Erövraren, som han har blivit känd i historieskrivningen, och hans normandiska ättlingar styrde sedan England och tidvis även Skottland fram till 1485.
Slaget vid Hastings, inklusive för- och efterspel, har avbildats på Bayeuxtapeten som är en 70 meter lång broderad linnetapet från slutet av 1000-talet.
LÄS MER: Medeltida krig och försvar
Litteratur:
Kelly de Vries m.fl., Slagfält under medeltiden - från Hastings 1066 till Brunkeberg 1471, Fischer & Co, 2014
J.F.C. Fuller, De avgörande slagen - från antiken till Hastings 1066, Historiska Media, 2003
Martin J. Dougherty (red.), 100 slag - striderna som format vår värld, Parragon, 2012
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
