Engelbrektskrönikan utgör det första avsnittet i Karlskrönikan och innehåller skildringen av den nordiska unionens tillkomst. Krönikans tyngdpunkt är förlagd till åren för Engelbrekts politiska verksamhet (1434-1436).
Länge misstänkte forskarna att Engelbrektskrönikan gick tillbaka på en äldre text, som senare arbetats in i Karlskrönikan. Anledningen till detta var att krönikan lämnar mycket exakta detaljupplysningar om vissa sakförhållanden. Därför antogs det att den måste ha nedskrivits medan dessa ännu var i färskt minne. Som textens författare utpekas numera rådets skrivare under 1430-talet, mecklenburgaren Johan Fredebern, som var samtida med Engelbrekt och som tycks ha författat sitt verk i omedelbar anslutning till de skildrade händelserna.
Karlskrönikan är en rimkrönika som skildrar Sveriges historia under perioden 1389-1452, från Albrekt av Mecklenburgs fall fram till fjärde året av Karl Knutssons första regering. Karl Knutsson är hjälten i historien och originaltexten har av handstilarna att döma nedtecknats av skrivare i kungens kansli.
I texten har Engelbrektskrönikan senare arbetats in, och retuscheringar visar att man även här försökt lyfta fram Karl Knutsson på Engelbrekts bekostnad. Trots sina propagandistiska syften har författarna ändå använt en hel del urkunder som underlag för sin skildring. En del av dessa dokument har senare gått förlorade (i slottsbranden 1697) och är därigenom endast kända genom krönikans förmedling.
LÄS MER: Engelbrekt Engelbrektsson
LÄS MER: Engelbrektsupproret
LÄS MER: Karl Knutsson
LÄS MER: Kalmarunionen
FÖRFATTARE
Text: Gunnar Åselius, professor i militärhistoria vid Försvarshögskolan
Materialet är en omarbetad version av en text som tidigare ingått i boken Sveriges historia - vad varje svensk bör veta (tidigare utg. av Bonnier Alba).
