Bannlysning innebar uteslutning ur kyrkans gemenskap. I medeltida kyrkorätt skilde man mellan litet bann och stort bann. Litet bann innebar framförallt att den drabbade inte fick ta emot nattvarden. Stort bann var allvarligare och innebar att personen stängdes ute från kyrkans gemenskap och från sakramenten. Den bannlyste kunde också nekas kyrklig begravning i vigd jord.
Bannlysningen kunde hävas om den bannlyste ångrade sig, gjorde bot och fick kyrkans förlåtelse.
Magnus Eriksson bannlystes 1358 eftersom han inte kunde betala tillbaka sina skulder till påvestolen, alltså påvens kyrkliga förvaltning i Rom. Bannlysningen hävdes dock sedan kungen betalat av på skulden.
Sten Sture d.ä.bannlystes under konflikten med ärkebiskop Jakob Ulvsson 1497. Även Sten Sture d.y. bannlystes efter konflikten med ärkebiskop Gustav Trolle och rivningen av hans borg Stäket 1517.
Vid det senare tillfället lades också Sverige under interdikt. Det betydde att gudstjänster och sakrament stoppades i riket, med vissa viktiga undantag, till exempel dop och sista smörjelsen.
När en kung bannlystes kunde kyrkan hävda att hans undersåtar inte längre behövde lyda honom. På så sätt kunde bannlysning och interdikt bli mäktiga vapen i kampen mellan kyrkan och kungamakten.
Vad är skillnaden mellan bannlysning och interdikt?Bannlysning riktades mot en person. Den bannlyste kunde stängas ute från kyrkans gemenskap och från sakramenten, till exempel nattvarden. Interdikt kunde däremot riktas mot ett helt område, till exempel ett land eller en stad. Då stoppades många kyrkliga handlingar där, vilket drabbade hela befolkningen. På medeltiden var detta mycket allvarligt, eftersom kyrkan hade stor betydelse i människors vardag och i deras syn på frälsning och livet efter döden.
|
M LÄS MER: Kyrkan och klostren på medeltiden
L LÄS MER: Katolska kyrkans sakrament
S LÄS MER: Påvarna som överlevt Heliga stolen – en realpolitisk historia
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
