Sveriges första ärkebiskop var cisterciensmunk
Stefan (död 1185) var Sveriges förste ärkebiskop. Stefan, som ska ha varit född i England, var en cisterciensmunk från Alvastra och därigenom nära förbunden med den Sverkerska ätten. Han vigdes till ärkebiskop i katedralen i Sens i Frankrike i augusti 1164. Det var storpolitiska konjunkturer som möjliggjorde detta. Påven Alexander III hade fördrivits till Frankrike av den tyske kejsaren Fredrik Barbarossa, och en motpåve hade installerats. Sverige lydde sedan 1104 under Lunds ärkestift i Danmark och den danske kungen, som var kejsarens vasall, stödde motpåven. Genom att hålla fast vid Alexander kunde då kung Karl Sverkersson tillförsäkra Sverige ett eget ärkesäte.
Emellertid hade den dåvarande ärkebiskopen av Lund - Eskil - ställt sig lojal till påven och följt honom i landsflykten. Det var han som vigde Stefan, och fram till 1315 - när Olavus Beronis vigdes - fortsatte de svenska ärkebiskoparna att vigas i Lund istället för i Rom. Medeltiden ut erkändes också ärkebiskopen i Lund som den svenska kyrkans överhuvud (primas).
