En eftermiddag på gymnasiet - om idrott och bad i antikens Grekland

klocka
Lästid 16 minuter
I antikens Aten var gymnasiet mer än en plats för idrott. Här tränade fria män sina kroppar genom löpning, hopp, kast och brottning, men de umgicks också, diskuterade idéer och följde med i stadens nyheter. Idrott, bad och samtal hörde ihop och sågs som en viktig del av både kroppens och själens utveckling i det grekiska samhället.
M
Artikel
Tre nakna män med hjälp och sköld som springer ett lopp.

Vapenloppet var en krigsinspirerad löpgren inom idrotten i antikens Grekland. Till skillnad från de flesta andra antika idrotter, där deltagarna sprang nakna, krävde vapenloppet att löparna bar delar av en hoplits (tungt infanteri) utrustning. Detta inkluderade en bronshjälm och en stor rund sköld (aspis).

På väg till idrottsplatsen

Damon korsade Agora, det stora torget i Aten. Bara någon timme tidigare hade torget varit fullt av folk, men nu när solen stod som högst låg det nästan öde. En tiggare i trasig mantel halvlåg i en av de skuggiga pelarhallarna. Ett par hundar rotade bland matrester på salutorget. Solen brände och tvingade många till vila inomhus.

Damon var 28 år och höll på att skapa sig ett namn som framgångsrik advokat. Efter en arbetstyngd men intressant förmiddag i domstolen och efter en lätt måltid var han nu på väg till Akademian, trädgården och idrottsplatsen i utkanten av Aten. Ett par steg efter Damon gick en av hans slavar.

ANNONS

ANNONS

Damon vek in på den breda Dromosgatan, passerade spannmålsmagasinen, fortsatte genom krukmakarkvarteren och nådde Dipylonporten. Utanför porten möttes flera vägar, dels från Pireus (Atens hamnstad), dels från norr. Damon valde vägen mot nordväst. Träd och buskar kantade den dammiga vägen. Han passerade de många gravarna utmed vägen och kom fram till Akademian, där han tänkte besöka gymnasiet, idrottsanläggningen.

Endast de som var atenska medborgare, alltså fria män, hade tillträde till gymnasierna. Runt hela området gick en mur som hindrade obehöriga från att komma in. Innanför muren låg en rad hallar med kolonner (runda pelare) på alla sidor. I den angränsande trädgården gnisslade syrsorna. Luften var ren. Naturen doftade.

Samtidigt med Damon kom flera andra ynglingar och män som skulle tillbringa ett par eftermiddagstimmar i gymnasiet. Akademian var en populär plats för atenarna på eftermiddagarna, lika populär som Agora på förmiddagarna.
 

Agora - Atens centrum

Agora var Atens stora torg och stadens viktigaste mötesplats, särskilt för alla medborgare. Här handlade man varor, diskuterade politik och träffade vänner. Platsen var både marknad, politiskt centrum och en viktig del av den atenska demokratin.

 

I en av pelarhallarna höll ett antal ynglingar på att läsa dikt med tonfall och gester som om de var riktiga skådespelare - allt under uppsikt av ett par grånade lärare. Gymnasiet var inte bara en idrottsanläggning utan också en bildningsanstalt, där man kunde få undervisning och läsa böcker.

Damon tog av sin mantel och sina sandaler. Hans slav stannade kvar vid kläderna för att bevaka dem, annars hade de troligen stulits.

Man idrottade naken. I Akademian fanns eliten av Atens manliga kroppar, som här rörde sig i ett rytmiskt spel. Här fick många bildhuggare uppslag och inspiration till skulpturer som vann mångas beundran.

I pelarhallarna och på de sandiga öppna träningsbanorna höll den vuxne mannen sin kropp i form, samtidigt som han fick tillfälle att umgås med andra atenare.

Idrotten skapade kampanda och självdisciplin. Kroppsövningarna räddade också många av tidens arbetslösa ynglingar från hopplöshet och kriminalitet.

Löpning

Damons stora intresse var femkamp. Genom sin allsidighet och sin uthållighet passade han för femkampen. Och han sparade sig inte. Det kunde man se på hans kropp -varje muskel och varje lem vittnade om den ambitiösa, nästan dagliga träningen alltsedan ungdomen.

När Damon kom fram till övningsplatserna, var många redan i full gång. Tränarna - äldre och yngre män i lätta mantlar, stödda på sina långa stavar - stod mitt bland de nakna idrottsmännen. Ibland skyndade tränaren fram till någon av idrottsmännen och gav råd om en viss rörelse eller en viss ställning för att alla muskler skulle komma till sin rätt.

