I Judeen och Galileen, nuvarande Israel-Palestina, levde judarna under romersk kontroll. Med Jerusalem som huvudstad blomstrade en mångfald av religiösa och politiska grupper. Trots den begränsade storleken var regionen en smältdegel av olika religiösa och politiska grupper, från de lagtrogna fariséerna till de upproriska seloterna. De olika grupperna, inklusive sadducéerna och esséerna, hade alla sina egna idéer om hur man skulle leva och hantera den romerska ockupationen.
I Iudaea (nuvarande Israel-Palestina) fanns många judiska grupperingar. Seloterna var de som gjorde starkast motstånd mot den romerska ockupationsmakten.
Judeen och Galileen (provinsen Iudaea) styrdes av romarna
Jesus växte upp i ett ockuperat land. Sedan år 63 f.Kr. var Judeen och Galileen – nuvarande Israel-Palestina – ett romerskt lydrike beläget i det väldiga romarrikets östligaste del (se karta). År 6 e.Kr fick området status som romersk provins med namnet Iudaea (se karta).
Området var bergigt, endast 24 mil långt och 11 mil brett (stort som Småland), och här bodde ca 2,5 miljoner judar. Huvudstaden var Jerusalem med ca 55 000 invånare.
I området producerades framför allt vin, olja och säd, men även mycket frukt och grönsaker.
ANNONS
ANNONS
De största och mest betydelsefulla religiösa och politiska grupperna beskrivs med några fakta här nedan.
Fariséerna
Det ledande religiösa partiet var det Fariséeiska, som omfattade omkring 6 000 medlemmar. Folkets stora massa stödde Fariséerna. De var mycket fromma och följde lagen ytterst troget. De judar som inte i detalj kunde leva efter lagen föraktades av Fariséerna. I stort sett förhöll sig Fariséerna passiva gentemot romarna.
Motvilligt samarbetade man med dessa. Jesus kom ofta i konflikt med Fariséerna. Han ansåg dem högmodiga och självgoda. Han ansåg också att många av deras bud stred mot Guds vilja.
De skriftlärda var jurister och teologer. Många av dem var med i Fariséernas parti. I stora rådet hade de mycket stort inflytande.
Bild: Wikimedia Commons Jerusalem var en välbefäst stad redan under antiken. Men det förhindrade inte romarna från att erövra och återerövra staden vid flera tillfällen. Den värsta förstörelsen orsakades i samband med de två stora judiska upproren år 70 e.Kr och 135 e.Kr varefter judarna fördrevs från Jerusalem.
Seloterna
Seloterna (selot= ivrare) ansåg att deras religion måste försvaras genom öppet uppror mot romarna.
Alla revoltförsök som seloterna deltog i misslyckades.
Vid det sista revoltförsöket år 70 e.Kr. krossade romarna Jerusalem och templet förstördes.
En av Jesus lärjungar, Simon Ivraren, hade tillhört seloterna.
Sadducéerna
Sadducéerna tillhörde överklassen och de försökte komma överens med romarna. Sadducéerna förnekade tron på ett evigt liv efter döden. I stället ansåg de att människorna måste nöja sig med livet på jorden. Sadducéerna ansåg att det var mycket viktigt att följa alla regler i Gamla testamentet.
ANNONS
ANNONS
Publikanerna
Publikanerna arbetade främst som tulltjänstemän och skatteindrivare. De blev rika men också avskydda bland folket, som ansåg att de bedrog både sina egna landsmän och romarna genom sin verksamhet.
Esséerna
Esséerna var en sekt som levde ett strängt avskilt liv i bergstrakterna och i öknen. Esséerna ägnade helt sin tid åt att förbereda Messias ankomst. De längtade efter Messias ankomst och det krig som de skulle föra mot romarna.
Esséerna levde som soldater. Både män och kvinnor bar en enkel vit linnemantel som uniform. De var mycket noga med att hålla buden, särskilt renhetsreglerna. Den som bröt mot lagen om vila under sabbaten, återfick inte fullständigt medlemskap i samhället förrän efter sju år.
Genom de s.k. Döda havsfynden från 1947 har vi fått värdefull information om Esséernas liv.
