Enligt Matteusevangeliet var Jesus far timmermannen Josef, som tillhörde kung Davids ätt. David var den store judiske kungen som hade fredat Israel från utländskt beroende tusen år tidigare. Nu väntade många judar på en Messias, en Guds son, som skulle kasta ut romarna från området. Och många trodde att Jesus var den Messias som de väntat på.
Provinsen Iudaea
Området där dagens Israel-Palestina ligger var under Jesu tid en romersk provins. Sedan romarnas judiske lydkung Herodes dött blev hans rike år 6 e.Kr en romersk provins, Iudaea, underställd provinsen Syria men styrd av prokuratorer (se karta). En av dessa var Pontius Pilatus (26-36 e.Kr).
|
Området var politiskt instabilt redan på Jesu tid
Jesus verkade främst i Galileen där han samlade tolv lärjungar kring sig som symboliserade Israels tolv stammar. De skulle bli ledare för det återuppståndna ”Guds folk”.
Ett av hans viktigaste budskap var att även fattiga och förtryckta fick tillhöra detta rike. Det fanns judar som trodde att han var den Messias som man väntade på. Men de flesta blev besvikna på Jesus när han inte ville göra uppror mot romarna.
Efter tre års predikande i Galileen, där huvudbudskapet var att människorna måste göra bot och att Guds rike var nära, beslöt sig Jesus för att fortsätta till Jerusalem.
Vid den här tiden var Jerusalem en orolig stad. Det hade varit många upplopp i staden och romarna var mycket nervösa. Även det judiska rådet som samarbetade med romarna var oroliga. De ansåg att upproren hotade deras ställning. Därför höll man ett öga på vad Jesus gjorde. Men Jesus var försiktig. Han provocerade aldrig genom att predika på gatorna.
Jesus väckte uppmärksamhet i Jerusalem
När påskveckan började drog Jesus, tillsammans med många andra pilgrimer, in till Jerusalem. Jesus red in i staden på en åsna, allt för att fullfölja profeten Zacharias ord: ”Din konung kommer ridande på en åsninnas fåle”. Nu började Jesus protestera offentligt mot missförhållandena i staden. Han sparkade bland annat omkull penningväxlarnas bord inne i det judiska templet. Det retade många judar som tjänade stora pengar på verksamheten.
Det judiska rådet ville att romarna skulle arrestera Jesus i hemlighet. Med hjälp av förrädaren Judas lyckades man få fast Jesus. Redan vid den sista måltiden tillsammans med lärjungarna stod det klar att Judas var en förrädare.
På torsdagskvällen i påskveckan gick Jesus till Getsemane trädgård där han fängslades. Det judiska rådet ville döma Jesus till döden, men den romerske ståthållaren (landshövdingen) Pontius Pilatus tvekade då han troligtvis ansåg att Jesus inte hade begått något brott mot det romerska styret. Och eftersom det var tradition för den romerske ståthållaren att frigöra en fånge vid påsk så erbjöd Pilatus folket att göra ett val mellan Jesus från Nasaret och en upprorsman vid namn Barabbas. Den närvarande publiken valde dock att Barabbas skulle friges och Jesus korsfästas.
Korsfästning
Korsfästning var en avrättningsmetod som användes av romarna under antiken. Syftet var att förnedra och plåga den dömde inför allas åsyn och därigenom också avskräcka andra från att begå brott. Den dömde hängdes eller spikades upp naken på ett kors, vid vilket handlederna fästes. Eftersom armarna var så utsträckta fick den dömde en sådan väldig press över lungorna att han till slut kvävde sig själv till döds.
Korsfästning användes sällan för romarna själva utan mestadels för slavar och samhällets lägsta folkskikt vid uppror, högförräderi och sjöröveri. Ofta föregicks korsfästelsen av att den dömde gisslades och själv fick bära tvärslån till korset på väg till avrättningsplatsen. Ofta inträdde döden först efter ett par dagar. Lidandet kunde dock förkortas genom att den dömdes benstomme krossades. Konstantin den store (272-337) avskaffade korsfästelsen i romarriket. I Sverige kan metoden väl närmast jämföras med rådbråkning. (Källa: Wikipedia)
|
Litteratur:
Niels C. Nielsen, Religions of the World, St. Martins Press, 1993
Christer Hedin, Kristendom : lära, fromhetsliv och historia, Dialogos Förlag, 2011
Tarald Rasmussen och Einar Thomassen, Kristendomen - En historisk introduktion, Artos Norma Bokförlag, 2007
Text: Carsten Ryytty, SO-lärare och författare
Läs mer om
_-_James_Tissot_-_overall.jpg){kind=link}