Damon började med det s.k. korta loppet. Banan var ett stadion, alltså 178 meter. En del sprang endast halva den sträckan. Andra löpte sträckan fram och tillbaka, två stadier eller ett dubbellopp.

Tränaren rådde Damon att arbeta mer med armarna eftersom man då fick upp farten bättre.

ANNONS

ANNONS

Nu ville Damon pröva på det krävande långloppet som var 24 stadier. Han tog det lugnt till att börja med, och det var klokt. För han märkte att de som satsade hårt från första början inte kunde hålla ut så länge. Ett par av dem fick helt enkelt bryta loppet. Nu var det bara fem varv kvar. Men Damon kände ingen trötthet. Han passerade två av löparna och gick upp på tredje plats. När två varv återstod, orkade en av de två främsta löparna inte hålla takten utan fick släppa förbi Damon. Men ännu på det sista varvet hade Damon inte lyckats passera den främste löparen. Damon, som nu var rejält trött, gav allt han hade av luft och kraft och lyckades strax före målet pressa sig förbi. Damon hade segrat. Men han var så trött att han knappast hörde de omkringståendes jubelrop och applåder.

Efter en stunds vila i skuggan av några träd tittade Damon på vapenloppet, som dominerades av de äldre. De tävlande tog på sig hjälmar som de spände fast under hakan. De fattade den runda skölden med ett fast grepp om remmarna på insidan. I krig måste soldaterna på bred linje snabbt och samtidigt kunna följa med i ledet för att attacken skulle bli effektiv och framgångsrik.

Hopp och kast

Så var det dags för hoppen. Damon ville pröva både det stående längdhoppet och hoppet med ansats. Han tränade särskilt på att utnyttja hantlarna på rätt sätt. De bestod av två kul- eller skivformiga tyngder som förenades av en liten stång som handtag. Man kunde nämligen öka längdhoppet genom att i rätt ögonblick svänga armarna bakåt och släppa hantlarna. Men trots att han hade tränat flitigt med hantlarna blev han besegrad av sina medtävlande.

Träningen fortsatte med kast. Damon kastade först det korta spjutet som hade en lång järnspets. Man höll spjutet med pek- och långfingret i en läderrem. Sedan bytte han till den långa, tunga lansen. Man skulle både kasta långt och så nära målet som möjligt. Damon var road av att kasta spjut och gjorde bra ifrån sig. Spjutkastning ingick också i militärtjänsten.

Diskuskastningen med skiva av metall eller sten eller tungt trä gav framför allt armarna en effektiv muskelträning. Dessutom bidrog diskuskastningen till att göra hela kroppen spänstig och kraftig.
 

Världsrekord i hopp med hantlar?

I bilder av längdhopp ser man att hopparna hade hantlar - på grekiska haltereso - i händerna. De vägde i allmänhet mellan 2 och 2,5 kg, men man har hittat sådana som vägde 4 kg.

Är det möjligt att hoppa längre med ett par tyngder i händerna? Ja, i stående längd. Om man svänger hantlarna med hög hastighet framåt samtidigt som man hoppar, utnyttjar man den framåtriktade kraften hos hantlarna för att förstärka den framåtriktade kraften från benen. Man måste också vid nedslaget föra hantlarna bakåt för att få den rätta tyngdpunkten, så att hopparen kan få benen så långt fram som möjligt.

Vid 1900-talets början hoppade man mellan 4 och 4,5 meter i stående längd med hantlar. Det är nästan en meter mer än man gör utan.

Hantlarnas effekt minskar ju längre ansatsen är. Det behövs nämligen så stor styrka och energi i axlar och armar att röra armarna i takt med en snabb löpning att man inte får nog kraft till hoppet.
 

ANNONS

ANNONS

Brottning

Nästa moment var brottning. Damon gned in sig ordentligt med olja för att inte svettningen skulle bli för stark och kroppen för snabbt avkyld efteråt. För att få bättre grepp gned man sig med sand. Två och två ställde de upp. Om det fanns möjlighet matchades två jämnstora brottare med varandra - anpassade efter varandras kroppsstorlek.

