I november 1918 var den tyska krigsmakten nära sammanbrott, och generalerna hade insett att nederlaget var nära. Kejsaren tvingades att abdikera när den tyska revolutionen bröt ut och armén höll på att falla samman. Revolutionen bestod av protester, strejker och myterier mot kriget och kejsarens styre. Tyskland blev nu istället en republik, först ledd av en socialdemokratiskt dominerad regering.
Det var denna regering som tvingades skriva på de hårda fredsvillkoren i Versailles. Ledarna för den tyska krigsmakten höll sig under tiden i bakgrunden, trots att de hade haft ett stort ansvar för krigets utveckling och nederlag. Samtidigt försökte de skjuta över skulden på den nya civila regeringen. Det gjorde att republiken redan från början blev sårbar för anklagelsen att den hade svikit armén och det tyska folket.
Det dröjde därefter inte länge förrän rykten började spridas om att den tyska armén aldrig hade besegrats. Det var nu som den så kallade dolkstötslegenden uppstod.
Dolkstötslegenden var alltså en konspirationsteori som uppkom efter första världskriget i Weimarrepublikens Tyskland. Enligt dolkstötslegenden var det den svaga tyska regeringens fel att Tyskland hade förlorat kriget. Den tyska militärmakten var obesegrad, men hade tvingats kapitulera efter att ha fått en dolkstöt i ryggen av politiker som hade svikit kejsarriket och armén genom att sluta fred med fienden.
Dolkstötslegenden var farlig eftersom den gav en enkel men falsk förklaring till Tysklands nederlag. Istället för att tala om militärt misslyckande, krigströtthet och ekonomiska problem kunde högernationalister skylla på politiker, socialister och judar. På så sätt blev myten ett verktyg för att sprida misstro mot demokratin i Weimarrepubliken.
Dolkstötslegenden utnyttjades senare av Adolf Hitler och nazisterna som propaganda för att vinna folkligt stöd i den politiskt instabila Weimarrepubliken. Adolf Hitler kopplade dessutom ihop dolkstötslegenden med en antisemitisk konspirationsteori om att det fanns en judisk konspiration mot Tyskland och det tyska folket. Många tyskar valde att tro på dolkstötslegenden, särskilt eftersom fredsvillkoren i Versaillesfreden var mycket hårda och fick stora ekonomiska följder för landet och befolkningen.
Dolkstötslegenden är ett tydligt exempel på hur historieförfalskning kan få stor politisk kraft. Många tyskar hade svårt att acceptera nederlaget i första världskriget och de hårda villkoren i Versaillesfreden. När nazisterna senare använde myten i sin propaganda blev den ett sätt att angripa demokratin, peka ut syndabockar och samla stöd för en mer extrem politik.
S LÄS MER: Politiken i Weimarrepubliken, del 2: Versaillesfreden och dolkstötslegenden
S LÄS MER: Novemberrevolutionen i Tyskland 1918 och bakgrunden till dolkstötslegenden
M LÄS MER: Andra världskrigets orsaker
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
Litteratur:
Henning Poulsen, Bra Böckers Världshistoria 13: Från krig till krig – 1914-1945, Bra Böcker, 1982
J. Noakes och G. Pridham (red.), Nazism 1919-1945 vol 1: The Rise to Power 1919-1934, University of Exeter Press, 1991
FÖRFATTARE
Text: Robert de Vries (red.)
