Kristendomen blir romersk statsreligion

Under 300-talet ändrades situationen radikalt för de kristna. Från att ha varit utsatta för förföljelse fick de inte bara rätt att utöva sin religion (år 313), utan blev år 380 den enda tillåtna religionen i det romerska riket. Kristendomen blev statsreligion.
S

Det första konciliet i Nicaea (i dagens Turkiet) ägde rum år 325 under kejsar Konstantin den stores regeringstid, och var det första stora kyrkomötet. Omkring 250 kristna biskopar från hela romarriket deltog. Syftet med kyrkomötet var att skapa en gemensam troslära för hela kristenheten.

Orsaker till kristendomens starka utveckling

Hur kunde detta ske? Den kristna kyrkans förmåga att anpassa lära och organisation till tidens förhållanden var en orsak. En annan var den romerske kejsaren Konstantin (306-337). Han skapade en gynnsam utveckling för den kristna läran. Romarriket var under hans tid starkt splittrat. Konstantin flyttade rikets centrum från Rom till Konstantinopel. Därmed inleddes delningen av kristenheten i en västlig och östlig del.

Konstantin sökte något som kunde ena människorna i det stora riket. En religion som kristendomen - vilken förenade östligt och västligt tänkande - kunde kanske göra det. Men Konstantins motiv var inte bara politiska. Han var personligen fångad av det kristna budskapet. Även om det är oklart vid vilken tidpunkt han själv blev troende kristen, står det klart att han lät döpa sig på sin dödsbädd. Han lät också sina söner få en kristen uppfostran.

ANNONS

ANNONS

Användbara begrepp

Arvsynd: En synd som kommer från Adam och Evas handlingar när de åt av den förbjudna frukten. Arvsynden är ett tillstånd som varje människa föds in i och därför inte en personlig synd. Dopet utplånar arvsynden.

Gnosticism: En dominerande tankeströmning i den romerska kulturen under de första århundradena e.Kr. Den hade vuxit fram ur grekiskt filosofiskt tänkande och betonade att Gud var den över allt upphöjde, som inte hade något med den enskilde människan att göra. Mellan den gnostiske guden och världen fanns en stor klyfta. Människorna kunde dock nå frälsning genom asketisk livsföring och genom att vinna kunskap (gnosis) om det som fanns bortom hennes egen materiella verklighet.

Presbyter: Präst

Teologi: Läran om Gud

Treenigheten: Gud visar sig på tre olika sätt - som Skaparen (Fadern), Sonen och den heliga Anden. Fadern skapar världen. Jesus är Guds son som förenar människorna med Gud. Anden är den kraft som Gud sänder för att hjälpa människor.

Man bör dock inte övervärdera Konstantins betydelse för vändpunkten i den kristna kyrkans utveckling. Först femtio år efter Konstantins död, år 380, gjorde hans efterträdare, Teodosius, kristendomen till statsreligion i romarriket.

Det fanns viktigare orsaker till kristendomens utveckling än personer. En var förföljelserna. Historien visar att massrörelser ofta stimuleras och befästs när dess medlemmar utsätts för förföljelser och blir martyrer, åtminstone om förföljelserna är kortvariga. En annan orsak var kyrkans organisation. Redan innan förföljelserna hade kyrkan fått en fast organisatorisk struktur, hierarkiskt utformad kring ämbetet i dess tre former biskop, präst och diakon (se Kristendomen under de första århundradena). Samtidigt med att kyrkan stabiliserades, spred sig den inre splittringen inom romarriket.

Från och med Konstantin var kyrkans utveckling nära kopplad till det romerska riket. Kyrkan tog del av statens liv, och kejsaren hade inflytande över kyrkans verksamhet. Biskopar och präster kom ofta från den romerska adeln. Tidigare hade de kristna uppfattat sig som ett gudsfolk, avskilt från den icke-kristna omvärlden. Nu kom de att dominera samhället.