Det gällde att kasta sin motståndare till marken tre gånger. Ibland fortsatte man med liggande brottning. Flera fula grepp var tillåtna. Man hade till exempel rätt att kasta motståndaren till marken genom att ta tag i dennes ena ben och bryta det bakåt eller genom att med benen knipa fast honom. Man kunde också sätta foten i den andres knäveck med så våldsam kraft att denne tvingades på knä. Vidare var det tillåtet att knuffas och att vrida fingrar eller tår halvt eller helt ur led - allt för att kunna få ner motståndaren. Domaren fick ofta ingripa för att skipa rättvisa. När kämparnas hetsighet hotade att urarta, skilde domaren dem åt med en palmkvist.

Brottare och boxare på ett krukmotiv.
Bild: SO-rummet.se
Till vänster syns ett par boxare med hårt lindade knytnävar. I centrum brottare. Till höger en tränare med käpp som leder de brutala övningarna.

Damon hade turen att få en otränad motståndare som lätt kunde kastas omkull. Inga grova knep användes i matchen.

Rengöringen efter brottningen var omfattande och noggrann. Med skrapor (halvrunda järn i skiftande storlek) avlägsnades blandningen av olja, svett och sand.

Somliga lockades också av boxningen. Men Damon tyckte att den blivit så förråad att han bara undantagsvis boxades och brottades. Han ville inte gå omkring med inslagen näsa eller tillplattade öron.

För att slagen skulle bli riktigt hårda band man i vissa tävlingar fast valkar av hårt läder på händerna, och dessutom var blyklumpar insydda i lädervalkarna. Många reste sig aldrig mer efter att ha fått ett slag av ett sådant vapen.

Detta är inte idrott, brukade Damon säga.

I badhuset

Efter alla svettiga övningar kände Damon nu ett starkt behov av ett bad. Till gymnasiet hörde också ett badhus, där man mot en billig penning kunde komma in.

Damon duschade under vattenstrålen som föll från lejonhuvudet i väggen. Somliga lät en av badhusslavarna hälla en hink vatten över sig mot en slant. Av slavarna kunde man också få litet såpa - en blandning av aska och fin lera.

Sedan Damon tvättat sig, svalkade han sig med ett dopp i bassängen bredvid.

Därefter uppsökte han en avskild plats där han i lugn och ro kunde göra sig fin och väldoftande. I en liten lerflaska hade han en olja blandad med parfym, som han gned in hela kroppen med.

En av badhusslavarna skrapade av honom och gav massage. Samtidigt brukade badmästaren berätta de senaste nyheterna och det senaste skvallret. Badhusen fungerade som en nyhetsbyrå. Det badmästaren inte visste, det var inte värt att veta.

ANNONS

ANNONS

Den fule filosofen

På väg från gymnasiet passerade Damon en skara yngre män som övade på sina flöjter och lyror i en kolonnhall. De skulle delta i den musikuppvisning som alltid ägde rum i anslutning till stora idrottstävlingar.

I en annan kolonnhall ett stycke längre bort såg Damon en grupp allvarliga män och pojkar kring en ovanligt ful man. Han var säkert omkring 60, hade kort och tjock nacke, grova anletsdrag, en bred platt näsa och utstående ögon. Han hade en tunn, sliten mantel och var barfota.

Byst som föreställer Sokrates.
Bild: Dosseman
Sokrates - en av världens mest berömda filosofer och lärare. Som lärare undvek Sokrates att hålla långa föreläsningar för att proppa sina elever fulla med fakta och åsikter av skilda slag. Sokrates undervisade genom att diskutera med sina elever. Han ville få dem att förstå den värld de levde i och förstå sig själva. Men att samtala med Sokrates innebar inget lättsamt småprat. Han ställde krav på sina elever. De skulle lära sig tänka och tänka självständigt och kritiskt och själva dra slutsatser. Och så- dant är ansträngande, men också spännande...

Damon visste mycket väl vem den originelle mannen var och hade häromdagen sett honom på Agora, där han också varit omgiven av en skara människor som uppmärksamt lyssnat till hans ord. Det var inte alltid så - Damon hade sett att många skrattade åt honom eller blev irriterade på honom. Bara det att han var ful gjorde honom tvivelaktig i ögonen på grekerna. Mannens namn var Sokrates.

Vad talade han om? Han lade inte fram någon ny moral. Egentligen krävde han bara en sak: att våra åsikter och handlingar skulle stämma överens. Han frågade människorna vilka åsikter de hade, vilka ideal de hyllade. Sedan frågade han varför de inte levde efter sina vackra ideal.

Sådana frågor retade folk. Han talade också om sitt daimonion, den inre rösten, som varnade honom när han stod i begrepp att göra något som han inte borde.

I skaran kring Sokrates urskilde Damon en ung man vid namn Platon, som ofta sågs i den fule mannens sällskap. Platon påstod att det bortom människans verklighet fanns en värld som var evigt sann och god.

