Kristendomens genombrott i Norden

Formellt antogs kristen tro och sed vid de olika landstingen (i regel ett inom varje landskap). Då beslöts att man skulle tro på Gud, på Jesus Kristus. Förkristen kult förbjöds. Kyrkor skulle byggas så att kristen gudstjänst skulle kunna firas. Viktigt är att man inte bara antog kristen tro utan också sed. I gamla källor talas mycket om att människorna efter kristnandet följde kristen sed. Det innebär mycket mera än bara "sedvänjor": att man levde som kristen. Men det handlar också om traditioner, riter och sedvänjor.

Man har ibland karakteriserat den förkristna nordiska religionen som "trostolerant" men "kultexklusiv". Det betyder att man inte var så noga med innehållet i trosföreställningarna. Däremot var kulten/riten viktig. Kultplatserna var heliga, likaså tidpunkterna för blot och offer. De rituella formerna följde säkerligen ett fast och bestämt schema.

Den kristna tron däremot lade tyngdpunkten på trosföreställningarna. Särskilt gäller detta när reformationen kom på 1500-talet. Det betyder att religionen bytte ansikte. Från att ha varit något rituellt givet som utfördes på bestämda platser vid bestämda tidpunkter efter speciella mönster, blev den i första hand en serie trosföreställningar, som folket hade att omfatta med intellekt och vilja.

Brytning eller kontinuitet mellan förkristet och kristet?

Man har ofta diskuterat sambandet mellan förkristet och kristet, det man brukar kalla kontinuiteten.

Ibland har man betonat brytningen: att något radikalt nytt kom hit med kristendomen. Införandet av kristen tro och sed skulle ha inneburit en ny syn på människan, avskaffande av slaveriet och mycket mera.

Till det nya hörde också, att de svenska landen (det blivande svenska riket) inlemmades i det kristna Västeuropa. Kristen tro och kult ersatte tron på de många gudarna, gudomligheterna och väsendena. Kyrkor byggdes - offerkällor och blotplatser förbjöds.

Ibland betonar man istället kontinuiteten, sambandet. Kristendomen ska i sig ha tagit upp mycket av förkristen tro och kult. Gud/Kristus kom att bära drag av asarna. Mycket av tron på skogens, vattnets och åkerns väsen levde vidare. De gamla offerkällorna kristnades och uppkallades efter kristna helgon och martyrer (Sankt Olavs källa, Sankt Sigfrids källa). Kyrkor kan ha byggts i anslutning till gamla hedniska blot- och tingsplatser. Också på många andra sätt kan sambandet med den förkristna seden och föreställningsvärlden ha levt vidare.

Säkert ligger sanningen i vanlig ordning någonstans mitt emellan. Kyrkan och kristendomen innebar verkligen något radikalt nytt. Genom kyrkan fogades Sverige in i det kristna Europa. I kyrkligt hänseende blev landet underställt påven. Kristnandet bidrog också till att de olika landen//landskapen så småningom enades till ett kungarike under gemensam kung.

Men samtidigt kom onekligen kristen tro och rit att omfatta många förkristna bruk och föreställningar. Särskilt gäller det vad som knöt an till jordbruk, boskapsskötsel, jakt och fiske.

Många förkristna bruk och föreställningar levde vidare i folktron. Delvis bekämpades detta av kyrkan. Ändå har många från början förkristna seder och traditioner levt vidare till långt fram i vår egen tid - speciellt på landsbygden.

PODCAST: Sveriges kristnande

LÄS MER: Kristnandet av Norden