Jesus död
Den romerske ståthållaren Pontius Pilatus lät folket välja om Jesus eller upprorsmannen Barabbas skulle friges. Publiken valde Barabbas. Del från en målning av Mihály Munkácsy (1844–1900).
Judarna väntade på Messias
Utifrån ett källkritiskt perspektiv är den etablerade uppfattningen bland nutida forskare att den historiske Jesus sannolikt existerade. Men vi vet egentligen inte mycket om Jesus barndoms och ungdomstid. De källor vi använder är främst evangelierna som växte fram ur lärjungarnas predikningar.
Vid tiden för Jesu födelse, troligen år 4 f.Kr, befann sig judarnas land Palestina under romersk ockupation. Det var det året då den judiska kungen Herodes dog och landet delades upp mellan hans tre söner.
Enligt Matteusevangeliet var Jesus far timmermannen Josef, som tillhörde kung Davids ätt. David var den store judiske kungen som hade fredat Israel från utländskt beroende tusen år tidigare. Nu väntade många judar på en Messias, en Guds son, som skulle kasta ut romarna från Palestina. Och många trodde att Jesus var den Messias som de väntat på.
Palestina var ett oroligt land redan på Jesu tid
Jesus verkade främst i landskapet Galiléen där han samlade tolv lärjungar kring sig som symboliserade Israels tolv stammar. De skulle bli ledare för det återuppståndna ”Guds folk”.
Ett av hans viktigaste budskap var att även fattiga och förtryckta fick tillhöra detta rike. Det fanns judar som trodde att han var den Messias som man väntade på. Men de flesta blev besvikna på Jesus när han inte ville göra uppror mot romarna.
Efter tre års predikande i Galiléen, där huvudbudskapet var att människorna måste göra bot och att Guds rike var nära, beslöt sig Jesus för att fortsätta till Jerusalem.
Vid den här tiden var Jerusalem en orolig stad. Det hade varit många upplopp i staden och romarna var mycket nervösa. Även det judiska rådet som samarbetade med romarna var oroliga. De ansåg att upproren hotade deras ställning. Därför höll man ett öga på vad Jesus gjorde. Men Jesus var försiktig. Han provocerade aldrig genom att predika på gatorna.
Gripandet ägde rum på natten för att undvika ett upplopp, eftersom Jesus var populär bland folket (Mark. 14:2). Efter hans gripande gick Jesu lärjungar under jorden.
Jesus väckte uppmärksamhet i Jerusalem
När påskveckan började drog Jesus, tillsammans med många andra pilgrimer, in till Jerusalem. Jesus red in i staden på en åsna, allt för att fullfölja profeten Zacharias ord: ”Din konung kommer ridande på en åsninnas fåle”. Nu började Jesus protestera offentligt mot missförhållandena i staden. Han sparkade bland annat omkull penningväxlarnas bord inne i det judiska templet. Det retade många judar som tjänade stora pengar på verksamheten.
Det judiska rådet ville att romarna skulle arrestera Jesus i hemlighet. Med hjälp av förrädaren Judas lyckades man få fast Jesus. Redan vid den sista måltiden tillsammans med lärjungarna stod det klar att Judas var en förrädare.
Jesus korsfästes klockan nio på morgonen och dog senare under eftermiddagen. För att förvissa sig om att Jesus verkligen var död, genomborrade en romersk soldat, som enligt legenden hette Longinus, honom med ett spjut.
På torsdagskvällen i påskveckan gick Jesus till Getsemane trädgård där han fängslades. Det judiska rådet ville döma Jesus till döden, men den romerske ståthållaren (landshövdingen) Pontius Pilatus tvekade då han troligtvis ansåg att Jesus inte hade begått något brott mot det romerska styret. Och eftersom det var tradition för den romerske ståthållaren att frigöra en fånge vid påsk så erbjöd Pilatus folket att göra ett val mellan Jesus från Nasaret och en upprorsman vid namn Barabbas. Den närvarande publiken valde dock att Barabbas skulle friges och Jesus korsfästas.
Jesus dömdes därmed till döden varefter han piskades och förnedrades innan hans svåra Golgatavandring inleddes.
Soldater spikade fast honom på ett kors och bara hans närmaste vänner blev vittnen till hans långsamma död på korset. Jesus kropp fördes sedan till en privat gravkammare och därifrån försvann han på ett mystiskt sätt. De troende ansåg att han hade uppstått från de döda.
Korsfästning
Korsfästning var en avrättningsmetod som användes av romarna under antiken. Syftet var att förnedra och plåga den dömde inför allas åsyn och därigenom också avskräcka andra från att begå brott. Den dömde hängdes eller spikades upp naken på ett kors, vid vilket handlederna fästes. Eftersom armarna var så utsträckta fick den dömde en sådan väldig press över lungorna att han till slut kvävde sig själv till döds.
Korsfästning användes sällan för romarna själva utan mestadels för slavar och samhällets lägsta folkskikt vid uppror, högförräderi och sjöröveri. Ofta föregicks korsfästelsen av att den dömde gisslades och själv fick bära tvärslån till korset på väg till avrättningsplatsen. Ofta inträdde döden först efter ett par dagar. Lidandet kunde dock förkortas genom att den dömdes benstomme krossades. Konstantin den store (272-337) avskaffade korsfästelsen i romarriket. I Sverige kan metoden väl närmast jämföras med rådbråkning. (Källa: Wikipedia)
Uppgifter och frågor
- Vad ansåg judarna om Messias?
- Berätta lite om Palestina under Jesus tid.
- Vad ville det judiska rådet göra med Jesus? Varför?
- Nämn fakta om avrättningen.
Litteratur:
Niels C. Nielsen, Religions of the World, St. Martins Press, 1993
Christer Hedin, Kristendom : lära, fromhetsliv och historia, Dialogos Förlag, 2011
Tarald Rasmussen och Einar Thomassen, Kristendomen - En historisk introduktion, Artos Norma Bokförlag, 2007
Text: Carsten Ryytty, SO-lärare och författare
Läs mer om
_-_James_Tissot_-_overall.jpg){kind=link}
Publicerad: 16 februari 2014