Damon tyckte att Platons idéer var suddiga. Men han hade några gånger med stort intresse lyssnat på Sokrates. Varje gång hade Damon lämnat Sokrates med en tagg i sinnet eller en fråga som inte lät tysta ner sig.

 

Uppgifter och frågor

Frågor till texten:

  1. Damon hör till de förmögna i staden. Hur framgår det av berättelsen?
     
  2. Varför var gymnasiet en viktig plats i Aten, och vilka fick egentligen vistas där?
     
  3. Hur kombinerades idrott, utbildning och umgänge i gymnasiet, och varför ansågs denna kombination viktig?
     
  4. Vilka idrottsgrenar tränade männen, och hur hängde vissa av dem ihop med militär träning?
     
  5. Varför var badhuset en självklar del av gymnasiet, och vilken social funktion fyllde det utöver tvättning?

Fundera på:

  1. Vårt ord gymnasium kommer från grekiskans gymnos, som betyder naken. Vad kan vår gymnasieskola ha med naken att göra?
     

 

M  LÄS MER: Antikens Grekland

M  LÄS MER: Antikens Aten

M  LÄS MER: Skola och utbildning i antikens Aten

M  LÄS MER:  De olympiska spelen i antikens Grekland

M  LÄS MER: Atens demokrati

M  LÄS MER: Kvinnor i antikens Grekland och Rom

M  LÄS MER: Hur man bodde i antikens Aten

M  LÄS MER: Slaveri i antikens Aten

M  LÄS MER: Idrottshistoria

M  LÄS MER: Sapfo

M  LÄS MER: Aristoteles

M  LÄS MER: Platon

M  LÄS MER: Sokrates

Skrolla ner till listorna med bilder så hittar du mer liknande material.


Litteratur:
Robert Flacelière, Dagligt liv i antikens Grekland, Prisma Magnum,1986
Hilding Thylander, Den grekiska världen, Svenska humanistiska förbundet, 1986
Alf Henriksson, Antikens historier I-II, Bonniers, 1968
Gialourēs m.fl., Antikens olympiska spel: idrottens historia i det antika Grekland, Strömberg/Brunnhage, 1991
Erik J. Holmberg, Aten, Paul Åströms Förlag, 1975
 

FÖRFATTARE

Text: Göran Wadner (f.d. förlagsredaktör och läromedelsförfattare) och Jan-Olof Fallström (bokrecensent och läromedelsförfattare)

Text:
Göran Wadner och Jan-Olof Fallström
,

Artikelserie om Vardagsliv i antikens Grekland

+ Visa hela artikelserien
Senast uppdaterad: 3 mars 2026
Publicerad: 3 mars 2026

ANNONS

ANNONS

Liknande artiklar

Slaveri i antikens Aten

SO-rummet bok
M
En slav och hans herre på väg till marknaden i Aten.
av: Göran Wadner och Lars Hildingson
2026-03-02
klocka Lästid 11 minuter

I antikens Aten var slaveriet en självklar del av samhället. Nästan hälften av invånarna var slavar och saknade rättigheter, medan en liten grupp fria män styrde staten. Slavarna arbetade överallt – i hemmen, i hamnen, i gruvor och åt staten – och deras arbete gjorde det möjligt för de fria medborgarna att ägna sig åt politik och filosofi. Atens demokrati hade inte varit möjlig utan slaveriet. Den berömda atenska demokratin hade alltså även en mörk sida...

+ Läs mer

Hur man bodde i antikens Aten

SO-rummet bok
M
Målning från en kruka som föreställer gatuliv i antikens Aten.
av: Göran Wadner
2026-03-01
klocka Lästid 8 minuter

Hur bodde människorna i Aten på 400- och 300-talen f.Kr? Ja, det beror verkligen på vilka människor man talar om. Bondefamiljerna bodde ofta i små, runda hyddor av flätverk och lera. De fattigaste levde i bergshålor. Andra bodde i riktiga hus, men de var mycket enkla. I regel hade dessa hus en våning med två eller tre små rum. Ibland hade de en övervåning med ett eller två rum. En trätrappa utanpå huset ledde dit. Det hände att vindsvåningen hyrdes ut till bostadslösa eller till utlänningar som ville ha en bostad i staden...

