Slaget vid Brunkeberg
Slaget vid Brunkeberg ägde rum på nuvarande Norrmalm i Stockholm den 10 oktober 1471. Sten Sture d.ä. stod som segrare över unionskungen Kristian I och dennes dansk-svenska armé.
När Sten Sture utsetts till riksföreståndare efter Karl Knutssons död 1470 landsteg Kristian med en stor här på Djurgården (Valmundsön). Det svenska riksrådet kapitulerade inför övermakten och accepterade honom som kung. Garnisonen på Stockholms slott under ledning av Knut Posse vägrade dock ge sig, och detta gav Sten Sture och Arvid Trolle tid att ute i landet mobilisera en större här, med vilken de sedan kunde gå till anfall mot Kristians ställningar (som sträckte sig längs nuvarande Malmskillnadsgatan) på Brunkebergsåsen på Norrmalm. Anfallet understöddes av utfall från Stockholms garnison.
När slaget var förlorat ska de kungatrogna i vild flykt ha retirerat mot de danska skeppen vid Blasieholmen (Käpplingeholmen), varvid många av dem drunknade.
Segern blev med tiden ett huvudnummer i Sturarnas nationella propaganda, och den 10 oktober kom att firas som stor kyrklig festdag i Stockholm. Som ett segermonument invigdes lübeckaren Bernt Notkes staty "S:t Göran och draken" i Storkyrkan detta datum 1489.
Drabbningen var dock ingen renodlad svensk-dansk uppgörelse. På Kristians sida slogs de unionsvänliga adelsätterna Oxenstierna och Vasa liksom bönderna från deras hemtrakter i Uppland.
LÄS MER: Kristian I
LÄS MER: Sten Sture d.ä.
LÄS MER: Slaget vid Brunkeberg 1471
LÄS MER: Kalmarunionen
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
Här nedan hittar du material som kan relateras till slaget vid Brunkeberg.
Uppdaterad:
29 november 2023
