I Europa utvecklade Johann Gutenberg vid mitten av 1400-talet en tryckteknik med tryckpress och lösa metalltyper som gjorde boktryckning mycket snabbare och effektivare än tidigare. Tidigare under medeltiden hade man – ofta i klostren – kopierat böcker för hand, vilket var både tidskrävande och dyrt. Spridningen av dessa handkopierade böcker blev därför mycket begränsad.
Gutenberg utvecklade tryck med lösa metalltyper
Konsten att trycka böcker kände man i och för sig till sedan långt tillbaka i tiden, men arbetet var besvärligt och tog lång tid att utföra eftersom varje sida krävde ett eget block som var utsnidat i trä. Tekniken med träblock medgav dessutom bara begränsade serier eftersom träblocken blev utslitna efter ett antal tryckningar. Gutenberg förfinade tekniken genom att använda lösa bokstavstyper i metall som kunde flyttas runt och återanvändas sida efter sida. Att trycka böcker blev därmed enklare och mindre tidskrävande. Med hjälp av denna uppfinning kunde man nu framställa böcker i stora mängder.