+ Läs mer

Födelse och död i antikens Grekland

SO-rummet bok
M
En mamma med sin lilla pojke som sitter på pottan.
av: Göran Wadner
2026-02-28
klocka Lästid 7 minuter

I antikens Grekland var både födseln och döden omgivna av tydliga ritualer. Familjer ville ofta ha få barn, men en son ansågs särskilt viktig för att föra arvet vidare och ta ansvar för föräldrarna. Vid livets början markerades barnets ankomst med skyddande tecken, rening och namngivning. Och vid livets slut följde tvättning, gåvor, liktåg och begravning eller bål samt återkommande minnesdagar...

+ Läs mer

Kärlek och äktenskap i antikens Grekland

SO-rummet bok
M
Kvinna på en stol som blir betjänad av två slavinnor.
av: Göran Wadner
2026-02-27
klocka Lästid 12 minuter

I antikens Grekland handlade äktenskap mer om familj och plikt än om romantisk kärlek. Målet var att få barn, särskilt en son som kunde föra släkten vidare och ta ansvar för föräldrarna. Samtidigt levde män och kvinnor i stor utsträckning åtskilda i samhället, vilket gjorde det svårt att ens lära känna varandra före giftermålet. Texten förklarar också hur partner valdes, hur förlovning och bröllop gick till, vilka regler som gällde vid skilsmässa och varför kvinnors liv ofta blev starkt begränsat i det mansdominerade grekiska samhället...

+ Läs mer

Skola och utbildning i antikens Aten

SO-rummet bok
M
En elev som sitter och studerar framför sin lärare.
av: Göran Wadner
2026-02-26
klocka Lästid 9 minuter

I antikens Aten gick många pojkar i skolan från sju års ålder, även om det är oklart om det fanns skolplikt. Undervisningen skedde oftast hemma hos läraren och betalades av pojkens familj. Därför fick rika barn ofta en längre och mer omfattande skolgång än fattiga barn. Skoldagen började i soluppgången och disciplinen var sträng. Pojkarna tränade sig i de ämnen som ansågs viktiga för en fri man: läsning, skrivning, musik och gymnastik. När pojken blev 18 började en ny fas med militär träning, och senare fick han även tillgång till gymnasier där idrott blandades med studier i politik och filosofi. Flickor fick i regel bara sin undervisning i hemmet...

+ Läs mer

Världens sju underverk

M
Bilder på de sju underverken.
av: Kaj Hildingson
2026-02-18
klocka Lästid 9 minuter

Omkring 140 f.Kr skrev den grekiske diktaren Antipatros från Sidon en lista om imponerande byggnadsverk. Listan som skrevs blev – med en senare ändring – grunden för begreppet ”världens sju underverk”. Det finns flera listor, både äldre och yngre, men denna är den mest klassiska...

+ Läs mer

Liknande filmer och poddradio

ANNONS

ANNONS

Ämneskategorier

Hi
Grekisk vasmålning från antiken som föreställer två hopliter i strid. Motiv från Illiaden.

Antikens Grekland

I antikens Grekland (700-300 f.Kr) lades grunden till den västerländska kulturen. Antikens grekiska välde var splittrat...

Hi
Fyra kvinnor med baddräckt och badmössa.

Idrottshistoria

Historia om idrott och olika sporter från antiken till idag. Fokus ligger på svensk idrottshistoria.

Hi
Målning med kvinnor och män i olika tidstypiska dräkter.

Historia om mode, utseende och hygien

Kläder hänger samman med mode och utseende. I det här avsnittet om modehistoria och hygienhistoria berörs bland annat...

Relaterade taggar

Hi
Grekisk teater

Antikens Aten

I antikens Grekland var Aten den största stadsstaten. Aten låg på halvön Attika i södra Grekland (...

Hi
Sokrates

Sokrates

Sokrates (469-399 f.Kr) var moralfilosofins grundare. Han införde också metoden att försöka komma...

Hi
Neutral genussymbol

Genus och genusperspektiv

Ordet genus är hämtat från latinet och betyder "sort" eller "släkte". Begreppet genus används för...

Liknande Podcasts

SO-rummet podcast icon
L

Olympiska spelens historia

av: Mattias Axelsson
2022-02-09

I veckans avsnitt pratar Mattias Axelsson (gymnasielärare) om de olympiska spelens (OS) historia.

+ Lyssna

SO-rummet podcast icon
L

Demokratin i antikens Aten

av: Julia, Kristoffer och Mattias
2015-10-14

I fokus första avsnitt handlar om atensk demokrati. Julia, Mattias och Kristoffer pratar om vad ordet demokrati betyder och hur den atenska demokratin fungerade. Var det verkligen demokrati i antikens Aten?

+ Lyssna