Lärostrider

Den kristna kyrkan var efter hoten mot läran från bl.a. gnosticismen van att diskutera och avgränsa sin teologi. Efter Konstantins edikt blev detta en statsangelägenhet. Eftersom kristendomen var en sammanhållande faktor i det sönderfallande romerska riket blev det viktigt för kejsaren att den kyrkliga enigheten bibehölls. Det förekom till och med att kejsaren kallade till s.k. synoder (möten om lärofrågor) och även dikterade besluten i lärofrågor.

Den svåraste lärofrågan var denna: Hur kunde man förena uppfattningen om en enda Gud (monoteism) med synen på Kristus som både sann människa och sann gud? Var Kristus av samma väsen som Fadern eller var han väsensskild? De teologiska svaren på dessa frågor kom från kyrkofäderna. Tertullianus, som levde på 200-talet, menade att Fadern och Sonen inte var två gudar. De är skilda beteckningar för samma enhet, precis som solen kan användas som beteckning både för himlakroppen och för solljuset utan att man därför talar om två solar. På 300-talet hävdade däremot presbytern ("äldste") Arius i Alexandria att Kristus endast var en människa, som av Gud fått gudomliga krafter. Sonen är enligt Arius inte Gud utan är skapad och tillhör skapelsen.

ANNONS

ANNONS

Lärostriderna om treenigheten var ofta hårda. Även den kristna konsten gav senare under medeltiden prov på olika tolkningar, såsom i denna illustration som föreställer Fadern, Sonen och Den helige ande (i form av en duva).

Denna fråga gav upphov till den s.k. trinitariska striden, som gällde hur man skulle uppfatta förhållandet mellan personerna i Treenigheten. Den teologiska striden blev hård, och utfallet blev helt avgörande för kyrkans enighet och för kyrkan som enande faktor i romarriket. Kejsar Konstantin lät sammankalla biskoparna i riket till den första ekumeniska synoden i Nicaea år 325. Där förkastades Arius lära och den s.k. nicenska trosbekännelsen fastställdes. Enligt denna är Kristus "sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern".

Redan vid denna tid fanns skillnader mellan förespråkare för kyrkan i öst och i väst. I det östromerska riket dominerade frågor om Kristi gudom och treenigheten. I det västromerska dominerade frågor om rätt och moral, d.v.s. frågor som var naturliga i den av romerskt rättsväsende präglade västliga kulturen. Kyrkofadern Tertullianus ägnade sig åt dessa senare frågor. Hans teologi handlade om synd, skuld och nåd. Han införde läran av arvsynden i kyrkan.

En kyrkofader som förenade den östliga och västliga traditionen var Augustinus.

Augustinus

De "livsfrågor" som 400-talets människor sökte svar på har många likheter med dagens. Den mest kände av dåtidens teologer eller kyrkofäder, Augustinus (354-430 e.Kr), menade att människan klamrar sig fast vid världsliga ting som pengar, status och saker. Hon gör dem till mål för allt, sitt handlande. Hon tror att de är meningen med livet. Istället borde hon se dem som medel att nå något annat, något bättre. Detta är livets verkliga mening.

ANNONS

ANNONS

Enligt Augustinus är tingen runt omkring oss inte onda i sig. Allt i tillvaron är gott, åtminstone mer eller mindre gott. Det finns dock endast ett som är absolut gott: Gud. Vi kan tänka oss detta som en bild bestående av koncentriska cirklar. I den innersta cirkeln finns det gudomliga. I nästa finns den andliga verkligheten, därefter det biologiska livet och ytterst de döda tingen. Ju närmare centrum något befinner sig, desto godare är det. Det finns hela tiden en rörelse in mot centrum, genom att allting strävar mot det högsta, mot Gud.

Människan kan enligt Augustinus inte nå Gud, det absolut goda, av egen förmåga. Hon kan bara nå insikt om tillvarons beskaffenhet genom Guds nåd. Gud har genom att i Jesus ta mänsklig gestalt och dö på korset offrat sig själv för människans skull. Gud har visat att Gud kan försaka allt, även det biologiska livet. När människan inser detta, förstår hon, enligt Augustinus, varför hon har lust till det materiella, till det som är mindre gott. När hon ser Guds offer, grips människan av verklig kärlek till det absolut goda, till Gud.

