Engelbrektskrönikan utgör det första avsnittet i Karlskrönikan och skildrar bland annat Kalmarunionens framväxt. Krönikans tyngdpunkt är förlagd till åren för Engelbrekts politiska verksamhet (1434-1436).
En krönika är en historisk berättelse som ofta återger händelser i tidsordning. Men medeltida krönikor är inte alltid neutrala historieböcker. De kunde också användas för att hylla vissa personer, försvara politiska beslut eller påverka hur människor skulle se på en konflikt. Därför är Karlskrönikan och Engelbrektskrönikan viktiga både som historiska källor och som exempel på medeltida propaganda.
Länge misstänkte forskarna att Engelbrektskrönikan gick tillbaka på en äldre text, som senare arbetats in i Karlskrönikan. Anledningen till detta var att krönikan innehåller mycket detaljerade uppgifter om vissa händelser och förhållanden. Därför antogs det att den måste ha skrivits ned medan dessa ännu fanns i färskt minne. Som textens författare pekas numera rådets skrivare under 1430-talet ut: Johan Fredebern från Mecklenburg. Han var samtida med Engelbrekt och verkar ha skrivit sitt verk kort efter de händelser som skildras.
Karlskrönikan är en rimkrönika, alltså en historisk berättelse på vers, som skildrar Sveriges historia under perioden 1389-1452, från Albrekt av Mecklenburgs fall fram till fjärde året av Karl Knutssons första tid som kung. Karl Knutsson är hjälten i historien, och att döma av handstilarna har originaltexten skrivits ned av skrivare i kungens kansli.
Att Karl Knutsson framställs som hjälte är viktigt att tänka på när man läser Karlskrönikan. Krönikan berättar inte bara vad som hände, utan försöker också skapa en positiv bild av Karl och hans rätt att styra. På så sätt är texten politisk propaganda – den bygger på verkliga händelser, men väljer och formar berättelsen för att gynna en viss person.
I Karlskrönikan har Engelbrektskrönikan senare arbetats in, och senare ändringar visar att man även här har försökt lyfta fram Karl Knutsson på Engelbrekts bekostnad. Trots sina propagandistiska syften har författarna ändå använt många historiska dokument som underlag för sin skildring. En del av dessa dokument har senare gått förlorade, bland annat i slottsbranden 1697, och är därför endast kända genom krönikan.
Karlskrönikan och Engelbrektskrönikan tydliggör hur historia kunde användas i politiska syften redan under medeltiden. Krönikorna ger värdefulla uppgifter om 1400-talets Sverige, men de berättar också historien ur ett tydligt perspektiv. Därför måste de läsas både som historiska källor och som texter som försöker påverka läsarens bild av Engelbrekt, Karl Knutsson och maktkampen i Sverige under Kalmarunionens tid.
S LÄS MER: Engelbrekt Engelbrektsson
M LÄS MER: Engelbrektsupproret
S LÄS MER: Karl Knutsson
M LÄS MER: Kalmarunionen
Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer material om ämnet.
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia – vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
