Slaveri i Europa under äldre medeltiden
"Om någon, som fruktar att falla i slaveri, dödar sin far, mor, farbror, faster, svärfar eller någon annan av sina föräldrar, genom vilka han misstänker att han ska råka i slaveri, så ska han till sin död, och hans familj, bli slavar."
Man skulle kunna tro att det här är en lag från antiken, men den är från 803, i Karl den stores frankiska rike. Tre saker framgår tydligt:
ANNONS
ANNONS
- Unga människor kunde säljas som slavar.
- Skräcken för det kunde leda till att de dödade sina föräldrar.
- Det var ett vanligt juridiskt förfarande att klassa ner en människa till slav.
Grymma lagar
De flesta har nog trott att slaveriet i Europa försvann när det västromerska riket splittrades. I själva verket innebar splittringen ingen förändring i det sociala systemet, vare sig det var germanska krigarskaror eller andra grupper som tog över makten. De nya herrarna hade själva slavar, och det fanns ingen anledning för dem att frige arbetskraften på godsen som de fick eller lade beslag på. Tvärtom, när de blev herrar slog de med yttersta våldsamhet ner alla försök till frigörelse från samhällsgrupper som var förslavade eller på väg att bli det.
De kungadömen som byggdes upp på imperiets ruiner var tydliga slavstater. Hundratals lagbestämmelser över hela Västeuropa visar detta. Lagarna var detaljerade och obarmhärtiga, ofta mycket grymmare än vad som fanns i det senantika romerska väldet.
Slavar lika med djur
Under antiken kallades slavarna ibland "talande verktyg". Det blev en viss skillnad nu. Slaven betraktades snarare som ett djur än som ett redskap. Två lagexempel visar detta:
"Stöld av häst bestraffas med tre gånger hästens värde. Samma sak gäller för slaven, oxen, kon, tackan eller svinet." (Thilringerlagen)
"Svinet 15 sous, fargalten 17, oxen, slaven, kon 35, hästen eller tjuren 45." (Saliska lagen)
Samtidigt som stora skaror slet ut sig i det hårda jordbruksarbetet fanns det andra slavkategorier. Vi kan kalla dem specialistslavar, t.ex. jägare, smeder, guldsmeder, mjölnare och snickare. Om en sådan slav blev dödad eller stulen, fick ägaren en mycket högre ersättning än för andra slavar. Adelns husslavar hörde också till den kategorin - kammarjungfrur, livvakter. Högst på slavarnas rangskala fanns hovtjänarna, som ibland kunde stiga till höga poster.
Vilka blev slavar?
Från 400- till 800-talen var de många krigen i Västeuropa i huvudsak en människojakt. Frankernas många räder i det tättbefolkade Norditalien var oftast regelrätta slavjakter. Infångade slavar såldes på marknader i hemlandet, värdelöst folk dränktes i Po eller slogs bara ihjäl.
Det här är en företeelse som vi känner igen från vikingatiden. Nordborna tog slavar i det ryska området och sålde dem sedan till frankerna, som i sin tur sålde dem vidare till morerna i Spanien Man har länge låtsats som om det kristna Västeuropa inte hade slavar. I själva verket vilade hela samhällsstrukturen på slaveriet.
ANNONS
ANNONS
Allmän nöd gav antagligen väl så många slavar som krig. Många levde i ständig undernäring, och med täta mellanrum kom missväxtår. Enda sättet att överleva var att ge upp friheten och underordna sig någon mot löftet att få mat. Överallt såldes barn, och vi vet att det förekom tiggarband som specialiserade sig på handel med barnarbetskraft.
Det fanns även många brott eller förseelser som sonades med att man blev slav. De rika kunde sona sina brott med pengar, men det gick naturligtvis inte för de fattiga.
Rättsmaskineriet bidrog alltså på sitt sätt till slavrekryteringen, långt in på 900-talet. Genom att blanda slavarna med rena brottslingar underströks det vanärande i slaveriet.
Slavar i kyrkan
Man skulle kunnat vänta sig att kyrkan tog ställning mot slaveriet, men det var tvärtom. Redan Paulus (100-talet e.Kr) menade att slavarna skulle lyda sina herrar "med fruktan och darrande och med ärlighet i hjärtat, som man lydde Kristus". Men han krävde också av herrarna att de skulle behandla slavarna milt.
