Judarna i Västeuropa under medeltiden
Judarna var bl.a. viktiga för den europeiska handeln under medeltiden.
Med medeltiden menas den epok i Europas historia som följer efter romarrikets fall på 400-talet och som sträcker sig fram till 1500-talet. Det är en lång period, under vilken det hände mycket. Vi skulle kunna säga att det var under medeltiden som det Västeuropa vi känner idag började ta form.
Utveckling och folkvandringar
Hela medeltiden var en omvälvande tid som präglades av folkvandringar. Människor rörde på sig och flyttade, ibland ganska långt. En grupp som flyttade mycket var judarna. Det var delvis en frivillig förflyttning, fast oftast mer en fördrivning än en förflyttning.
ANNONS
ANNONS
Under medeltiden utvecklades det västeuropeiska samhället mycket. I början av medeltiden bodde alla på sina gårdar på landet och tillverkade allt de behövde själva. Vid slutet av medeltiden bedrevs livlig handel i både när och fjärran, skickliga hantverkare hade utvecklat och förfinat tillverkningen av de flesta varor. De som hade pengar kunde köpa det mesta.
Allt flera människor fick det allt bättre. Nya yrkesgrupper växte fram. Västeuropas befolkning lärde sig mer, blev skickligare och kunnigare.
I denna utveckling spelade judarna en stor roll. De tog på sig nya yrkesroller, var snabba att lära om och förstå vilka uppgifter som behövde göras och tränade snabbt upp sig. Främst var det inom handeln som judarna verkade. Ska man bedriva en effektiv handel behöver man pengar att betala med, även detta stod judarna i hög utsträckning för.
Handel och pengahantering gjorde många judar rika. Detta ledde till avundsjuka och förföljelser av judarna. Förföljelserna ledde till fördrivningar. Under hela medeltiden var Västeuropas judar på en ständig flykt från land till land.
PrivilegierNågot vi måste känna till för att förstå medeltiden är begreppet privilegium. Ett privilegium är en rättighet till något, eller fördel som en person eller grupp av personer får. Skattefrihet var kanske det viktigaste privilegiet under medeltiden. Ensamrätten att bedriva handel var ett annat. Men även så grundläggande saker som att få bo i en stad krävde privilegier d.v.s. tillstånd att bo där. Det var nästan uteslutande kungen som hade rätt att ge privilegier och alla undersåtar var mer eller mindre beroende av dessa privilegier eller tillstånd. Tillstånd att bo någonstans, tillstånd att arbeta, tillstånd att resa och så vidare. För minoriteter som judarna betydde dessa privilegier skillnaden mellan liv och död. Utan privilegier kunde de fördrivas eller slås ihjäl. |
ANNONS
ANNONS
Judarna i England
De första judarna kom till England i samband med den normandiska invasionen 1066. Wilhelm erövraren behövde pengar för att bygga upp och få ett fastare grepp om England. Han bjöd därför in judar som bosatte sig i de stora städerna som London och York. Under korstågstiden bröt det ut stora judeförföljelser. Den store "korstågskungen" Rikard Lejonhjärta satte igång de första på 1190-talet och 1290 fördrevs alla judar ur England, som efter det inte hade någon judisk befolkning på 350 år.
Medeltida illustration som föreställer judar som fördrivs från Frankrike.
Judarna i Frankrike
Förhållandena för judarna skilde sig mycket åt i Frankrike under medeltiden. I södra Frankrike var förhållandena goda. I Provence fick de äga jord och fastigheter och ha i stort sett vilka yrken de ville. Detta skapade en öppen och fri atmosfär som kyrkan inte såg med blida ögon på. Under 1200-talet gick inkvisitionen hårt fram i Sydfrankrike, mot judar och de som kyrkan betraktade som kättare.
I norra Frankrike var förhållandena betydligt sämre. Mellan 1182 och 1322 utvisades judarna från de nordfranska städerna inte mindre än fem gånger. Fast de tilläts alltid att återvända sedan de kristna upptäckte att judarna utgjorde en grundval för välståndet. År 1394 fördrevs dock judarna för gott. Det tog två hundra år innan de fick återvända till Frankrike.
Judarna i Italien
Den italienska halvön var politiskt splittrad. Norra delen blev mot slutet av medeltiden mycket rik, p.g.a. den inkomstbringande handeln på Medelhavet. Välståndet i städer som Florens och Venedig byggdes till stor del upp av den judiska näringsverksamheten.
