"Om någon, som fruktar att falla i slaveri, dödar sin far, mor, farbror, faster, svärfar eller någon annan av sina föräldrar, genom vilka han misstänker att han ska råka i slaveri, så ska han till sin död, och hans familj, bli slavar."
Man skulle kunna tro att det här är en lag från antiken, men den är från 803, i Karl den stores frankiska rike. Tre saker framgår tydligt:
De flesta har nog trott att slaveriet i Europa försvann när det västromerska riket splittrades. I själva verket innebar splittringen ingen förändring i det sociala systemet, vare sig det var germanska krigarskaror eller andra grupper som tog över makten. De nya herrarna hade själva slavar, och det fanns ingen anledning för dem att frige arbetskraften på godsen som de fick eller lade beslag på. Tvärtom, när de blev herrar slog de med yttersta våldsamhet ner alla försök till frigörelse från samhällsgrupper som var förslavade eller på väg att bli det.
De kungadömen som byggdes upp på imperiets ruiner var tydliga slavstater. Hundratals lagbestämmelser över hela Västeuropa visar detta. Lagarna var detaljerade och obarmhärtiga, ofta mycket grymmare än vad som fanns i det senantika romerska väldet.
Under antiken kallades slavarna ibland "talande verktyg". Det blev en viss skillnad nu. Slaven betraktades snarare som ett djur än som ett redskap. Två lagexempel visar detta:
"Stöld av häst bestraffas med tre gånger hästens värde. Samma sak gäller för slaven, oxen, kon, tackan eller svinet." (Thilringerlagen)
"Svinet 15 sous, fargalten 17, oxen, slaven, kon 35, hästen eller tjuren 45." (Saliska lagen)
Samtidigt som stora skaror slet ut sig i det hårda jordbruksarbetet fanns det andra slavkategorier. Vi kan kalla dem specialistslavar, t.ex. jägare, smeder, guldsmeder, mjölnare och snickare. Om en sådan slav blev dödad eller stulen, fick ägaren en mycket högre ersättning än för andra slavar. Adelns husslavar hörde också till den kategorin - kammarjungfrur, livvakter. Högst på slavarnas rangskala fanns hovtjänarna, som ibland kunde stiga till höga poster.
Från 400- till 800-talen var de många krigen i Västeuropa i huvudsak en människojakt. Frankernas många räder i det tättbefolkade Norditalien var oftast regelrätta slavjakter. Infångade slavar såldes på marknader i hemlandet, värdelöst folk dränktes i Po eller slogs bara ihjäl.
Det här är en företeelse som vi känner igen från vikingatiden. Nordborna tog slavar i det ryska området och sålde dem sedan till frankerna, som i sin tur sålde dem vidare till morerna i Spanien Man har länge låtsats som om det kristna Västeuropa inte hade slavar. I själva verket vilade hela samhällsstrukturen på slaveriet.
Allmän nöd gav antagligen väl så många slavar som krig. Många levde i ständig undernäring, och med täta mellanrum kom missväxtår. Enda sättet att överleva var att ge upp friheten och underordna sig någon mot löftet att få mat. Överallt såldes barn, och vi vet att det förekom tiggarband som specialiserade sig på handel med barnarbetskraft.
Det fanns även många brott eller förseelser som sonades med att man blev slav. De rika kunde sona sina brott med pengar, men det gick naturligtvis inte för de fattiga.
Rättsmaskineriet bidrog alltså på sitt sätt till slavrekryteringen, långt in på 900-talet. Genom att blanda slavarna med rena brottslingar underströks det vanärande i slaveriet.
Man skulle kunnat vänta sig att kyrkan tog ställning mot slaveriet, men det var tvärtom. Redan Paulus (100-talet e.Kr) menade att slavarna skulle lyda sina herrar "med fruktan och darrande och med ärlighet i hjärtat, som man lydde Kristus". Men han krävde också av herrarna att de skulle behandla slavarna milt.
Den store kyrkofadern Augustinus skrev på 300-talet att "den främsta anledningen till slaveri är den synd som män har begått mot män och ... (det är Gud) som fördelar straffen som de skyldigas belöning". Slaveriet var alltså ett straff för människornas synder, och Gud hade inget emot det. Med syndafallet hade ondskan kommit i världen, och eftersom slavarna var benägna att göra ont, var det bra om de kunde hållas tillbaka av herrarnas makt.
