+ Visa hela artikelserien

Kristendomens genombrott i Norden

Det är så mycket i vardagen som kan relateras till förkristet och kristet. Det kan därför vara intressant att diskutera hur förhållandet mellan förkristet och kristet såg ut en gång i tiden, i samband med det stora kultskiftet då kristendomen fick fäste i Norden för omkring tusen år sedan.
S

Kristna influenser

Kristendomen kom till vårt land för mer än tusen år sedan. På de flesta håll kanske med sjöfarare och handelsmän som utomlands kom i kontakt med kristna. Eller genom att kristna köpmän besökte kusterna till vad som nu är Sverige. Många nordiska vikingar blev säkert kristna och tog sin nya tro med hem. Kanske förde de också med sig kristna slavar, t.o.m. präster.

Gutasagan från 1200-talets början tecknar det hela så:

Fastän gutarna voro hedningar, seglade de likväl med köpmansvaror till alla länder, kristna och hedniska. Då sågo köpmännen kristna seder i kristna länder: Då läto somliga där döpa sig och förde till Gotland kristna präster..
...Sedan gutarna hade sett kristna mäns seder, lydde de Guds bud och lärda mäns lära. De togo då allmänt emot kristendomen frivilligt utan tvång... ... Sedan de allmänt hade blivit kristna, byggdes en annan kyrka i landet, i Atlingbo, det var den första i mellantredingen...

Vi vet också att nordbor slog sig ner i östra England, på Irland och på andra av de atlantiska öarna. Andra bosatte sig österut, framför allt längs floden Djnepr. Av allt att döma blev de kristna ganska snart.

ANNONS

ANNONS

Självklart fortsatte de att ha kontakt med sina gamla landsmän i Norden. Genom sådana kontakter kom de kvarvarande nordborna mer och mer att lämna sin förkristna tro.

Kristna länder som Frankrike och England började sända missionärer till vad som senare blev Sverige. Likaså tyska furstar och biskopar.

Ansgar känner vi till namnet. Han ska ha kommit omkring 830. Efter resan till Norden blev han ärkebiskop i Hamburg. När staden förstördes av vikingar eller sjörövare, slogs Hamburg som ärkebiskopssäte samman Bremen. Ärkebiskoparna i Bremen fick ett speciellt ansvar för missionen och kyrkorna i Norden.

Också från England strömmade missionärer till Sverige. Många av dem är genom uråldriga legender knutna till särskilda landskap: Sigfrid till Värend (Småland) och delvis till Västergötland, Eskil till Södermanland, David Västmanland, Staffan till Hälsingland.

Ansgar
Bild: SO-rummet.se
Ansgar förkunnar kristendomen. Målning av Wenzel Tornøe, 1895.

Formellt antogs kristen tro och sed vid de olika landstingen (i regel ett inom varje landskap). Då beslöts att man skulle tro på Gud, på Jesus Kristus. Förkristen kult förbjöds. Kyrkor skulle byggas så att kristen gudstjänst skulle kunna firas. Viktigt är att man inte bara antog kristen tro utan också sed. I gamla källor talas mycket om att människorna efter kristnandet följde kristen sed. Det innebär mycket mera än bara "sedvänjor": att man levde som kristen. Men det handlar också om traditioner, riter och sedvänjor.

Man har ibland karakteriserat den förkristna nordiska religionen som "trostolerant" men "kultexklusiv". Det betyder att man inte var så noga med innehållet i trosföreställningarna. Däremot var kulten/riten viktig. Kultplatserna var heliga, likaså tidpunkterna för blot och offer. De rituella formerna följde säkerligen ett fast och bestämt schema.

Den kristna tron däremot lade tyngdpunkten på trosföreställningarna. Särskilt gäller detta när reformationen kom på 1500-talet. Det betyder att religionen bytte ansikte. Från att ha varit något rituellt givet som utfördes på bestämda platser vid bestämda tidpunkter efter speciella mönster, blev den i första hand en serie trosföreställningar, som folket hade att omfatta med intellekt och vilja.

Brytning eller kontinuitet mellan förkristet och kristet?