Den store kyrkofadern Augustinus skrev på 300-talet att "den främsta anledningen till slaveri är den synd som män har begått mot män och ... (det är Gud) som fördelar straffen som de skyldigas belöning". Slaveriet var alltså ett straff för människornas synder, och Gud hade inget emot det. Med syndafallet hade ondskan kommit i världen, och eftersom slavarna var benägna att göra ont, var det bra om de kunde hållas tillbaka av herrarnas makt.
Kyrkan generade sig alltså inte för att ha slavar under äldre medeltiden. I själva verket hade den flest slavar. På kyrkornas och de stora klostrens åkrar arbetade slavar i hundratal. Och kyrkan förbjöd också varje frigivningsakt bland sina slavar. Bland andra argument framhöll man att det var genom slavarnas arbete som kyrkan kunde arbeta bland de fattiga. Däremot tyckte kyrkans män att det var bra om andra frigav slavar. Det räknades som en fromhetsgärning.
Slavsystemet försvinner
Inte förrän fram emot år 1000 försvann slaveriet från Europa. Man kan inte peka ut någon bestämd orsak, det var flera som samverkade. Även om kyrkan själv höll många slavar så började en humanare människosyn alltmer vinna insteg i vardagslivet. Hinder som uteslöt slavarna från de andra i samhället och som placerade dem bland djuren började försvinna. Bara det att slavarna tilläts gå i kyrkan gjorde att de måste anses som människor.
Den tekniska utvecklingen betydde också mycket. Vattenhjul, bogträ och väderkvarnar är exempel på framsteg som ersatte mänsklig arbetskraft. Seklerna kring och efter år 1000 var en period med stark ekonomisk utveckling och med en mycket mer rörlig arbetskraft än tidigare. Samtidigt försvagades den centrala statsmakten på många håll. Slavägare på avlägsnare platser kunde inte längre lita på centrala maktmedel när det gällde att hålla slavarna i ett nedsättande förtryck. Slavuppror blev vanliga, men lika vanligt var att slavarna helt enkelt rymde till skogarna för att få vara i fred, även om det var farligt och strävsamt. För de flesta låg det dock närmare till hands att söka sig till städerna. Där kunde man skapa sig ett nytt liv, och många lyckades med det.
ANNONS
ANNONS
De olika pestperioderna medförde att behovet av arbetskraft steg. Det gjorde att förrymda slavar klarade sig bra om de kunde hålla sig undan en tid. De fick skydd av sina nya arbetsgivare, som ofta anställde dem som fria män.
Slaveriet försvann inte fullständigt. Framförallt i Italiens kuststäder fanns slavar kvar, men mest som husslavar eller hantverksspecialister. Slaven var inte längre viktig för ekonomin. Slavar hade övergått från att vara arbetsdjur till att bli en dyra exotiska handelsvaror.
LÄS MER: Medeltidens huvudlinjer
LÄS MER: Vikingatiden
LÄS MER: Kyrkan och klostren på medeltiden
Uppgifter och frågor
Frågor till texten:
- Nämn några skäl till varför inte slaveriet försvann efter romarrikets undergång.
- Vilka kunde bli slavar? Ge olika exempel.
- Vad ansåg kyrkan i början av medeltiden om slaveri?
- Ungefär när försvann slaveriet från Europa? Nämn några orsaker till att slavsystemet upphörde.
Litteratur:
Pierre Dockès, La Libération médiévale, Flammarion, 1992
Charles Verlinden, L'esclavage dans l'Europe médiévale (Péninsule ibérique-France), De Tempel, 1955
Robert Fossier, Histoire sociale de l'Occident médiéval, Broché, 1984
William D. Phillips, Slavery from Roman Times to the Early Transatlantic Trade, University of Minnesota Press, 1985
Heinrich Fichtenau, The Carolingian Empire, University of Toronto Press, 1978
FÖRFATTARE
Text: Jan-Olof Fallström, bokrecensent och läromedelsförfattare
