Dominikanorden, Ordo fratrum praedicatorum, predikarebrödernas orden, är en kyrklig orden som grundades av den spanske prästen Dominicus (död 1221) och godkändes av påven 1216.
Dominikanernas uppgift var ursprungligen att missionera bland människor i Sydfrankrike som kyrkan ansåg vara kättare, alltså personer med en lära som kyrkan såg som falsk. Liksom Franciskanorden räknas Dominikanorden till tiggarordnarna, vars medlemmar förväntas leva i fattigdom och enkelhet ute bland människorna. Tiggarordnarna bildades i början av 1200-talet som en reaktion på ett växande folkligt missnöje med kyrkan och bröt på så sätt med äldre tiders mer tillbakadragna klosterliv, där munkar och nunnor ofta levde avskilt från samhället.
ANNONS
Tiggarbröderna sökte sig till de myllrande städerna, inte till ödemarken. Trots sitt stora sociala engagemang i samhället var åtminstone dominikanerna mycket bildade. De blev senare på grund av sina teologiska kunskaper anförtrodda att arbeta med inkvisitionsdomstolarna i Europa.
Dominikanerna skilde sig från många äldre klosterordnar genom att de rörde sig ute bland människor i städerna. De predikade, undervisade och studerade teologi, alltså läran om Gud och kristen tro. Därför blev de viktiga i en tid då städerna växte och kyrkan behövde nå människor på nya sätt.
Deras ordensdräkt, alltså deras särskilda klosterklädsel, är vit med svart kappa, och de kallades också svartbröder. Det fanns även dominikanska nunnor.
De första dominikanerna i Sverige kom till Sigtuna och Visby omkring 1230. Vid mitten av 1200-talet hade de etablerat sig i Skänninge, Skara, Lödöse, Västerås, Kalmar och Strängnäs. År 1336 tillkom dessutom ett ordenshus i Stockholm.
Petrus de Dacia (död 1289), som på grund av sin biografi över det tyska helgonet Kristina av Stommeln brukar kallas Sveriges förste författare, var dominikan och verksam i Skänninge och i Visby.
I dominikanernas organisation bildade Norden provinsen Dacia, alltså ett nordiskt område inom orden.
Dominikanorden var en del av en större förändring inom den medeltida kyrkan. När städerna växte under 1200-talet ökade behovet av präster som kunde predika, undervisa och möta människor där de levde. Dominikanerna slog sig därför ofta ner i städer och lade stor vikt vid utbildning och teologiska studier. Flera av dem blev lärare vid Europas universitet.
ANNONS
Orden fick också en roll i kyrkans kamp mot läror som betraktades som kätterska – alltså religiösa uppfattningar som inte överensstämde med kyrkans lära – och dominikaner arbetade som domare inom inkvisitionen. På så sätt speglar dominikanerna både medeltidens religiösa engagemang och kyrkans starka ställning i samhället, där kyrkan hade monopol på att tolka och förklara den kristna tron.
Bild: Noak Martinsson, Medeltidsmuseet Bakom en liten svart järndörr i Gamla stan finns två medeltida källarrum med sju vackra tegelvalv. Rummen hörde till dominikanerordens kloster i Stockholm.
Klostret som gömmer sig under Gamla stan
År 1336 skänkte kung Magnus Eriksson mark i Stockholm till dominikanorden. Där byggde munkarna Svartbrödraklostret. De kallades svartbröder eftersom de bar svarta kåpor över sina vita kläder.
Klostret låg i den södra delen av dagens Gamla stan och bestod av flera byggnader, bland annat en kyrka. Klostret blev också ett mål för pilgrimer, som kunde övernatta där under sitt besök i Stockholm.
Efter reformationen upplöstes klostret. Det mesta av byggnaderna revs 1547, och en del av teglet återanvändes till andra byggnader och försvarsverk. Arkeologer har senare hittat grundmurar, gravar och rester av tegelgolv i området. Ingen vet dock exakt hur hela klostret såg ut.
Klosterbyggnaderna revs, men två välvda källarrum finns fortfarande kvar bakom en liten svart järndörr i Gamla stan. De två bevarade källarrummen kan ha använts som härbärge där besökare kunde övernatta. De är som en hemlig tidskapsel från dominikanernas Stockholm.
Kristendomen satte sin prägel på det mesta i det medeltida samhället: kultur, politik och moral. Kyrkan var mer än någon annan institution gemensam för hela Europa. Man kan tala om en kristen enhetskultur starkt stödd av det rådande feodala systemet. Genom förläningar och gåvor blev kyrkan under medeltiden mycket rik. Under 1200-talet ägde kyrkan t.ex. omkring en tredjedel av all jord i Västeuropa. Men det fanns också många som protesterade mot kyrkans rikedom. De menade att kyrkan brydde sig alltför mycket om ekonomisk och politisk makt och därmed förlorade sin andliga kraft. Att följa Jesus och hans enkla levnadssätt blev ett ideal för bl.a. munkar och nunnor...
Artikel i den katolska kulturtidningen Signum där du kan läsa om inkvisitionen. Få företeelser i den kristna historien är väl så omdiskuterade som inkvisitionen, den kyrkliga domstol som från 1200-talet till 1800-talet hade till uppgift att försvara trons renhet och bekämpa kätteriet...
Essä i tidningen Signum där Per Beskow berättar om dominikanordens uppkomst och tidiga historia. Dominikanorden tog sin början på ett värdshus i Toulouse i Sydfrankrike omkring 1204 när S:t Dominikus råkade i teologisk diskussion med sin albigensiske värd. Albigenserna eller katarerna trodde att den materiella världen stod under djävulens våld och att all godhet hade sina rötter i den himmelska världen. Dominikus tillbringade hela natten med att tala värdshusvärden till rätta och få honom tillbaka till tron...
Artikel bland Hexmasters faktoider där du kan ta del av sanningar och osanningar som berör inkvisitionen. Under kampen mot katarerna och albigenserna upprättade påven 1184 en inkvisitionsdomstol där ansvaret låg hos biskoparna. Därefter instiftade påven Gregorius IX 1232 "Den heliga tjänsten", Sanctum officium, ett system med inkvisitionstribunaler som drevs av munkar, i första hand dominikaner...
Kort artikel i Wikipedia där du kan läsa om Dominikanorden, som är en katolsk s.k. tiggarorden, liksom franciskanorden. Medlemmarna kallas ibland svartbröder eller svartmunkar, till skillnad från franciskanerna som kallas gråbröder eller gråmunkar, då de hade olika färg på sina kåpor...
På Kalmar läns museums webbsida kan du bland annat läsa om de medeltida städernas kyrkor och kloster. I många av medeltidens städer bodde det en slags munkar eller nunnor som tillhörde Dominikaner- eller Fransiskanerorden. Även om de hade avlagt samma löften som munkar och nunnor kallade de sig själva för bröder eller systrar…