Kyrkan generade sig alltså inte för att ha slavar under äldre medeltiden. I själva verket hade den flest slavar. På kyrkornas och de stora klostrens åkrar arbetade slavar i hundratal. Och kyrkan förbjöd också varje frigivningsakt bland sina slavar. Bland andra argument framhöll man att det var genom slavarnas arbete som kyrkan kunde arbeta bland de fattiga. Däremot tyckte kyrkans män att det var bra om andra frigav slavar. Det räknades som en fromhetsgärning.
Inte förrän fram emot år 1000 försvann slaveriet från Europa. Man kan inte peka ut någon bestämd orsak, det var flera som samverkade. Även om kyrkan själv höll många slavar så började en humanare människosyn alltmer vinna insteg i vardagslivet. Hinder som uteslöt slavarna från de andra i samhället och som placerade dem bland djuren började försvinna. Bara det att slavarna tilläts gå i kyrkan gjorde att de måste anses som människor.
Den tekniska utvecklingen betydde också mycket. Vattenhjul, bogträ och väderkvarnar är exempel på framsteg som ersatte mänsklig arbetskraft. Seklerna kring och efter år 1000 var en period med stark ekonomisk utveckling och med en mycket mer rörlig arbetskraft än tidigare. Samtidigt försvagades den centrala statsmakten på många håll. Slavägare på avlägsnare platser kunde inte längre lita på centrala maktmedel när det gällde att hålla slavarna i ett nedsättande förtryck. Slavuppror blev vanliga, men lika vanligt var att slavarna helt enkelt rymde till skogarna för att få vara i fred, även om det var farligt och strävsamt. För de flesta låg det dock närmare till hands att söka sig till städerna. Där kunde man skapa sig ett nytt liv, och många lyckades med det.
De olika pestperioderna medförde att behovet av arbetskraft steg. Det gjorde att förrymda slavar klarade sig bra om de kunde hålla sig undan en tid. De fick skydd av sina nya arbetsgivare, som ofta anställde dem som fria män.
Slaveriet försvann inte fullständigt. Framförallt i Italiens kuststäder fanns slavar kvar, men mest som husslavar eller hantverksspecialister. Slaven var inte längre viktig för ekonomin. Slavar hade övergått från att vara arbetsdjur till att bli en dyra exotiska handelsvaror.
LÄS MER: Medeltidens huvudlinjer
LÄS MER: Vikingatiden
LÄS MER: Kyrkan och klostren på medeltiden
Frågor till texten:
Text: Jan-Olof Fallström, bokrecensent och läromedelsförfattare
I slutet av 1300-talet växte missnöjet bland bönderna på det engelska godset Forncett i Norfolk....
Mongolerna, under ledning av Djingis khan, enade sina stammar 1206 och inledde en rad erövringar...
Song blev en dynamisk period: filosofiskt, kulturellt, ekonomiskt och tekniskt. Kina blev nästan...
Tangdynastins tid vid makten (618-907) var en av Kinas mest händelserika perioder med kulturell...
En mörk septemberkväll år 1511 i Stockholm blev bonden Erik Eriksson indragen i en våldsam konflikt...
La Jacquerie var ett stort bondeuppror som ägde rum i norra Frankrike 1358 under hundraårskriget....
Medeltidens huvuddrag i form av utmärkande tidstypiska företeelser och viktiga händelser (500-1500).
Kristendomens, kyrkans och klostrens roll i medeltidens Europa. Under medeltiden dominerade kyrkan och kristendomen...
Vardagsliv och andra företeelser i det medeltida samhället (500-1500).
Ekonomi och handel i Europa och världen på medeltiden (500-1500).
Olika typer av brott och straff genom historien. Här berättas också om kriminalitet, lagar och ordningsmakt ur ett...
Trälar är en benämning i Norden på ofria tjänare som var sin husbondes egendom. De kunde köpas och...
Slaveri innebär att en människa görs till en annan människas egendom. Slaveri har förekommit i hela...
Människosyn är ett brett begrepp och en sammanfattande benämning på olika uppfattningar om...
Mattias, Julia och Kristoffer pratar om splittringen av den kristna kyrkan i en katolsk och en ortodox gren 1054.
Mattias, Julia och Kristoffer pratar om hur det var att vara kvinna i medeltidens Sverige.