Provinsen Iudaea
Iudaea (ungefär nuvarande Israel-Palestina). År 64 f Kr intog romarna Jerusalem. Sedan romarnas judiske lydkung Herodes dött blev hans rike år 6 e.Kr en romersk provins, Iudaea, underställd provinsen Syria men styrd av prokuratorer (se karta). En av dessa var Pontius Pilatus (26-36 e Kr).
Då judarna försökte frigöra sig förstörde romarna som straff templet i Jerusalem år 70 e Kr. Endast Västra muren blev kvar. Man tror att det vid denna tid fanns ca åtta miljoner judar i världen, av vilka drygt två miljoner bodde i Iudaea. Många judar i förskingringen var proselyter, det vill säga de var inte födda judar men hade antagit judendomen som sin religion. En judisk sekt, som erkände Jesus från Nasaret som Messias (Kristus), avskilde sig efter hand från judenheten och började kalla sig kristna.
Efter ett nytt judiskt uppror 132-135 fördrevs nästan alla judar från Iudaea, som romarna från och med nu kallade Syria Palaestina eller enbart Palestina. För att ersätta judarna införde romarna icke-judiska kolonister.
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.
Litteratur: Paul Johnson, A History of the Jews, HarperCollins, 1987 Gunnar S. Paulsson, Judendomens och kristendomens rötter, Atlantis, 2009 Ragnar Norrman, Från Babylon till Jerusalem: Judisk historia och tradition, Natur & Kultur, 1995 Niels C. Nielsen, Religions of the World, St. Martins Press, 1993 Åke Holmberg, Vår världs historia – från urtid till nutid, Natur och Kultur, 1995
Colosseum är en av de mest kända byggnaderna från romarriket. På den stora arenan samlades tiotusentals människor för att se människor strida mot varandra och mot vilda djur. Stridskämparna brukade kallas för gladiatorer och de hade utbildats i gladiatorskolor. Arenan byggdes för nästan 2 000 år sedan och blev en symbol för Rom. Idag är den en av Italiens mest besökta sevärdheter...
Under medeltiden hade kyrkan stor makt över människors liv och tankar. I stort sett alla var kristna och följde kyrkans regler för att få en plats i himlen (paradiset) efter döden. Kyrkan var rik, ägde mycket jord och tog upp skatt från befolkningen. Helgon som heliga Birgitta hade stor betydelse, och många såg dem som förebilder. Även klostren spelade en viktig roll i samhället. Där bodde munkar och nunnor som bad, studerade och arbetade. Genom klostren spreds många nya idéer och vetenskap till resten av samhället...
År 509 f.Kr hade Roms invånare fått nog av den härskande etruskiska kungafamiljens tyranni. När kungens son, Sextus Tarquinius, våldtog den ärbara Lucretia och historien om hennes tragiska öde spreds i staden, utlöste det en revolt. Folket som var trötta på tyranni, reste sig mot kungen Tarquinius Superbus. Efter två fältslag stod det klart att Roms sista kung hade fallit. Hädanefter skulle senaten och folket styra. Den romerska republiken var född...
Catullus var en romersk diktare och beundrare av den grekiska kvinnliga poeten Sapfo (som vi berättat om i en tidigare artikel). Han översatte hennes verk till latin, men skrev också egna kärleksdikter, framförallt till en kvinna som han kallade Lesbia. Hennes verkliga identitet är dock omdiskuterad. I hans dikter utforskas – liksom hos Sapfo – teman som kärlek, glädje och sorg...
I den polska huvudstaden Warszawa hade de tyska ockupationstrupperna inrättat ett getto, speciella judekvarter. Idén med att skapa getton i nazistisk mening kom från Hermann Göring, en av Hitlers närmaste män. Judarna tvingades lämna sina bostäder och arbeten, plundrades på allt de ägde och drevs samman i getton som var helt avskilda från yttervärlden. Nazisterna fann det praktiskt och bekvämt att ha judarna samlade på en bestämd plats inför "den slutliga lösningen" och transporten till dödslägren...
Under miljonstaden Rom finns det ett system av underjordiska gångar med kristna begravningsplatser. I dessa katakomber ligger mellan 700 000 och en miljon kristna begravda...
I veckans avsnitt pratar Mattias Axelsson (gymnasielärare i historia, religionskunskap och samhällskunskap) om om judar - en av de nationella minoriteterna i Sverige. Avsnittet (del 3 av 5) ingår i en poddserie om Sveriges fem nationella minoriteter.