Man har ofta diskuterat sambandet mellan förkristet och kristet, det man brukar kalla kontinuiteten.

Ibland har man betonat brytningen: att något radikalt nytt kom hit med kristendomen. Införandet av kristen tro och sed skulle ha inneburit en ny syn på människan, avskaffande av slaveriet och mycket mera.

Till det nya hörde också, att de svenska landen (det blivande svenska riket) inlemmades i det kristna Västeuropa. Kristen tro och kult ersatte tron på de många gudarna, gudomligheterna och väsendena. Kyrkor byggdes - offerkällor och blotplatser förbjöds.

Ibland betonar man istället kontinuiteten, sambandet. Kristendomen ska i sig ha tagit upp mycket av förkristen tro och kult. Gud/Kristus kom att bära drag av asarna. Mycket av tron på skogens, vattnets och åkerns väsen levde vidare. De gamla offerkällorna kristnades och uppkallades efter kristna helgon och martyrer (Sankt Olavs källa, Sankt Sigfrids källa). Kyrkor kan ha byggts i anslutning till gamla hedniska blot- och tingsplatser. Också på många andra sätt kan sambandet med den förkristna seden och föreställningsvärlden ha levt vidare.

ANNONS

ANNONS

Säkert ligger sanningen i vanlig ordning någonstans mitt emellan. Kyrkan och kristendomen innebar verkligen något radikalt nytt. Genom kyrkan fogades Sverige in i det kristna Europa. I kyrkligt hänseende blev landet underställt påven. Kristnandet bidrog också till att de olika landen//landskapen så småningom enades till ett kungarike under gemensam kung.

Men samtidigt kom onekligen kristen tro och rit att omfatta många förkristna bruk och föreställningar. Särskilt gäller det vad som knöt an till jordbruk, boskapsskötsel, jakt och fiske.

Många förkristna bruk och föreställningar levde vidare i folktron. Delvis bekämpades detta av kyrkan. Ändå har många från början förkristna seder och traditioner levt vidare till långt fram i vår egen tid - speciellt på landsbygden.

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

  1. Nämn minst två spridningsvägar som förde kristendomen till Norden.
     
  2. Den förkristna nordiska religionen beskrivs i texten som "trostolerant" men "kultexklusiv". Vad menas?
     
  3. Den kristna tron däremot lade tyngdpunkten på trosföreställningarna. Hur kom detta att förändra nordbornas sätt att bruka religion?
     
  4. Hur ser författaren på sambandet mellan förkristet och kristet?

 

Text: Jan Arvid Hellström, biskop, docent i praktisk teologi och professor i kyrko- och samfundsvetenskap.

 

Senast uppdaterad: 9 september 2020
Publicerad: 26 maj 2020

ANNONS

ANNONS

Liknande filmer och poddradio

ANNONS

Liknande artiklar

S

Den medeltida kyrkans organisation i Sverige

Under medeltiden hade kyrkan mycket stor makt och genomsyrade hela det europeiska samhället. Var...

M

Kyrkoåret

Det förkristna feståret kom helt eller delvis att förvandlas till det kristna kyrkoåret. Det lever...

SO-rummet bok
S

Medeltidens kyrka och reformationen

När kristendomen ersatte den förkristna tron tog den upp mycket av dess bruk och...

M

Bakgrunden till det första korståget

Det var under kyrkomötet i Clermont år 1095 som påven Urban II uppmanade de församlade - flera...

ANNONS

Ämneskategorier

Vikingatiden

Vikingatiden (800-1050) var en period i Nordens historia då nordbor, ofta kallade vikingar, begav sig ut på långa...

Kyrkan och klostren på medeltiden

Kristendomens, kyrkans och klostrens roll i medeltidens Europa. Under medeltiden dominerade kyrkan och kristendomen...

Nordens kristnande

Under vikingatiden började kristendomen införas i Norden av europeiska missionärer. På 1000-talet fick kristendomen...

Relaterade taggar

SO-rummet tag typ

Världsbild

En världsbild sammanfattar och ger en överblick över världsalltet och jordens och människans...