I Europa utvecklade Johann Gutenberg vid mitten av 1400-talet en tryckteknik med tryckpress och lösa metalltyper som gjorde boktryckning mycket snabbare och effektivare än tidigare. Tidigare under medeltiden hade man – ofta i klostren – kopierat böcker för hand, vilket var både tidskrävande och dyrt. Spridningen av dessa handkopierade böcker blev därför mycket begränsad.
Konsten att trycka böcker kände man i och för sig till sedan långt tillbaka i tiden, men arbetet var besvärligt och tog lång tid att utföra eftersom varje sida krävde ett eget block som var utsnidat i trä. Tekniken med träblock medgav dessutom bara begränsade serier eftersom träblocken blev utslitna efter ett antal tryckningar. Gutenberg förfinade tekniken genom att använda lösa bokstavstyper i metall som kunde flyttas runt och återanvändas sida efter sida. Att trycka böcker blev därmed enklare och mindre tidskrävande. Med hjälp av denna uppfinning kunde man nu framställa böcker i stora mängder.