ANNONS
ANNONS
Judarna i Tyskland
Tyskland var så splittrat att det knappast går att tala om ett land under medeltiden. När judarna blev utvisade ur en stad fick de alltid asyl i någon annan. Det var alltid någon furste eller någon av städerna som insåg vad judarna kunde bidra med och bjöd in dem när de förvisats från grannstaden. Det blev till slut en makaber flyttkarusell för den judiska befolkningen, där samma generation kunde utvisas och inbjudas tillbaka till en och samma stad flera gånger om.
Detta faktum att judarna aldrig lämnade Tyskland, gjorde att de tyska städerna och det tyska språket blev något av ett centrum för judarna. När de till sist utvandrade i stora skaror österut var det tyska de talade, men de fortsatte också att använda sitt eget judiska språk, jiddisch.
Fördrivningen av Västeuropas judar
Judarna fördrevs från Västeuropa i två etapper. Den första vågen ägde rum i samband med korstågen. Det första korståget inleds år 1096. I den stämning av kamp och hat mot den arabisk-muslimska erövringen av Jerusalem piskades det även upp antijudiska stämningar.
Illustration från ett kristet manuskript som föreställer judiska penningutlånare.
På 1300-talet, då Europa utsattes för stora påfrestningar genom digerdöden, bristen på livsmedel och krig, uppstod den andra vågen av fördrivningar. Judarna beskylldes nu för att ha förorsakat digerdöden och de andra katastroferna.
Så fördrevs judarna från England 1290 och från Frankrike 1394. Från tyska städer drevs de runt i en ständig flyttkarusell. I vissa länder, som Italien kunde dock judarna känna sig någorlunda säkra.
En tänkbar orsak till judehatet
Tiden mellan 1000 och 1300 - den s.k. högmedeltiden - var en stor omställningsperiod i Europa. Adelsmännen och riddarna, som genom den feodala ordningen styrt Europa sedan romarrikets fall på 400-talet, förlorade sitt grepp över makten. Städer började växa upp och köpenskap och hantverk blev mer lönande verksamheter än att bedriva jordbruk.
ANNONS
ANNONS
Ekonomin förändrades och feodaladeln började tappa kontrollen över utvecklingen. Kungarna lyssnade mer på städernas rika borgerskap än på adelsmännen. Utvecklingen gick fort framåt, befolkningen ökade och det uppstod en social oro. I detta oroliga läge ville de konservativa krafterna, adelsmännen och deras bönder hitta någon att skylla på och det blev judarna. Det var judarnas fel att samhället förändrades och att landsbygden förlorade och de nya städerna vann.
Judarna hamnar i Östeuropa
Nu var det inte alla judar som fördrevs från Västeuropa. I många länder inbjöds judarna dessutom att återvända. De som trots allt tog det för gott att emigrera, flyttade österut. Till Polen, Litauen och Ungern, så småningom ännu längre österut. Så kom majoriteten av Europas judar att bli bosatta i Östeuropa.
Uppgifter och frågor
Diskutera i grupp:
- Ger korstågen och digerdöden en tillräcklig förklaring till fördrivningen av judarna? Vad säger du, är det så enkelt? Resonera kring detta.
- Varför fördrev man en duktig och inflytelserik grupp som man egentligen inte klarade sig utan. Varför fördrev man den grupp som bar upp stora näringar som penninghantering och viktiga delar av handeln?
S LÄS MER: Judarnas historia
S LÄS MER: Den hebreiska bibeln och judendomens historia (artikelserie)
S LÄS MER: Judarnas historia från forntiden till 1972 (artikelserie)
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.
Litteratur:
Paul Johnson, A History of the Jews, HarperCollins, 1987
Mark R. Cohen, Under Crescent and Cross: The Jews in the Middle Ages, Princeton University Press, 1994
Niels C. Nielsen m.fl., Religions of the World, Bedford/St. Martin's, 1993
Staffan Skott, Främlingar och hedningar: Judendomens historia, Ordfront, 1992
Haim Hillel Ben-Sasson, A History of the Jewish People, Harvard University Press, 1976
FÖRFATTARE
Text: Per Höjeberg, lektor i historia på Norra Reals gymnasium
