Nazismen och FörintelsenÅr 1933 kom Hitler till makten i Tyskland. Nazisterna ansåg att arierna (enl. nazisterna - det tyska folket och vissa andra vita) var överlägsna andra folkgrupper. Nazisterna skickade judar och andra minoriteter (till exempel romer) till koncentrationsläger. I lägren hamnade även grupper i samhället som politiskt oliktänkande, funktionsnedsatta och homosexuella. Enligt nazisternas ideologi hade dessa inte rätt till sitt liv. |
Theodor Herzl och sionismen
1896 gav Theodor Herzl ut boken Judestaten. Herzel var österrikare och journalist. Han tyckte att judarna behövde ett eget land - en idé som gillades av många judar.
Den riktning som kämpade för att judarna skulle få ett eget land kom att kallas sionismen. Helst ville man att det landet skulle ligga i Palestina. I slutet av 1800-talet var Palestina inget självständigt land - det var koloniserat av Turkiet. I Palestina bodde araber och judar varav många kom från Ryssland där de inte kunnat bo kvar på grund förföljelser.
Så länge judar kom till Palestina i små grupper med sina familjer fungerade invandringen bra.
Storbritannien lovar judarna en judisk stat
Under första världskriget (1914-1918) stred Turkiet på centralmakternas sida mot ententen. Centralmakterna utgjordes främst av Tyskland och Österrike-Ungern. Medan ententen framförallt bestod av Storbritannien, Frankrike och Ryssland.
Storbritannien - som bland annat krigade i Mellanöstern mot turkarna - besegrade Turkiet 1917. Därmed bröts Turkiets inflytande över regionen (inkl. Palestina). I Balfourdeklarationen samma år lovade Storbritannien att bistå den sionistiska rörelsen med att upprätta ett judiskt nationalhem i Palestina.
Den judiska invandringen till Palestina ökar
1922 blev Palestina ett brittiskt mandatområde under FN:s föregångare, Nationernas förbund.
På 1920-talet ökade den judiska invandringen till Palestina så mycket att det började uppstå konflikter med araberna som bodde där.
I samband med nazisternas maktövertagande och judeförföljelser i Tyskland på 1930-talet skedde en judisk massflykt till Palestina. Samtidigt förvärrades konflikten mellan den judiska och arabiska befolkningen i området.
1939, när judarnas situation blev ännu värre i Europa, förbjöd Storbritannien fler judar att komma in i Palestina. Judar började då istället ta sig dit illegalt.
1946 började öppna strider mellan araber och judar varefter britterna tappade kontrollen över situationen.
FN utropar staten Israel
Britterna lämnade över situationen till Förenta nationerna (FN) 1947.
För att lösa konflikten bestämde FN att dela Palestina i två delar, en arabisk och en judisk del. Västvärldens länder som var med i FN var för detta förslag, medan de muslimska länderna i FN var emot.
Den 14 maj 1948 utropades ändå staten Israel i Tel Aviv. Judar från den palestinska delen flydde till den israeliska och araber på israeliskt territorium flydde över till den palestinska sidan.
Litteratur:
Sören Wibeck, Religionernas historia - om tro, hänförelse och konflikter. Historiska media, 2005
Niels C. Nielsen m.fl., Religions of the World, Bedford/St. Martin's, 1993
Åke Holmberg, Vår världs historia – från urtid till nutid, Natur och Kultur, 1995
Sune Persson, Palestinakonflikten, Studentlitteratur, 2012
FÖRFATTARE
Text: Hanna Hägerland, gymnasielärare i religionskunskap