LÄS MER: Kristendomen under de första århundradena

LÄS MER: De första kristna i romarriket

LÄS MER: Kristendomens historia och kyrkohistoria

LÄS MER: Romarriket

Kristendomen i romarriket

FÖRFÖLJELSE

omkring år 300

...utgick en kejserlig förordning att församlingarnas föreståndare överallt skulle sättas i fängelse och bojor. Åsynen av det som därefter skedde går över all beskrivning. En mycket stor mängd inspärrades på alla orter, och fängelserna, som förut var avsedda för mördare och gravplundrare, fylldes nu överallt av biskopar, presbyterer, diakoner, föreläsare och exorcister, så att där inte längre blev rum för dem som dömts för förbrytelser.
[ur Eusebius: De martyribus Palestinae]

FRIHET

år 313

...har vi [...] ansett oss böra förordna om det som hn1dr sig till vördnaden för och dyrkan av gudomen, nämligen att lämna de kristna och alla fritt val att iakttaga den gudsdyrkan de vilja, för att all gudomlighet och allt himmelskt väsende, vilket det vara må, må kunna vara oss och alla dem som leva under vårt välde blid och nådig.
[ur kejsar Konstantins edikt år 313]

STATSRELIGION

år 380

Alla folk, över vilka vi för ett milt och nådigt regemente, ska [...] antaga den religion, som den gudomlige aposteln Petrus har predikat för romarna [...] Den som lyder denna lag ska kallas en katolsk kristen, de andra åter [...] ska bära kättersk läras smälek. Deras gudstjänsthus får inte kallas kyrkor, men de själva ligger under gudomligt straff, därtill även under det straff som vi efter Guds vilja beslutar att utdela.
[ur kejsar Theodosius edikt år 380]
 

Karta
Bild: Geuiwogbil
Kristendomens utbredning. De mörkblå partierna visar kristendomens spridning år 325. De ljusblå partierna visar dess spridning år 600 (före islams uppkomst).

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

  1. Vilka var de viktigaste orsakerna till att kristendomen på så kort tid kunde bli statsreligion i romarriket?
     
  2. Den trinitariska striden gällde frågan om förhållandet mellan "personerna" i treenigheten. Mellan vilka huvuduppfattningar stod striden?
     
  3. Vad krävs enligt Augustinus av människan för att hon ska komma närmare Gud och gripas av kärlek till Gud?

 

Text: Åke Magnusson och Börje Andersson, läromedelsförfattare
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i läromedlet "Religionskunskap för gymnasieskolan - Vad ska man tro?"
 

Senast uppdaterad: 14 mars 2021
Publicerad: 14 mars 2021

ANNONS

ANNONS

Liknande filmer och poddradio

ANNONS

Liknande artiklar

S

Wittenbergs lärda spred protestantismens idéer till Sverige

Om några månader skulle Olof Petersson ta sin magisterexamen i teologi. Nu i oktober 1517 var han...

S

Kristendomen under de första århundradena

Kristendomens tvåtusenåriga historia handlar om hur en liten skara människor i Palestina i tro på...

S

Orsaker till reformationen

Tiden från och med 1500 brukar ofta kallas den nya tiden. Stora omvälvningar skedde politiskt,...

M

Vem var Jesus?

Tron på Jesus från Nasaret utgör grunden för den världsreligion som kallas kristendom. Enligt Nya...

ANNONS

Ämneskategorier

Forntidens och antikens huvudlinjer

Forntidens och antikens huvuddrag i form av utmärkande tidstypiska företeelser och viktiga händelser.

Romarriket

Romarriket, även kallat det romerska riket (500 f.Kr - 500 e.Kr), var antikens dominerande stormakt. Rikets medelpunkt...

Kristendomens historia och kyrkohistoria

Kristendomens och kyrkans tvåtusenåriga historia från antiken till idag.

Relaterade taggar